Skydd för sårbara vuxna

Med fler äldre i samhället blir det också fler som får nedsatt psykisk och psykosocial förmåga. Dessutom ökar antalet personer med funktionsnedsättning i alla åldrar. Därför behöver allt fler vuxna rättsligt skydd eller stöd för att ta tillvara sina personliga eller ekonomiska intressen. De här personerna stöter ofta på olika svårigheter i situationer som rör flera länder, till exempel när deras ombud måste stänga ett utländskt bankkonto eller när en skyddsåtgärd som vidtagits av en domstol i ett land måste åberopas i ett annat land. 

Den 31 maj 2023 lade kommissionen fram två lagförslag som ska lösa problemen för dessa personer och deras företrädare i situationer som rör flera länder:

• En förordning som reglerar skyddsärenden mellan EU-länderna
• Ett rådsbeslut om att EU-länderna ska ansluta sig till 2000 års Haagkonvention om skydd för vuxna

Syftet är att fastställa enhetliga regler för europeiska ärenden som rör skydd av vuxna, förbättra rättssäkerheten, snabba på och sänka kostnaderna för förfarandena och bidra till att skydda sårbara vuxnas rättigheter, bland annat deras rätt till självbestämmande. 

Ett exempel på ärende där två olika länder är inblandade (så kallat gränsöverskridande ärende) kan vara att en skyddsbehövande vuxen bor i land A men har ett hus eller bankkonto i land B, eller reser i land B och behöver vård där.

Vem omfattas av kommissionens förslag?

Förslagen omfattar vuxna personer som på grund av nedsatt eller bristande förmåga inte kan ta tillvara sina egna intressen. Det kan vara en permanent eller tillfällig brist eller nedsättning som är av fysisk eller psykosocial karaktär (t.ex. en intellektuell funktionsnedsättning eller psykiatrisk sjukdom), beror på en åldersrelaterad sjukdom som alzheimer eller följer av andra hälsotillstånd som koma.

För att garantera att de här personerna får stöd när de utövar sin rättskapacitet kan de omfattas av en skyddsåtgärd som vidtas av en domstol eller en administrativ myndighet, eller stödjas av en företrädare eller ett ombud som de i förväg har gett fullmakt att värna deras intressen. Om personerna befinner sig i en situation där flera länder är inblandade kommer kommissionens förslag att lösa eventuella problem som kan uppstå. Reglerna ska se till att deras rättsliga skydd i ett land även gäller i andra EU-länder för att värna deras rättigheter, bland annat rätten till självbestämmande och tillgång till rättslig prövning. 

Förslagen kommer också att underlätta kontakterna över gränserna för deras företrädare och andra personer och instanser som samarbetar med företrädarna.

Hur ska det fungera?

Lagstiftningspaketet består av ett förslag till en förordning som ska gälla i EU-länderna och ett förslag till rådets beslut om att EU-länderna ska ansluta sig till Haagkonventionen om internationellt skydd för vuxna, som antogs den 13 januari 2000.

Förordningen fastställer gemensamma regler för rättsligt samarbete i ärenden som rör flera länder i EU, bland annat regler om domstolars och myndigheters internationella behörighet, vilken lag som ska tillämpas i ett ärende och hur åtgärder som vidtas för att skydda vuxna ska erkännas i andra EU-länder. Den omfattar också regler om tillämplig lag för företrädarbefogenheter och hur de ska ges verkan utomlands, om samarbetet mellan EU-ländernas myndigheter och om obligatorisk digital kommunikation, ett europeiskt företrädarintyg och sammankopplade register.

2000 års Haagkonvention om skydd för vuxna är en internationell konvention med regler som de anslutna länderna lovar att följa. För närvarande är det bara tolv EU-länder, Schweiz, Monaco och Skottland som anslutit sig till konventionen. Genom förslaget till rådsbeslut blir alla övriga EU-länder (utom Danmark) skyldiga att också ansluta sig till konventionen. EU-länderna ska bara tillämpa konventionen i förhållande till anslutna länder utanför EU och inte i förhållande till andra EU-länder. 

Därför föreslår kommissionen standardregler för skydd av vuxna i situationer som rör både EU-länder och andra länder som är eller kommer att bli parter i Haagkonventionen. Det här enhetliga regelverket hjälper till att reda ut svårigheter i gränsöverskridande situationer och åtgärda luckor och inkonsekvenser när det gäller vuxnas rättsliga skydd. Det bidrar därför till att bättre skydda vuxnas rättigheter, stärka rättssäkerheten och förutsägbarheten i ärenden över gränserna och effektivisera och snabba på förfaranden som rör skydd av vuxna där flera länder är inblandade. 

Hur förhåller sig förslagen till EU-ländernas lagstiftning?

Förslagen påverkar inte EU-ländernas nationella lagstiftning om skydd av vuxna (t.ex. regler om olika typer av skyddsåtgärder och deras konsekvenser eller företrädarnas befogenheter och begränsningar).

Förslagen omfattar bara regler för ärenden mellan flera länder och ger svar på 

• vilket lands domstolar som är behöriga att vidta en skyddsåtgärd mot en vuxen
• vilket lands lagstiftning som ska gälla för skydd av en vuxen som har anknytning till mer än ett land
• hur en skyddsåtgärd eller representationsbefogenheter kan få verkan i andra länder
• hur myndigheter i olika länder kan samarbeta och utbyta information med varandra om skydd av vuxna. 

Vad händer nu?

Förslagen ska nu granskas och diskuteras i Europaparlamentet och rådet. 

Förslaget till förordning ska antas av Europaparlamentet och rådet och börjar tillämpas 18 månader efter antagandet. EU-länderna har sedan fyra år på sig för att digitalisera sina kommunikationskanaler och fem år för att skapa ett register och koppla samman det med övriga EU-länders register. 

Förslaget till rådets beslut antas av rådet efter samråd med Europaparlamentet. EU-länderna har sedan två år på sig att följa rådets beslut och ansluta sig till 2000 års Haagkonvention om skydd för vuxna.