Gå direkt till innehållet

Tullmedel

Sedan sockeravgifterna avskaffades 2017 är tullar på import från länder utanför EU det enda traditionella egna medlet för EU-budgeten som finns kvar.

Rådets beslut 70/243 av den 21 april 1970 om att ersätta medlemsstaternas finansiella bidrag med gemenskapernas egna medel gjorde att kommissionen började samla in egna medel för att finansiera EU-budgeten, i stället för att förlita sig helt på EU-ländernas finansiella bidrag. De första egna medlen för EU-budgeten var jordbruksavgifter, tullar och momsbaserade egna medel.

Tullarna kallas för traditionella egna medel eftersom de alltid har funnits som en direkt inkomstkälla för EU-budgeten – till skillnad från momsbaserade egna medel och ländernas EU-avgifter, som medlemsländerna betalar in till EU-budgeten.

Tullarna bygger på företags- och handelspolitiken. De tas ut på import av varor från länder utanför EU, enligt de satser som fastställs i den gemensamma tulltaxan.

Hur fungerar det i praktiken?

Insamling

EU-länderna ansvarar för att samla in tullar enligt reglerna i rådets förordning om metoder och förfaranden för egna medel. Länderna måste ha en bra kontrollinfrastruktur för att förvissa sig om att deras förvaltningar, särskilt tullen, kan utföra sitt uppdrag.

Under perioden 2021–2027 kommer EU-länderna att få behålla 25 % av de insamlade tullarna. Det ska inte bara täcka kostnaderna för insamlingen utan också fungera som ett incitament för att se till att tullskulderna samlas in ordentligt.

Betalningar

Traditionella egna medel skickas till kommissionen på månatlig basis, två månader efter att fordringen fastställts. EU-länderna informerar kommissionen om det belopp som ska krediteras kontot i form av detaljerade redogörelser för fordringarna. Vid sena betalningar till kommissionen måste länderna betala ränta på pengarna.

Kontroller

Kommissionen står i kontakt med medlemsländernas förvaltningar för att se till att insamlingen av de traditionella egna medlen görs i enlighet med EU:s tullagstiftning och att man följer de finansiella reglerna i beslutet om egna medel (rådets beslut nr 2020/2053) och rådets förordning om genomförandebestämmelser till beslutet om egna medel. Dessutom är EU-länderna finansiellt ansvariga för eventuella förluster av traditionella egna medel på grund av möjliga administrativa fel som de anvarar för.