Sedan den 1 januari 2021 måste EU-länderna betala en viss avgift till EU:s budget för plastförpackningar som inte återvinns. Den här inkomstkällan är nära kopplad till EU:s politiska prioriteringar och ett led i EU:s plaststrategi. Tanken är att ge EU-länderna incitament att minska förpackningsavfallet och stimulera EU:s övergång till en cirkulär ekonomi. Samtidigt får EU-länderna själva bestämma den mest lämpliga strategin för att minska plastnedskräpningen i linje med subsidiaritetsprincipen.En enhetlig uttagssats på 0,80 euro per kg tas ut på de plastförpackningar som inte återvinns. Det finns också en mekanism som ska se till att mindre rika EU-länder inte bidrar med för mycket.Hur fungerar det i praktiken?Avgifterna beräknas utifrån data som EU-länderna redan samlar in och skickar in enligt gällande skyldigheter. Enligt direktivet om förpackningar och förpackningsavfall (direktiv 94/62/EEG) och det tillhörande genomförandebeslutet (beslut (EU) 2019/665) tar EU-länderna redan fram statistik om generering och materialåtervinning av plastförpackningsavfall (direktivet om förpackningar och förpackningsavfall ersätts snart av en förordning, troligen i februari 2025). Uppgifterna finns på Eurostats webbplats.Eftersom exakta uppgifter rapporteras till Eurostat i juli år N+2 räknar kommissionen först ut avgifterna på basis av prognoser, som EU-länderna och kommissionen kommer överens om. Det här är praxis som också tillämpas på EU-budgetens andra inkomstkällor.När de slutliga uppgifterna finns tillgängliga justerar kommissionen sin beräkning av EU-ländernas avgifter.Sedan 2021, när beslutet om egna medel trädde i kraft, betalar EU-länderna sina avgifter varje månad på grundval av prognoserna. Beloppen justeras efter två år, när de slutliga uppgifterna är klara.
