Egna medel baserade på bruttonationalinkomsten (BNI), som också kallas de nationella bidragen eller medlemsländernas EU-avgift, infördes för att se till att alla överenskomna utgifter i en årsbudget täcks av tillräckliga inkomster. Därmed är EU-budgeten alltid i balans när den antas.
Ländernas avgifter betraktas som den inkomstkälla som balanserar EU-budgeten. Skälet är att beloppen varierar från år till år, beroende på EU:s utgifter och hur stora belopp som kommer in från tullar, momsbaserade bidrag och andra källor (böter för företag som bryter mot EU-reglerna, skatter på de EU-anställdas löner, bankräntor och bidrag från länder utanför EU).
Med tiden har de BNI-baserade bidragen blivit det viktigaste inslaget i systemet för egna medel och står för över 70 % av EU:s inkomster.
Hur fungerar det i praktiken?
Vilken procentandel som tillämpas på EU-ländernas BNI (uttagssatsen) varierar från år till år och bestäms utifrån totalbeloppet på alla andra inkomster till EU-budgeten. Varje EU-lands BNI till marknadspriser fastställs i enlighet med det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS 2010), som är EU:s internationellt kompatibla redovisningsram som används för att beskriva ”hela ekonomin” (dvs. en region, ett land eller en grupp länder). Kommissionen kontrollerar de källor och metoder som EU-länderna använder när de beräknar sin BNI.
Beroende på de totala årsinkomster som behövs för att finansiera utgifterna tillämpas sedan en enhetlig uttagssats på varje EU-lands BNI. Det finns ett tak för hur mycket egna medel som får samlas in från EU-länderna i förhållande till EU:s BNI – summan av alla ländernas BNI. För perioden 2021–2027 får det totala beloppet av egna medel som anslås till EU för att täcka de årliga anslagen för betalningar inte överskrida 1,40 % av EU:s BNI. Läs mer om utgiftstaken.
Komplettering av de BNI-baserade bidragen
Även om de BNI-baserade bidragen ger stabilitet och ser till att EU-budgeten täcks bidrar deras stora andel av de egna medlen till uppfattningen att ländernas avgifter bara är en kostnad. De EU-länder som betalar in mer till EU-budgeten än de direkt får tillbaka betalar dock i praktiken i genomsnitt mindre än de andra länderna räknat som en andel av sitt välstånd (bruttonationalinkomsten, BNI), eftersom de hör till de länder som gynnas mest av den inre marknaden och EU-samarbetet.
Alla är vinnare som är en del av den inre marknaden och tar sig an migrationens utmaningar och bekämpar terrorismen och klimatförändringarna tillsammans. EU – med EU-budgeten som drivkraft – ger alla EU-länder ett mervärde som går utöver rena matematiska beräkningar.
Den senaste tidens ekonomiska utveckling skapar problem för de nationella skatte- och statistikmyndigheterna när det gäller att exakt beräkna BNI, som är det första måttet på välstånd. Dematerialiseringen av många tjänster, e-handelns snabba tillväxt, de immateriella tillgångarnas ökande betydelse och de snabbt fluktuerande utländska kapitalinvesteringarna utgör stora utmaningar i det här avseendet.
Därför kommer kommissionen att arbeta för att införa nya egna medel för EU-budgeten som ska säkra en rättvis fördelning av bördorna mellan EU-länderna och få de BNI-baserade egna medlen att återta sin balanserande funktion samtidigt som ländernas bördor lättar. De nya egna medlen ska komplettera de BNI-baserade bidragen samtidigt som de löser problemen ovan.