Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo)

Uppdrag

Europeiska åklagarmyndigheten (www.eppo.europa.eu) är EU:s oberoende och decentraliserade åklagarmyndighet med befogenhet att utreda och lagföra brott som riktar sig mot EU-budgeten, t.ex. bedrägeri, korruption eller allvarliga momsbedrägerier som rör flera länder. Myndigheten inrättades genom en förordning som antogs den 12 oktober 2017 och trädde i kraft den 20 november 2017. Hittills deltar 22 EU-länder.

För närvarande är det bara nationella myndigheter som kan utreda och lagföra bedrägerier mot EU-budgeten, och deras befogenheter stannar vid landsgränsen. Befintliga EU-organ som Eurojust, Europol och byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) saknar de befogenheter som krävs för att genomföra brottsutredningar och väcka åtal.

Hur fungerar Europeiska åklagarmyndigheten?

Europeiska åklagarmyndigheten håller på att inrättas med målet att inleda verksamheten i mars 2021. Myndigheten har sitt säte i Luxemburg.

Eppo ska verka som en enda myndighet i alla deltagande EU-länder och kombinera europeiska och nationella brottsbekämpande insatser på ett enhetligt, smidigt och effektivt sätt. Myndigheten ska ha en central och en nationell nivå. Den centrala nivån består av den europeiska chefsåklagaren och två biträdande åklagare, 22 europeiska åklagare (en per deltagande EU-land), varav två är biträdande chefsåklagare, samt en administrativ direktör. Den nationella nivån består av europeiska delegerade åklagare i de deltagande EU-länderna. Den centrala nivån ska övervaka de nationella utredningarna och åtalen. Som regel kommer det att vara de europeiska delegerade åklagarna som genomför utredningar och väcker åtal i sina länder.

Misstänkta och tilltalades rättigheter ska garanteras genom omfattande rättssäkerhetsgarantier som bygger på gällande EU-rätt och nationell rätt. Europeiska åklagarmyndigheten ska se till att man i sin verksamhet respekterar de rättigheter som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, bland annat rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar. Myndighetens processuella beslut kan komma att prövas av nationella domstolar. EU-domstolen har genom sina förhandsavgöranden resterande befogenheter att säkerställa en enhetlig tillämpning av EU-rätten.

PIF-direktivet

Sedan den 6 juli 2019 måste medlemsländerna i sin nationella lagstiftning ha införlivat direktiv (EU) 2017/1371 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (PIF-direktivet). De nya reglerna ska stärka skyddet av EU:s budget genom att man inför enhetliga definitioner, påföljder och preskriptionstider för brott som riktar sig mot EU:s finansiella intressen. Direktivet är inte enbart ett viktigt instrument för att harmonisera medlemsländernas straffrätt när det gäller brott mot EU-budgeten. Det lägger även grunden för den europeiska åklagarmyndigheten som ska utreda och lagföra brotten och se till att straffen verkställs.