Stabil tillgång till råvaror
Att kunna utvinna, bearbeta och återvinna kritiska råvaror i EU och trygga leveranskedjorna blir några av utmaningarna när EU ska nå sina klimatmål och digitala mål.
Litium, kobolt och nickel behövs för att tillverka batterier, gallium används i solceller, grundämnet bor används i vindkraftverk och titan och volfram används i rymd- och försvarsindustrin.
Med förordningen om råvaror vill EU se till att vi har en stabil och långsiktig tillgång till råvaror av avgörande betydelse för EU:s industri och att vi avsevärt kan minska vårt importberoende av ett enskilt land.
Varför behövs en förordning om råvaror?
Förordningen om kritiska råvaror är grunden för att bygga upp EU:s kapacitet och skapa resilienta råvarukedjor. Syftet är att
- stärka de inhemska leveranskedjorna
- utveckla internationella partnerskap med länder utanför EU som alla parter vinner på.
Förordningens grundpelare
Förordningen om kritiska råvaror ska stärka EU:s kapacitet i alla led i värdekedjan för råvaror. Den ska också öka vår resiliens genom att minska beroendet av enskilda råvarukällor, öka beredskapen och främja leveranskedjans hållbarhet och cirkularitet. Förordningen bygger på följande pelare:
I förordningen listas både kritiska råvaror och strategiska råvaror som behövs för tekniska lösningar för den gröna och digitala omställningen och för försvars- och rymdindustrin. Det finns också riktmärken för EU:s inhemska kapacitet i råvarukedjan: År 2030 ska EU kunna producera 10 procent av sitt årsbehov genom utvinning, 40 procent genom bearbetning och 15 procent genom återvinning. Högst 65 procent av årsbehovet av varje viktig råvara, oavsett bearbetningsskede, får komma från ett enskilt land utanför EU.
EU måste stärka hela sin värdekedja för råvaror, från gruvdrift och raffinering till bearbetning och återvinning. För detta krävs nationell prospektering, snabbare och mer förutsägbara tillståndsförfaranden och bättre tillgång till finansiering.
EU ska bli bättre på att stå emot störningar i leveranskedjan genom skärpt övervakning med hjälp av stresstest, samordnade insatser för att bygga upp strategiska lager och främjande av hållbar investering och handel.
EU ska stärka användningen av banbrytande teknik för kritiska råvaror. Det ska inrättas en råvaruakademi och ett storskaligt kompetenspartnerskap om kritiska råvaror för att främja den kompetens som arbetstagarna i råvarukedjan behöver.
EU vill öka återvinningen av råvaror och skapa en stark andrahandsmarknad genom att uppmuntra återvinning av kritiska råvaror från avfallsanläggningar och göra mer för att mildra de negativa effekterna för arbetstagarnas rättigheter, mänskliga rättigheter och miljöskydd. Det ska också finnas certifieringssystem för att intyga att kritiska råvaror som säljs på EU-marknaden är hållbara.
Råvaror och vikten av internationellt samarbete
EU är starkt beroende av kritiska råvaror från länder utanför EU. Vårt beroende, i kombination med en växande global efterfrågan i och med den gröna och digitala omställningen, gör leveranskedjorna sårbara.
Världshandeln är därför viktig för att stödja den globala produktionen och diversifiera utbudet. EU vill bygga ömsesidigt fördelaktiga partnerskap med tillväxtmarknader och utvecklingsekonomier, bland annat inom Global Gateway-strategin. EU ska också inrätta en klubb för kritiska råvaror för länder som vill stärka de globala leveranskedjorna, bidra till att stärka Världshandelsorganisationen (WTO), ingå fler frihandelsavtal och avtal om underlättande av hållbara investeringar och bekämpa otillbörliga handelsmetoder.
EU kommer att vidareutveckla sina strategiska partnerskap och samarbeta med pålitliga partner för att främja deras ekonomiska utveckling på ett hållbart sätt genom att skapa inhemska värdekedjor i länderna och samtidigt främja säkra, resilienta, rimligt prissatta och tillräckligt diversifierade värdekedjor för EU.