Direktivet om grupptalan

Direktivet om grupptalan

Tack vare direktiv (EU) 2020/1828 om grupptalan kan konsumenterna skydda sina kollektiva intressen i EU med hjälp av en grupptalan som kan väckas av en företrädande enhet (så kallad godkänd enhet). Enligt direktivet ska alla EU-länder ha en mekanism för grupptalan. Detta förbättrar konsumenternas tillgång till rättslig prövning samtidigt som det finns lämpliga skyddsmekanismer mot rättegångsmissbruk.

En grupptalan är en talan som väcks av en godkänd enhet vid nationella domstolar eller administrativa myndigheter för en grupp konsumenters räkning. Resultatet av talan kan antingen vara ett förbudsföreläggande (dvs. att stoppa näringsidkarens olagliga metoder, på ett liknande sätt som fastställdes i direktiv 2009/22/EG), åtgärder för gottgörelse (till exempel återbetalning, ersättning eller reparation) eller både förbudsföreläggande och åtgärder för gottgörelse.

Direktivet ska skydda konsumenternas kollektiva intressen på olika rättsliga områden och inom vissa branscher, till exempel dataskydd, finansiella tjänster, resor och turism, energi och telekommunikationer. Direktivet gäller grupptalan mot näringsidkares olagliga metoder (överträdelser) i enlighet med de EU-regler som räknas upp i bilaga I. Alla ändringar av bilaga I finns i Eur-lex.  EU-länderna får också besluta att tillämpa mekanismen för grupptalan enligt direktivet om grupptalan på andra rättsliga områden.

EU-kommissionens förslag till ett direktiv om grupptalan ingick i översynen av EU:s konsumentlagstiftning. 

Vad gäller direktivet om grupptalan?

Globaliseringen och digitaliseringen har ökat risken för att ett stort antal konsumenter ska drabbas av samma eller liknande olagliga metoder. Otillbörliga metoder i stor skala, till exempel bankers orättvisa avtalsvillkor för sina bolån eller massiva avbokningar av resor och flyg utan ersättning som under pandemin, är bara några exempel där konsumenter i hela EU kan ha drabbats.

Men de drabbade konsumenterna kan känna sig maktlösa och tveka inför att vidta rättsliga åtgärder. De kanske känner sig osäkra om sina rättigheter eller vilka möjligheter som finns att klaga och få upprättelse. Det kan också finnas ett mentalt motstånd mot att vidta åtgärder eller så kan konsumenterna undra om kostnaderna väger upp fördelarna av en individuell talan. Det behövs alltså mekanismer för kollektiv prövning, som den som finns i direktiv (EU) 2020/1828 för att hjälpa konsumenter som inte kan eller vågar föra en individuell talan. Sådana mekanismer bidrar också till rättvisare konkurrens eftersom de skapar lika villkor för näringsidkarna på EU:s inre marknad. De kan också ha en avskräckande effekt på ohederliga näringsidkare.

Vem väcker en grupptalan och av vilken anledning?

Konsumenter som berörs av en näringsidkares identiska eller liknande olagliga metod företräds av en godkänd enhet, en konsumentorganisation eller ett offentligt organ, som fungerar som kärande i konsumenternas intresse och på deras vägnar.

Enskilda konsumenter som berörs av grupptalan är inte käraranden, men bör ha rätt att dra nytta av talan.

Vid en grupptalan om åtgärder för gottgörelse bör fördelarna komma i form av avhjälpande åtgärder, till exempel ersättning, reparation, byte, prisavdrag, hävande av avtal eller återbetalning av det pris som man betalat, beroende på vad som är lämpligt och på det sätt som är möjligt enligt EU-rätten eller nationell rätt. Vid en grupptalan om åtgärder för förbudsföreläggande bör fördelen för de berörda konsumenterna vara att det handlande som utgör en överträdelse upphör eller förbjuds.

Konsumenterna kan också omfattas av kollektiva förlikningar som kan nås mellan en godkänd enhet som väckt talan och den svarande näringsidkaren. 

Grupptalan kan vara inhemsk och inledas av en godkänd enhet i samma EU-land som det land där enheten utsågs eller gälla flera länder och inledas i ett annat EU-land än det där enheten utsågs.

Om den godkända enheten väcker en grupptalan i det land där den är utsedd bör den grupptalan anses vara inhemsk även om den gäller en näringsidkare med hemvist i ett annat land och även om konsumenter från flera länder företräds inom grupptalan.

Enligt direktivet kan enheter som företräder konsumenter från olika EU-länder också gå samman i en enda grupptalan.

Den 25 juni 2023 trädde direktivet i kraft på nationell nivå. Alla EU-länder har dock inte införlivat direktivet i sin lagstiftning ännu. I EUR-Lex kan du se läget när det gäller ländernas anmälan av införlivandeåtgärder till EU-kommissionen.

Se listan med de godkända enheter som får väcka en så kallad gränsöverskridande talan och som EU-länderna anmält till EU-kommissionen.

Listor med godkända enheter som får väcka inhemsk grupptalan på nationell nivå hittar du på ländernas egna webbplatser. 

Hur kan konsumenterna uttrycka att de vill företrädas i en talan?

Konsumenter som berörs av en talan kommer att informeras om andra kommande, pågående och avslutade ärenden om grupptalan.

Konsumenter kommer automatiskt att gynnas enligt nationella regler av resultaten av en talan som gäller åtgärder för förbudsföreläggande. De måste dock göra ett genomtänkt val om de vill företrädas och därefter gynnas av resultatet av en grupptalan som gäller anspråk om gottgörelse.

EU-länderna får i princip välja att ha en mekanism för deltagande eller en mekanism för icke-deltagande, eller en kombination av dem.

I mekanismen för deltagande kommer bara de konsumenter som uttryckligen uttryckt sin önskan att företrädas att dra nytta av talan. I en mekanism för icke-deltagande kommer alla konsumenter för vars räkning den godkända enheten har beslutat att väcka talan att företrädas och resultatet är bindande för dem, om de inte uttryckligen uttrycker att de inte vill ingå i talan. EU-länderna bör kunna bestämma i vilket skede av förfarandet som enskilda konsumenter kan utöva rätten att delta eller inte delta i en grupptalan.

Vem betalar för grupptalan?

Grupptalan kan finansieras med offentliga eller privata medel.

Enligt direktivet ska EU-länderna ge de godkända enheterna relevant bistånd så att de på ett effektivt sätt kan utöva sin rätt att väcka grupptalan. Medlemsländerna kan till exempel bevilja offentlig finansiering, bland annat strukturellt stöd, till godkända enheter, begränsa domstolsavgifter eller administrativa avgifter eller ge tillgång till rättshjälp. Länderna får fastställa regler som ger godkända enheter rätt att begära att konsumenter som har uttryckt sin önskan att företrädas av en godkänd enhet inom ramen för en specifik grupptalan om åtgärder för gottgörelse betalar en blygsam inträdesavgift eller liknande avgift för att delta i grupptalan.

Om EU-länderna tillåter att grupptalan finansieras av någon som inte är part i talan (så kallade tredjepartsfinansiärer) måste de förhindra intressekonflikter. De måste också se till att finansiering från en tredje part som har ett ekonomiskt intresse i talan, eller resultatet av den om den gäller åtgärder för gottgörelse, inte gör så att grupptalan avviker från skyddet av konsumenternas kollektiva intressen.

Vem bestämmer om förfarandet för en nationell grupptalan?

Direktivet ger i princip EU-länderna ganska fritt spelrum när det gäller hur det ska införas. Länderna får till exempel välja om grupptalan ska väckas vid en domstol, administrativ myndighet eller båda, beroende på bransch eller rättsligt område.  Därför är de val som länderna gjorde när de införlivande direktivet mycket viktiga för en effektiv tillämpning av det.

EU-kommissionen har tagit fram ett it-verktyg, EC-React, som ska stödja de grupptalanärenden som väcks enligt direktivet om grupptalan. Projektet uppfyller de rättsliga kraven i artikel 14.3 i direktivet. 
 
EC-React används för flera uppgifter:

• EU-länderna kan meddela kommissionen vilka godkända enheter de har utsett som får inleda gränsöverskridande och inhemska grupptalan.
• EU-kommissionen kan sammanställa och publicera en lista med godkända enheter som får väcka gränsöverskridande talan.
• EU-länderna och kommissionen kan samarbeta när det gäller de godkända enheter och de kriterier de måste uppfylla för att utses enligt artikel 4.3 i direktivet och vad gäller andra aspekter av hur grupptalan fungerar.
• Utsedda enheter kan samarbeta om sin verksamhet enligt direktivet.
• Domare och administrativa myndigheter kan samarbeta för att bidra till att grupptalan fungerar bra i EU.
• EU-länderna kan lämna in sina rapporter om grupptalan till kommissionen och kommissionen kan sammanställa informationen till EU-rapporter.

Med verktyget kan man samarbeta inom de olika användargrupperna, dvs. företrädare för medlemsländerna, godkända enheter och personer inom rättsväsendet, så att man kan sörja för att direktivet tillämpas på ett enhetligt sätt i hela EU. På så sätt kan man utbyta idéer och kunskap inom diskussionsforumen, be om information eller utredningar och skicka krypterade meddelanden. EC-React gör det möjligt att arkivera handlingar och har bra sök- och översättningsfunktioner.  
 
EC-React är en säker elektronisk plattform med som bara är tillgänglig för de fördefinierade användarkategorier som får inloggningsuppgifter från EU-kommissionen.

Den 26 november 2021 anordnade EU-kommissionen en workshop på nätet för att diskutera genomförandet av direktiv (EU) 2020/1828 om grupptalan.

Workshoppen samlade en grupp experter från EU och resten av världen, bland annat medlemmar av konsument- och näringslivsorganisationer, företrädare för EU-länderna, forskare och yrkesverksamma som har erfarenhet av grupptalan. Experterna delade med sig av värdefulla insikter om hur direktivet på effektivaste sätt kan införlivas av EU-länderna.

Följande ämnen som är viktiga för en grupptalan diskuterades i tre undergrupper:

• Kriterier för att utse godkända enheter och för om en grupptalan kan tas upp till prövning.
• Finansiering av grupptalan och offentligt bistånd till godkända enheter.
• Konsumentinformation, konsumenters deltagande i grupptalan och hur gottgörelsen fördelas bland konsumenterna (bland annat användningen av it-verktyg).

Här finns diskussionsmaterial, rapporter och inspelningar från workshoppen: Workshop om införlivandet av direktiv (EU) 2020/1828 om grupptalan

Den 25 juni 2023 upphävs direktiv 2009/22/EG om förbudsföreläggande och ersätts av direktivet om grupptalan.
 
Direktivet om förbudsföreläggande fortsätter att gälla för grupptalan som de godkända enheterna har väckt före den 25 juni 2023 i enlighet med artikel 22.2 i direktivet om grupptalan.
 
Titta i jämförelsetabellen för att se vilka bestämmelser i direktivet om förbudsföreläggande som motsvaras av bestämmelserna i direktivet om grupptalan. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska göras som hänvisningar till direktivet om grupptalan och ska tolkas i enlighet med jämförelsetabellen.
 
Nedan finns listan med inrättningar som EU-länderna har utsett enligt direktivet om förbudsföreläggande och som kan väcka talan om ett förbudsföreläggande i ett annat EU-land där överträdelsen ägde rum.

Lista med inrättningar som får väcka talan