Under arbetet med att uppdatera EU:s industristrategi gjorde kommissionen fördjupade granskningar av ett antal områden som kan anses vara strategiska för EU:s intressen. Kommissionen studerade möjliga strategiska beroenden, deras konsekvenser och relevanta politiska åtgärder, som i vissa fall redan har vidtagits. Granskningen är ingen uttömmande analys av EU:s alla eventuella strategiska beroenden, utan bara ett första steg i bedömningen av ett antal viktiga områden.
Metaller och mineraler är en del av våra liv. När industrin ställer om till klimatneutralitet finns det risk för att beroendet av fossila bränslen ersätts med beroendet av andra råvaror än energi. Att ha tillgång till resurser är grundläggande för hela EU:s industri och för att kunna genomföra den gröna given och digitalisera EU:s ekonomi.
Eftersom EU-länderna inte själva producerar alla råvaror som behövs för att tillgodose efterfrågan i EU, måste industrin konkurrera om råvaror på världsmarknaden.
Kommissionen har identifierat 30 kritiska råvaror i sin lista över råvaror av avgörande betydelse från 2020. Det rör sig om råvaror som har stor ekonomisk betydelse och som det lätt kan råda brist på.
Sällsynta jordartsmetaller används i magneter som behövs för att driva elbilar och vindkraftverk.
Gallium och indium används till LED-lampor.
Kisel används i halvledare.
Platinametaller behövs i vätgasbränsleceller och elektrolysapparater.
Flera strategiska sektorer och tekniker är beroende av kritiska råvaror
Tillgången i världen på vissa råvaror är starkt koncentrerad till vissa länder
- 98 % av EU:s import av sällsynta jordartsmetaller kommer från Kina.
- 98 % av EU:s import av borater kommer från Turkiet.
- 71 % av EU:s behov av platina täcks av Sydafrika.
- Enstaka företag levererar hafnium och strontium.
Mer än 70 % av den globala produktionen av kobolt, sällsynta jordartsmetaller och volfram omfattas av exportrestriktioner.
Efterfrågan på viktiga råvaror till förnybar energi och e-fordon kommer att öka flerfalt mellan 2030 och 2050
EU:s handlingsplan för råvaror av avgörande betydelse från 2020 innehåller olika åtgärder som ska bidra till en resilient försörjningskedja för råvaror. För att trygga tillgången på resurser krävs ett diversifierat utbud från både primära och sekundära källor, minskat beroende och bättre resurseffektivitet och cirkularitet med bland annat hållbar produktdesign. Här är några exempel på vad kommissionen gör:
Europeiska råvarualliansen
Råvarualliansen bildades 2020 och har som mål att bygga upp en resilient råvaruförsörjningskedja, med särskilt fokus på magneter och motorer som innehåller sällsynta jordartsmetaller. Alliansen har redan kartlagt investeringsprojekt som EU-länderna och industrin kan genomföra för att öka EU:s produktion av magneter med sällsynta jordartsmetaller.
Andra åtgärder för att stödja råvaruprojekt
- Två viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse i batterivärdekedjan
- Investeringsmöjligheter med stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens
- 300 miljoner euro från Horisont Europa till forskning och innovation om råvaror
- Strategiska internationella partnerskap för att säkra ett diversifierat och hållbart utbud av viktiga råvaror
- Stöd till affärsmodellen ”produkt som en tjänst” för att stimulera till återvinning och återanvändning av råvaror
- Spårning av råvaror med hjälp av teknik samt enhetliga datakrav
- Bättre tillståndsförfarande för att säkerställa förutsägbarhet och höga miljöstandarder
- Arbete med att ta fram principer för hållbara råvaror i EU
Läkemedel är helt nödvändiga. De behövs för att diagnostisera, behandla och förebygga sjukdomar och är viktiga för att hantera hot mot folkhälsan som coronapandemin och andra pandemier. Det är viktigt att se till att invånarna har tillgång till säkra och effektiva läkemedel av hög kvalitet och till rimliga priser. Enligt vår analys tycks EU dock vara beroende av leveranser utifrån av ett antal insatsvaror och produkter för hälso- och sjukvården.
Läkemedelskedjorna är komplexa och det kan uppstå många störningar längs försörjningskedjan i och utanför EU. Det kan vara handelstvister, it-angrepp, lagerhållning utan samordning, exportrestriktioner, logistikstörningar, stängda eller olycksdrabbade anläggningar eller bristande efterlevnad av god tillverkningssed.
Leveranskedjan för läkemedel har blivit en av världens mest integrerade leveranskedjor. Framför allt är tillverkningen av generiska läkemedel koncentrerad till vissa regioner. Dessutom ökar andelen generiska läkemedel som tillverkas i Indien och Kina hela tiden.
Andel av det globala produktionsvärdet för generiska läkemedel (2015)
- 66 % i Asien och Stillahavsområdet (Indien och Kina)
- 24 % i EU
- 3 % i Nordamerika
- 7 % i övriga världen
EU har en hög tillverkningskapacitet. Det är dock inte tillräckligt klargjort i vilken mån EU förlitar sig på kapacitet i länder utanför EU när det gäller processer och insatsvaror som krävs för att tillverka verksamma ämnen. Det är viktigt att fastställa vilka produkter som är kritiska med tanke på folkhälsan och där EU inte har tillräcklig tillverkningskapacitet. För att komma till rätta med detta har kommissionen startat följande initiativ:
Strukturerad dialog om trygg läkemedelsförsörjning
Som tillkännagavs i EU:s läkemedelsstrategi har kommissionen inlett en strukturerad dialog med relevanta offentliga och privata aktörer i läkemedelskedjan för att
- bättre förstå vilka sårbarheter och potentiella beroenden som finns
- vidta åtgärder för att stärka läkemedelskedjorna och trygga tillgången på läkemedel för patienterna i EU.
Batterier är nödvändiga för EU:s gröna och digitala omställning och behövs för att EU ska bli klimatneutralt till 2050, enligt målet i den gröna given. De kan också hjälpa företag att bli världsledande inom rena produkter och ren teknik. Batterier är särskilt viktiga för tillverkningen av elbilar. De används i allt högre grad för energilagring och andra industriella tillämpningar som maskiner, elverktyg eller gaffeltruckar.
Det finns flera olika batteritekniker, men lititumjoner är en viktig komponent i många slags batterier tack vare sin höga prestanda, jämfört med vanliga äldre batteritekniker.
Global produktionskapacitet för litiumjonbattericeller 2018
Faktorer som kan bidra till ökad produktionskapacitet
|
Litiumjonbatterier kan nu lagra 300 % mer energi jämfört med 1991. | Kostnaderna sjunker (1100 US-dollar/kWh år 2010 –> 156 US-dollar/kWh år 2019). |
|---|---|---|
 |
Den globala efterfrågan beräknas öka från 90 GWh år 2016 till 4 000 GWh år 2040. | Den europeiska efterfrågan väntas uppgå till 400 GWh år 2028. |
Viktiga frågor
EU producerar bara 1 % av alla batteriråvaror. För att tillgodose behoven inom transporter och energilagring behöver EU
- 7–18 gånger mer litium till 2030
- 2–5 gånger mer kobolt till 2030
- 16–57 gånger mer litium till 2050
- 3–15 gånger mer kobolt till 2050.
- 84 % av de bearbetade materialen och komponenterna kommer från Asien.
- 8–9 % av de bearbetade materialen och komponenterna kommer från EU.
- Flera investeringar i batterimaterial har aviserats i EU, men fler investeringar behövs.
Med tanke på hur viktiga litiumjonbatterier är har kommissionen antagit en strategisk handlingsplan för att bygga upp en europeisk värdekedja. Det har lett till omfattande offentliga och privata investeringar de senaste åren genom följande initiativ:
Europeiska batterialliansen
Den europeiska batterialliansen bildades 2017 och stöder utvecklingen av en innovativ, konkurrenskraftig och hållbar värdekedja för batterier i Europa. Alliansen bidrar framför allt till att öka batteritillverkningskapaciteten i EU. Förväntade resultat:
- Bygga minst 15 gigafabriker i EU till 2025.
- Leverera battericeller till 6 miljoner elbilar till 2025 (360 GWh).
EU skulle kunna vara den näst största tillverkaren av litiumjonceller år 2024. Vår andel av den globala produktionskapaciteten kan öka från 5,9 % år 2019 till 14,7 % år 2024 och 16,6 % år 2029.
Totala investeringar
 Eldrivna fordon |
Investeringar på 60 miljarder euro i EU:s värdekedja för eldrivna fordon enbart under 2019, främst privata |
= 3,5 gånger så mycket som Kina |
 Forskning |
Cirka 270 miljoner euro från EU:s forskningsprogram mellan 2019 och 2020 |
925 miljoner euro till det nya europeiska partnerskapet för en industriell batterivärdekedja från Horisont Europa |
 Viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse (IPCEI) |
Första IPCEI-bidragen: 3,2 miljarder euro i statligt stöd, som väntas kunna ge ytterligare 5 miljarder euro i investeringar från den privata sektorn |
Andra IPCEI-bidragen: 2,9 miljarder euro i statligt stöd, med ytterligare 9 miljarder euro privata investeringar |
Andra initiativ
- Ny lagstiftning för batterier som väntas träda i kraft 2022
- Stärkta värdekedjor för kritiska råvaror i EU
- Ett effektivt genomförande av Horisont Europas finansiering av batteriforskning
- Insatser för en kvalificerad batteriarbetskraft i EU
Förnybar eller koldioxidsnål vätgas kommer att vara en förutsättning för att fasa ut fossila bränslen och se till att EU:s industri behåller sin konkurrenskraft. EU är ledande inom flera tekniker för ren vätgas, och hälften av tillverkarna av elektrolysanläggningar är europeiska. Men EU måste importera både råvaror till viktiga komponenter och förnybar energi.
Vätgas har många olika tillämpningar inom t.ex. kemisk industri, raffineringsindustri, transporter, energilagring och uppvärmning. Gasen har ett högt energiinnehåll per massa, vilket gör den lämplig för t.ex. tunga transporter. Men först måste vätgasen ”utvinnas” – antingen från naturgas eller genom elektrolys av vatten – och det kostar energi.
Vätgas från elektrolys med förnybar el – ökad kapacitet
Vägen till ett ekosystem för vätgas i EU steg för steg
- I dag–2024
Vi vill stödja installationen av elektrolysanläggningar för förnybar vätgas på minst 6 gigawatt i EU, och produktionen av upp till 1 miljon ton förnybar vätgas.
- 2025–2030
Vätgas måste bli en naturlig del av vårt integrerade energisystem, med elektrolysanläggningar för förnybar vätgas på minst 40 gigawatt och produktion av upp till 10 miljoner ton förnybar vätgas i EU.
- 2030
Från 2030 och framåt ska förnybar vätgas användas i stor skala i alla sektorer där det är svårt att fasa ut fossila bränslen.
För att kunna fasa ut fossila bränslen i viktiga sektorer (t.ex. stål, kemikalier eller tunga transporter) krävs det stora och säkra leveranser av ren vätgas. Brist på förnybar och koldioxidsnål vätgas på kort sikt och brist på infrastruktur kan försena investeringsbeslut i senare led.
- Det krävs 80–120 GW sol- och vindkraftskapacitet för att leverera den el som behövs senast 2030.
EU är beroende av import av råvaror till viktiga komponenter som krävs för vätgasekonomin (t.ex. elektrolysörer och bränsleceller).
- Omkring 30 råvaror behövs för produktion av bränsleceller, elektrolysörer och lagringsteknik för vätgas. Av dessa räknas 13 som kritiska råvaror.
- Europeiska vätgasalliansen. Kommissionen har inrättat en europeisk allians för ren vätgas, vilket tillkännagavs i industristrategin från mars 2020. Man håller också på att sammanställa en lista med investeringsprojekt som genomför EU:s strategi för vätgas.
- EU-finansiering. Flera program kan bidra till värdekedjan för vätgas, t.ex. det framtida partnerskapet för ren vätgas inom Horisont Europa, Innovationsfonden, Fonden för ett sammanlänkat Europa, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Fonden för en rättvis omställning.
- Viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse (IPCEI). Det pågår diskussioner med flera EU-länder om utformningen av ett eller flera potentiella viktiga projekt av gemensamt intresse.
- Samarbete med länder utanför EU. Globalt samarbete om forskning och utveckling, standarder och definitioner för ren vätgas kommer att vara avgörande för framväxten av en global, regelbaserad marknad för vätgas.
- Beroenden. Åtgärder enligt handlingsplanen för råvaror och inom den europeiska råvarualliansen pågår för att begränsa beroendet när det gäller bränsleceller och elektrolysörer.
Halvledare driver de smarta enheter och tjänster vi använder varje dag. De gör det möjligt för nyckelindustrier att ta fram nya produkter och tjänster och konkurrera globalt så att EU kan tillverka de mest kraftfulla processorerna. Begränsad produktionskapacitet, höga inträdeskostnader och ojämlika villkor hotar dock EU:s kapacitet att fullt ut ta vara på digitaliseringens möjligheter.
Den senaste tidens brist i bilindustrin illustrerar EU:s utmaningar. Halvledarchip behövs i alla digitala produkter och tjänster. De är inbyggda i bilar, flygplan, medicinsk utrustning, mobiltelefoner, nätverk och superdatorer.
Viktiga frågor
Att designa och utveckla de mest avancerade chippen kan i dag kosta upp till 1 miljard euro. En tillverkningsanläggning i framkant kräver investeringar på upp till 20 miljarder euro. Under 2020 var det endast två företag som tillverkade de mest avancerade chippen – TSMC (Taiwan) och Samsung (Sydkorea).
EU är starkt beroende av USA för allmänna designverktyg och av Asien för tillverkning av avancerade chip.
Geopolitiska spänningar och bristen på lika villkor skadar konkurrensen. Utvecklingen och tillverkningen av chip har i allt högre grad fått omfattande subventioner.
EU:s andel av de globala intäkterna är cirka 10 % totalt och cirka 6 % för data- och kommunikationssegmenten.
- Ökad teknisk kapacitet. EU:s åtgärder och initiativ måste inriktas på att bygga upp den tekniska kapacitet inom processorer och halvledare som behövs för en kraftfull och energieffektiv databehandling, kommunikation, infrastruktur och AI-användning.
- En gemensam EU-insats. I december 2020 undertecknade flera EU-länder en gemensam förklaring om att tillsammans arbeta för att stärka ekosystemet och industrins närvaro i hela leveranskedjan.
- Allians för processor- och halvledarteknik. Den här alliansen som nu förbereds ska samla flera olika aktörer och ska arbeta för viktiga EU-politiska mål inom mikroelektronik.
- Faciliteten för återhämtning och resiliens. Halvledare hör till de områden som kan få stöd genom faciliteten för återhämtning och resiliens i enlighet med EU:s regler för statligt stöd. 20 % av EU-ländernas satsningar på återhämtning och resiliens ska gå till digitaliseringsprojekt.
- Regelverk. Förvärv av företag som har fått ekonomiskt stöd från EU och medlemsländerna har påverkat sektorn. EU:s förordning om granskning av utländska direktinvesteringar ger möjligheter att bedöma hur utländska investeringar kan påverka säkerheten och den allmänna ordningen. I den nyligen föreslagna förordningen om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden föreslås ett nytt verktyg för att bedöma hur statliga subventioner i länder utanför EU påverkar förutsättningarna för lika villkor på den inre marknaden.
- Resilient leveranskedja. En sammanhållen mix av industri-, forsknings- och handelspolitik kan underlätta diversifieringen till andra källor och stärka leveranskedjorna genom partnerskap och samarbete med globala partner.
Data är på väg att bli en strategisk tillgång för alla organisationer. Molndatateknik möjliggör teknik som artificiell intelligens, sakernas internet och 5G/6G. Det är en strategisk teknik som behövs för den gröna och digitala omställningen i EU:s näringsliv och offentliga sektor. Under det närmaste årtiondet har EU en unik marknadsmöjlighet att stärka sin databehandlingsteknik genom att dra nytta av utvecklingen, särskilt när det gäller edgelösningar.
Molntekniken erbjuder efterfrågestyrd, flexibel och billigare datalagring och databehandling och används i datacentraler, utspridda anläggningar eller anslutna enheter nära användaren (edge computing). Många tjänster som företag, förvaltningar och privatpersoner använder varje dag bygger på molnlösningar.
Möjligheter till EU:s oberoende
av alla genererade data väntas behandlas i ”kanten av nätverken” senast 2025, men det finns ännu inga dominerande marknadsaktörer.
Stark tillväxt av mjukvarutjänster innebär en stor möjlighet för europeiska leverantörer att stärka sin ställning.
5G-nät och multimolntjänster (riskminskningsverktyg) är en annan möjlighet.
Trots viss tillväxt sedan 2018 är användningen av molntjänster i EU fortfarande liten. Enligt uppgifter från Eurostat använde endast 36 % av företagen i EU molntjänster under 2020, främst för enkla tjänster som e-post och lagring av filer.
Den största EU-baserade molnleverantören står för mindre än 1 % av de totala intäkterna på den europeiska marknaden. Som jämförelse kommer de fyra globala ledarna (Amazon Web Services, Microsoft Azure, Google Cloud och Alibaba Cloud) att stå för över 80 % av de globala intäkterna under 2021. De här it-jättarnas marknadsställning och omfattning gör det mindre lönsamt för andra företag att ta sig in på marknaden och EU får svårt att skaffa sig en ledande ställning.
Situationen förvärras av ett uppskattat investeringsgap på 11 miljarder euro per år mellan vad USA och Kina respektive EU investerar i molnet.
Molnanvändare har i praktiken en mycket liten, om ens någon, möjlighet att byta mellan olika molntjänstleverantörer. Dessutom är många tveksamma till utländska molntjänster med tanke på skyddet av personuppgifter, it-säkerhet eller frågor om tillämplig lag.
- Ny allians för industridata, edgeteknik och molnteknik. Den här alliansen ska samla flera olika aktörer och stärka EU:s ställning på den globala moln- och edgemarknaden genom att arbeta med utvecklingen mot en mer utspridd och decentraliserad databehandlingskapacitet och behovet av att möjliggöra ett samlat och leverantörsoberoende molnekosystem.
- EU-investeringar i en europeisk molnsammanslutning. Vår ambition är att saminvestera i europeiska dataområden och en europeisk sammanslutning för molnteknik mellan 2021 och 2027. EU:s investeringar ska slussas via programmet för ett digitalt Europa, Fonden för ett sammanlänkat Europa 2 och Horisont Europa.
- Privata och nationella saminvesteringar. I oktober 2020 undertecknade alla EU-länder en gemensam förklaring och enades om att arbeta tillsammans för att uppgradera befintlig kapacitet, forma nästa generations molnutbud och stimulera användningen av molntjänster i hela EU. Faciliteten för återhämtning och resiliens (som är en del av instrumentet NextGenerationEU) kommer att vara en viktig kanal för ländernas investeringar.
- Viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse (IPCEI). Flera EU-länder har börjat förbereda ett eventuellt projekt av gemensamt intresse med inriktning på nästa generations infrastruktur och tjänster när det gäller moln- och edgelösningar.