Gå direkt till innehållet

Protokoll om Irland och Nordirland

Redan tidigt under förhandlingarna om utträdesavtalet framhöll både Storbritannien och EU den unika situationen på ön Irland. De konstaterade att det är nödvändigt att skydda 1998 års långfredagsavtal (Belfastavtalet), undvika en hård gräns på ön Irland och skydda nord–sydsamarbetet.

Lösningen blev ett protokoll om Irland och Nordirland som gör att man kan

  • undvika en hård gräns mellan Irland och Nordirland och se till att ekonomin på hela ön fungerar smidigt och trygga alla delar av långfredagsavtalet (Belfastavtalet)
  • skydda integriteten hos EU:s inre marknad, tillsammans med alla garantier detta innebär när det gäller konsumentskydd, skydd för människors och djurs hälsa och kampen mot bedrägerier och människohandel.

Protokollet om Irland och Nordirland utgör en stabil och långvarig lösning och tillämpas tillsammans med eventuella avtal om det framtida partnerskapet.

Protokollets materiella bestämmelser började gälla den 1 januari 2021.

  • 31 JANUARI 2020
Reviderat protokoll om Irland och Nordirland

Huvudpunkterna i protokollet

  • Anpassning till EU-reglerna: Sedan övergångsperioden har löpt ut omfattas Nordirland av en begränsad uppsättning EU-regler som gäller den inre marknaden för varor och tullunionen. EU:s tullkodex gäller till exempel för alla varor som förs in till eller ut från Nordirland.
  • Nödvändiga kontroller måste göras vid införselställen för varor till Nordirland från övriga delar av Storbritannien eller andra tredjeländer. Det innebär också att Storbritannien vid tillämpningen av protokollet med avseende på Nordirland bland annat måste se till att relevanta sanitära och fytosanitära kontroller görs.
  • EU:s tullar tas ut på varor som förs in till Nordirland från andra delar av Storbritannien eller från andra tredjeländer om det finns risk för att varorna skickas vidare till EU. Protokollet innehåller ett antagande om att alla varor som förs in till Nordirland från ett tredjeland (dvs. från en annan del av Storbritannien eller från ett annat land utanför EU) riskerar att skickas vidare till EU. Sådana varor kan bara undantagsvis anses vara ”utan risk” att skickas vidare till EU, om de i) inte kommer att bearbetas kommersiellt i Nordirland och ii) uppfyller ytterligare villkor för att anses vara ”utan risk” som läggs fast i den gemensamma kommitténs beslut om fastställande av att risk inte föreligger för att varor vidarebefordras. Om det enligt dessa villkor är bevisat att varor från en annan del av Storbritannien än Nordirland kan anses vara utan risk tas inga tullar ut. Om det enligt dessa villkor är bevisat att varor från övriga tredjeländer kan anses vara utan risk tas brittiska tullar ut.
  • De brittiska myndigheterna ansvarar för att genomföra och tillämpa protokollet med avseende på Nordirland (artikel 12.1).
  • För att uppfylla sitt ansvar enligt artikel 12 i protokollet måste EU:s institutioner och organ övervaka de brittiska myndigheternas genomförande av protokollet. Enligt 12.2 har unionen därför rätt att närvara då de brittiska myndigheterna utför verksamhet med anledning av genomförandet.
  • I den gemensamma kommitténs beslut 6/2020 fastställs de praktiska arbetsformerna för den närvaro som unionens företrädare har rätt till enligt artikel 12 i protokollet.

Vad är samtyckesmekanismen?

Protokollet om Irland och Nordirland innehåller en ny mekanism för demokratiskt samtycke som ger den nordirländska församlingen en avgörande röst om den långsiktiga tillämpningen av relevant EU-lagstiftning som med stöd av protokollet tillämpas på Nordirland. Samtyckesmekanismen gäller tillämpningen av EU-lagstiftningen om varor och tull, den gemensamma elmarknaden, moms och statligt stöd, enligt vad som för närvarande fastställs i protokollet.

I praktiken innebär detta att fyra år efter att protokollet började tillämpas den 1 januari 2021 kan församlingen genom enkel majoritet samtycka till att relevant EU-lagstiftning ska fortsätta att tillämpas eller rösta för att sluta tillämpa den. I så fall upphör tillämpningen av protokollet två år senare.

Vart fjärde år därefter kan församlingen rösta om en fortsatt tillämpning av relevant EU-lagstiftning. Om en omröstning i församlingen samlar ett gruppöverskridande stöd för fortsatt tillämpning ska nästa omröstning hållas först efter åtta år. 

Läs mer

Documents