EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 14.7.2021

COM(2021) 564 final

2021/0214(COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna

(Text av betydelse för EES)

{SEC(2021) 564 final} - {SWD(2021) 643 final} - {SWD(2021) 644 final} - {SWD(2021) 647 final}

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

Världen står inför en djup klimatkris och de utmaningar som klimatförändringarna innebär kräver globala åtgärder. Ett starkt internationellt samarbete kommer att stärka de gemensamma klimatåtgärder som krävs av Parisavtalets alla parter för att uppnå målet att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå och fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå 1 .

Europeiska unionens internationella ledarskap måste gå hand i hand med djärva inhemska åtgärder. För att nå målet om ett klimatneutralt EU senast 2050 i linje med Parisavtalet måste unionen höja sin ambitionsnivå för det kommande årtiondet och uppdatera sin ram för klimat- och energipolitiken. Denna process väntas inledas redan inom ramen för den befintliga EU-lagstiftningen. Såsom tillkännagavs i den europeiska gröna given 2 har kommissionen dessutom föreslagit ett nytt EU-mål för 2030 om att minska växthusgasutsläppen med minst 55 procent jämfört med 1990 års nivåer 3 , på grundval av en omfattande konsekvensbedömning 4 . Europeiska rådet har ställt sig bakom detta mål 5 som har meddelats till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar vilket gör det internationellt bindande 6 . I den europeiska klimatlagen, som överenskommits med medlagstiftarna, fastställs det nya målet för 2030 samtidigt som EU:s klimatneutralitetsmål blir rättsligt bindande 7 .

För att uppnå resultat i fråga om dessa minskningar av växthusgasutsläppen i enlighet med den europeiska klimatlagen föreslår kommissionen att alla relevanta policyinstrument vid behov ses över senast i juli 2021 i ett ”Fit for 55”-paket, som särskilt omfattar en översyn av sektorslagstiftningen på områdena klimat-, energi-, transport- och skattepolitik 8 . En mekanism för koldioxidjustering vid gränserna (Carbon Border Adjustment Mechanism, CBAM), som aviserades i den europeiska gröna given, ingår i detta paket och kommer att vara en väsentlig del av EU:s verktygslåda för att uppnå målet om en klimatneutral union senast 2050 i linje med Parisavtalet, genom att hantera riskerna för koldioxidläckage till följd av unionens höjda klimatambitioner. Europaparlamentet antog i mars 2021 en resolution där man förespråkade införandet av en WTO-kompatibel mekanism för koldioxidjustering vid gränserna 9 .

I EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark 10 aviserade kommissionen också ett främjande av relevanta instrument och incitament för att bättre genomföra principen om att förorenaren betalar 11 och därmed slutföra utfasningen av ”gratis förorening” i syfte att maximera synergierna mellan minskning av koldioxidutsläpp och nollföroreningsambitionen.

Kommissionen tillkännagav sin avsikt att föreslå CBAM i den europeiska gröna given. Såsom anges i meddelandet: ”Om skillnader i ambitionsnivå i världen kvarstår, samtidigt som EU ökar sina klimatambitioner, tänker kommissionen föreslå en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen i vissa sektorer för att minska risken för koldioxidläckage. Detta skulle säkerställa att importpriserna bättre återspeglar produkternas koldioxidinnehåll. Denna åtgärd är tänkt att utformas så att den överensstämmer med Världshandelsorganisationens regler och EU:s övriga internationella åtaganden” 12 .

Denna mekanism är ett alternativ till åtgärderna för att hantera risken för koldioxidläckage i EU:s utsläppshandelssystem 13 (EU ETS) och syftar till att undvika att unionens insatser för att minska utsläppen neutraliseras av ökade utsläpp utanför unionen genom omlokalisering av produktion eller ökad import av mer koldioxidintensiva produkter. Utan en sådan mekanism skulle koldioxidläckage kunna leda till en total ökning av de globala utsläppen.

Parisavtalet förpliktigar det internationella samfundet att kontinuerligt öka ambitionen för klimatåtgärder för att begränsa den globala genomsnittliga temperaturökningen i syfte att avsevärt minska klimatförändringens risker och konsekvenser. Varje part måste utarbeta sitt eget nationellt fastställda bidrag till detta globala mål, som återspeglar dess ”högsta möjliga ambition” och dess ”gemensamma men olikartade ansvar och respektive förmåga, i ljuset av olika nationella förhållanden” 14 .

Så länge ett betydande antal av unionens internationella partner har politiska strategier som inte leder till samma ambitionsnivå för klimatet som i unionen, och skillnader i det pris som tillämpas för växthusgasutsläpp består, finns det en risk för koldioxidläckage. Koldioxidläckage uppstår om företag inom vissa industrisektorer eller delsektorer, på grund av olika ambitioner i klimatpolitiken, överför produktion till andra länder med mindre stränga utsläppsbegränsningar eller om import från dessa länder ersätter likvärdiga men mindre växthusgasintensiva produkter på grund av skillnader i klimatpolitiken. Detta skulle riskera att undergräva effektiviteten i EU:s åtgärder för utsläppsminskning och skulle också kunna leda till en ökning av deras totala utsläpp globalt och därmed äventyra den minskning av växthusgasutsläppen som är akut nödvändig för att världen ska kunna hålla den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå.

För närvarande hanteras risken för koldioxidläckage i unionen inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem. Detta är världens första internationella utsläppshandelsystem och har funnits sedan 2005. För de sektorer som omfattas av detta system och som löper störst risk för koldioxidläckage hanteras denna risk för närvarande genom gratis tilldelning av utsläppsrätter och kompensation för ökade elkostnader enligt reglerna för statligt stöd. Gratis tilldelning inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem försvagar dock den prissignal som systemet ger de mottagande anläggningarna jämfört med full auktionering. Det påverkar därmed incitamenten för investeringar för att ytterligare minska växthusgasutsläppen.

Samtidigt som unionen ökar sina klimatambitioner väntas skillnaderna i förhållande till nivån på tredjeländers klimatåtgärder öka, med en ökad risk för koldioxidläckage för EU. Detta beror på EU:s allt ambitiösare mål för minskade växthusgasutsläpp, som bör minska det totala antalet utsläppsrätter inom utsläppshandelssystemet. Som en följd av detta stärks prissignalen för koldioxidutsläpp från EU:s utsläppshandelssystem, vilket ger unionstillverkarna incitament att minska sina utsläpp, men ökar skillnaden jämfört med länder som saknar prissättningsmekanismer för koldioxid. Dessutom kommer den totala gratistilldelningen också att minska med tiden, i linje med sänkningen av utsläppstaket.

Med tanke på de problem som beskrivs ovan tar detta förslag itu med problemet med att minska växthusgasutsläppen i unionen, samtidigt som man undviker att dessa insatser för att minska utsläppen motverkas globalt genom ökade utsläpp utanför unionen. I detta sammanhang föreslås en CBAM med det övergripande målet att hantera risken för koldioxidläckage för att bekämpa klimatförändringen genom att minska växthusgasutsläppen i unionen och globalt.

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

Inom ramen för ”Fit for 55”-paketet är CBAM inte en självständig åtgärd. Det är en klimatpolitisk åtgärd som syftar till att bevara integriteten i EU:s klimatambition mot det slutliga målet om klimatneutralitet. CBAM:s roll är att hantera risken för koldioxidläckage och stärka EU:s utsläppshandelssystem. Det finns således ett starkt samband mellan EU:s utsläppshandelssystem och CBAM.

Som en del av ”Fit for 55”-paketet föreslås också en översyn av EU:s utsläppshandelssystem 15 . Detta inbegriper en utvidgning av EU:s utsläppshandelssystem till sjötransporter samt införande av utsläppshandel för byggnads- och vägtransportsektorerna. Den högre klimatambitionen i de föreslagna ändringarna av EU:s utsläppshandelssystem visar sig framför allt i ett strängare utsläppstak, vilket innebär att det totala antalet tillgängliga utsläppsrätter kommer att minska. Ett strängare utsläppstak innebär en starkare prissignal för koldioxidutsläpp. EU:s mål om klimatneutralitet och beslutet att höja klimatambitionerna för 2030 leder också till en bredare omprövning av befintliga åtgärder mot risken för koldioxidläckage. Även om gratis tilldelning av utsläppsrätter effektivt förebygger risken för koldioxidläckage försvagar det prissignalen för koldioxidutsläpp för unionsindustrin jämfört med full auktionering.

Som anges i den europeiska gröna given skulle CBAM säkerställa att importpriset bättre återspeglar deras koldioxidinnehåll. Denna åtgärd har utformats så att den överensstämmer med Världshandelsorganisationens (WTO) regler och EU:s övriga internationella åtaganden. Dessutom har ordförande Ursula von der Leyen framhållit att ”[k]oldioxid måste ha ett pris – för naturen kan inte betala priset längre. Gränsmekanismen för koldioxidjustering. kommer att motivera utländska producenter och EU-importörer att minska sina koldioxidutsläpp” 16 .

I detta syfte skulle det vara viktigt att aktivt nå ut till tredjeländer när det gäller förståelsen och efterlevnaden av CBAM-kraven. Dessutom kommer EU att samarbeta med tredjeländer vars handel till EU påverkas av denna förordning för att undersöka möjligheterna till dialog och samarbete när det gäller genomförandet av specifika delar av mekanismen. Kommissionen bör också undersöka möjligheterna att ingå avtal för att ta hänsyn till deras mekanismer för koldioxidprissättning.

De befintliga mekanismerna för att hantera risken för koldioxidläckage är gratis tilldelning av utsläppsrätter från EU:s utsläppshandelssystem och i vissa fall ekonomiska åtgärder för att kompensera för indirekta utsläppskostnader från ökade elpriser till följd av EU:s utsläppshandelssystem (indirekta utsläppskostnader). En CBAM är ett alternativ till dessa åtgärder och skulle därför behöva ersätta dem med tiden. För att göra det möjligt för producenter, importörer och handlare att anpassa sig till det nya systemet bör minskningen av gratis tilldelning genomföras gradvis medan CBAM fasas in, för att säkerställa att de inte blir kumulativa.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Unionen är ytterst aktiv i internationella forum för att stärka de globala miljöreglerna och stödja handelspartner och mindre utvecklade länder på vägen mot minskade koldioxidutsläpp. CBAM kommer att komplettera unionens internationella miljöåtgärder och främja minskningen av koldioxidutsläpp i tredjeländer.

Sedan 1992 har unionen arbetat med att ta fram gemensamma lösningar och driva på globala insatser för att ta itu med klimatförändringarna. Mer specifikt bör åtgärder på EU-nivå inriktas på att uppnå långsiktiga klimatmål på ett kostnadseffektivt sätt, samtidigt som rättvisa och miljöintegritet säkerställs. Inrättandet av en stabil styrning av EU:s klimatneutralitetsmål för 2050 kommer att bidra till att säkerställa att unionen håller rätt kurs för att uppnå detta mål.

Kommissionen tillkännagav också främjandet av relevanta instrument och incitament för att bättre genomföra principen om att förorenaren betalar 17 och därmed slutföra utfasningen av ”gratis förorening” i EU:s handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark 18 i syfte att maximera synergieffekterna mellan utfasningen av fossila bränslen och nollföroreningsambitionen.

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Klimatförändringen är till sin natur en gränsöverskridande utmaning som inte kan lösas genom enbart nationella eller lokala åtgärder. Genom samordnade EU-åtgärder kan nationella och lokala åtgärder effektivt kompletteras och stärkas och klimatinsatserna förbättras. Samordning av klimatåtgärder är nödvändig på unionsnivå och, om möjligt, på global nivå, och EU-åtgärder är motiverade av subsidiaritetsskäl.

Införandet av en EU-omfattande CBAM kommer att skapa en gemensam och enhetlig ram för att säkerställa överensstämmelse mellan den koldioxidprissättning som tillämpas på EU:s inre marknad och den som tillämpas på import. Mekanismen införs uteslutande i miljösyfte och den har en gränsöverskridande dimension, så den kan inte hanteras på egen hand av medlemsstaterna. På grund av miljösyftet och för att undvika omläggning av handeln bör CBAM vara mer effektivt om det tillämpas enhetligt på unionsnivå, och det bör återspegla EU:s utsläppshandelssystem och utformas på ett sätt som är förenligt med WTO:s regler.

Om CBAM inte tillämpas på ett enhetligt sätt skulle det dessutom uppmuntra beteenden som leder till omläggning av handeln och forumshopping, eftersom exportörer från tredjeländer skulle importera varor via jurisdiktioner i EU som tillämpar CBAM minst strikt.

Detta står inte i motsats till att överlåta genomförande och verkställighet till behöriga nationella myndigheter, men det bör begränsas till genomförande och verkställighet.

·Proportionalitetsprincipen

Förslaget syftar till att hantera utmaningen att minska växthusgasutsläppen i unionen, samtidigt som man undviker att dessa insatser för att minska utsläppen motverkas genom ökade utsläpp utanför unionen. Policyvalen styrs därför helt av inriktningen att uppnå målen för CBAM, dvs. att hantera risken för koldioxidläckage för att bekämpa klimatförändringen genom att minska växthusgasutsläppen i unionen och globalt.

Den föreslagna produkttäckningen för CBAM bygger på de sektorer och utsläpp som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, vars sektorstäckning i sin tur grundar sig på olika kvantitativa och kvalitativa kriterier som är kopplade till miljömålen i EU:s utsläppshandelssystem, och tillämpningsområdet för CBAM bör fastställas genom en hänvisning till vissa varor genom klassificering i Kombinerade nomenklaturen 19 . Detta utgör motiveringen för åtgärden, dvs. att se till att motverka riskerna för koldioxidläckage för vissa energiintensiva sektorer. CBAM bygger på klimatlogiken i EU:s utsläppshandelssystem och börjar med sektorer där utsläppen är störst i absoluta tal och därför är viktigast att åtgärda.

Produkternas koldioxidinnehåll är ett viktigt element i CBAM eftersom det anger den mängd växthusgaser (i koldioxidekvivalenter, ”CO2e”) som släpps ut vid produktion utomlands. Detta används för att se till att importerade produkter inte behandlas mindre förmånligt än inhemska produkter som produceras i anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. Eftersom anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem är föremål för ett koldioxidpris som bedöms utifrån deras faktiska utsläpp, bör även importerade produkter som omfattas av CBAM bedömas på grundval av faktiska växthusgasutsläpp. För att företagen ska kunna anpassa sig till ett sådant tillvägagångssätt föreslås det dock att man börjar med en övergångsperiod utan finansiella justeringar.

De nationella behöriga myndigheterna befogenhet att förvalta åtgärden skulle maximera effektiviteten i genomförandet och verkställigheten genom att man tar vara på nationella erfarenheter av förvaltningen av EU:s utsläppshandelssystem. Ett system där nationella behöriga klimatmyndigheter spelar en viktig roll återspeglar i stor utsträckning det system som framgångsrikt använts i nästan ett decennium i EU:s utsläppshandelssystem.

•    Val av instrument

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

·Samråd med berörda parter

Resultaten av de offentliga och riktade samråden gjorde det möjligt för kommissionen att samla in ett stort antal synpunkter och yttranden om initiativet. Både offentliga och riktade samråd visade att det var nödvändigt med en CBAM för att hantera risken för koldioxidläckage och hjälpa unionen att uppnå sina ökade klimatambitioner. De synpunkter som inkom under dessa samråd har beaktats vid valet av utformningselement och de rekommenderade policyalternativen. Resultatet av samrådet med berörda parter sammanfattas i den relevanta bilagan till konsekvensbedömningen.

•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

De förberedande stegen för förslaget bygger på en rad studier och expertråd, där man analyserar den potentiella utformningen och omfattningen av CBAM samt dess miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser.

I synnerhet genomfördes en studie om mekanismens optimala utformning och dess sektoriella täckning med stöd av extern expertis till kommissionen. Studien granskade interventionslogiken, bedömde en rad alternativ och deras genomförbarhet, gav teknisk rådgivning om tekniska utformningselement och gav stöd till urvalet av sektorer som ska omfattas av mekanismen. Delar av denna studie presenteras i konsekvensbedömningen 22 , medan den fullständiga studien också offentliggörs av kommissionen 23 .

Utöver den kvalitativa studien av CBAM gjordes också en särskild kvantitativ konsekvensbedömning med stöd av kommissionens gemensamma forskningscentrum och extern expertis. Den första var inriktad på CBAM:s inverkan på materiella produkter och den senare fokuserade på CBAM:s inverkan på el. Dessa kvantitativa bedömningar gav inblick i initiativets miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser och offentliggörs som en del av konsekvensbedömningen.

Slutligen bygger analysen på ytterligare litteraturgenomgång, studier och forskningsrapporter som akademiker lämnat in i det öppna offentliga samrådet och andra oberoende studier.

•Konsekvensbedömning

Valet av policyalternativ 4 för materiella produkter skulle tillsammans med emissionsfaktorn för el innebära en proportionerlig mekanism för att hantera klimatförändringen genom att minska växthusgasutsläppen i unionen och undvika att dessa utsläpp ersätts av utsläpp utanför unionen. Dessutom skulle den gradvisa utfasningen av gratis tilldelning inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem i de berörda sektorerna, i kombination med den gradvisa infasningen av CBAM, säkerställa en försiktig och förutsägbar övergång för företag och myndigheter.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

•Grundläggande rättigheter

4.BUDGETKONSEKVENSER

De flesta intäkter som genereras av CBAM kommer att gå till EU:s budget 26 . Vid Europeiska rådets extra möte den 17–21 juli 2020 27 enades EU:s ledare om återhämtningsinstrumentet NextGenerationEU. Instrumentet kommer att ge EU de medel som krävs för att hantera de utmaningar som covid-19-pandemin medför och dessutom stödja investeringar i den gröna och digitala omställningen. För att finansiera detta kommer kommissionen att kunna låna upp till 750 miljarder euro på finansmarknaderna. I detta sammanhang enades Europaparlamentet, rådet och kommissionen om att institutionerna kommer ”att arbeta för ett införande av tillräckliga nya egna medel i syfte att täcka ett belopp som motsvarar de förväntade utgifterna i samband med återbetalningen” av NextGenerationEU 28 . Kommissionen åtog sig att lägga fram förslag om nya egna medel, som skulle inbegripa CBAM under första halvåret 2021.

5.ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

Slutligen anges i kapitel XI förslagets ikraftträdande, varvid vissa av bestämmelserna tillämpas endast under övergångsperioden och andra börjar tillämpas 2026 (artikel 36).

2021/0214 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 29 ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande 30 ,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)I sitt meddelande om den europeiska gröna given 31 lade kommissionen fram en ny tillväxtstrategi med syftet att ställa om unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp (utsläpp efter avdrag för upptag) av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten är frikopplad från resursanvändningen. Den europeiska gröna given syftar också till att skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande mot miljörelaterade risker och effekter. Samtidigt måste omställningen vara rättvis och inkluderande, och ingen får lämnas utanför. I EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark 32 aviserade kommissionen ett främjande av relevanta instrument och incitament för att bättre genomföra principen om att förorenaren betalar som anges i artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och därmed slutföra utfasningen av ”gratis förorening” i syfte att maximera synergierna mellan minskning av koldioxidutsläpp och nollföroreningsambitionen.

(2)Parisavtalet 33 , som antogs i december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), trädde i kraft i november 2016. Parterna i Parisavtalet har i dess artikel 2 enats om att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå.

(3)Det centrala i den europeiska gröna given är att ta itu med klimatutmaningen och andra miljöproblem och att uppnå målen i Parisavtalet. Den europeiska gröna givens värde har bara ökat mot bakgrund av covid-19-pandemins mycket allvarliga effekter på unionsmedborgarnas hälsa och ekonomiska välstånd.

(4)Unionen har åtagit sig att minska sina växthusgasutsläpp i hela ekonomin med minst 55 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer, i enlighet med vad som anges i inlagan till UNFCCC på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar om uppdateringen av Europeiska unionens och dess medlemsstaters nationellt fastställda bidrag 34 .

(5)I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 35 lagfästs målet om klimatneutralitet i hela ekonomin senast 2050. I den förordningen fastställs också ett bindande unionsåtagande om en minskning av växthusgasutsläppen med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer senast 2030.

(6)Den särskilda rapporten från FN:s klimatpanel (IPCC) om effekterna av globala temperaturökningar på 1,5 °C över förindustriella nivåer och relaterade globala utsläppsvägar för växthusgaser 36 utgör en stark vetenskaplig grund för att bekämpa klimatförändringen och visar behovet av att intensifiera klimatåtgärderna. Rapporten bekräftar att växthusgasutsläppen snabbt måste minskas för att minska sannolikheten för extrema väderhändelser, och att klimatförändringen måste begränsas till en global temperaturökning på 1,5 °C.

(7)Unionen har bedrivit en ambitiös klimatpolitik och infört ett regelverk för att uppnå sitt mål för minskade växthusgasutsläpp senast 2030. Den lagstiftning som genomför detta mål består bland annat av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG 37 , som inrättar ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen (EU:s utsläppshandelssystem) och ger harmoniserad prissättning av växthusgasutsläpp på unionsnivå för energiintensiva sektorer och delsektorer, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 38 , som inför nationella mål för minskning av växthusgasutsläppen senast 2030, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 39 , enligt vilken medlemsstaterna ska kompensera växthusgasutsläpp från markanvändning med upptag av utsläpp från atmosfären.

(8)Så länge ett betydande antal av unionens internationella partner har politiska strategier som inte leder till samma ambitionsnivå för klimatet finns det en risk för koldioxidläckage. Koldioxidläckage uppstår om företag inom vissa industrisektorer eller delsektorer, på grund av kostnader i samband med klimatpolitiken, överför produktion till andra länder eller om import från dessa länder ersätter likvärdiga men mindre växthusgasintensiva produkter. Detta skulle kunna leda till en ökning av deras totala utsläpp globalt och därmed äventyra den minskning av växthusgasutsläppen som är akut nödvändig för att världen ska kunna hålla den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå.

(9)Initiativet om en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna (CBAM) är en del av Fit for 55-paketet. Denna mekanism är en väsentlig del av EU:s verktygslåda för att uppnå målet om en klimatneutral union senast 2050 i linje med Parisavtalet genom att hantera riskerna för koldioxidläckage till följd av unionens höjda klimatambition.

(10)Befintliga mekanismer för att hantera risken för koldioxidläckage i sektorer eller delsektorer som löper risk för koldioxidläckage är den gratis tilldelningen under en övergångsperiod av utsläppsrätter från EU:s utsläppshandelssystem och de ekonomiska åtgärder som föreskrivs i artiklarna 10a.6 och 10b i direktiv 2003/87/EG för att kompensera för indirekta utsläppskostnader som uppstår genom att kostnader för växthusgasutsläpp förs vidare till elpriserna. Gratis tilldelning inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem försvagar dock den prissignal som systemet ger de mottagande anläggningarna jämfört med full auktionering, vilket påverkar incitamenten för investeringar i ytterligare utsläppsminskningar.

(11)CBAM syftar till att ersätta dessa befintliga mekanismer genom att hantera risken för koldioxidläckage på ett annat sätt, nämligen genom att säkerställa likvärdig koldioxidprissättning för importerade och inhemska produkter. För att säkerställa en gradvis övergång från det nuvarande systemet med gratis utsläppsrätter till CBAM bör CBAM införas successivt samtidigt som gratis utsläppsrätter i sektorer som omfattas av CBAM fasas ut. Den kombinerade tillämpningen av gratis tilldelning av utsläppsrätter och av CBAM under övergångsperioden bör under inga omständigheter leda till en förmånligare behandling av unionsvaror jämfört med varor som importeras till unionens tullområde.

(12)Syftet med CBAM är att förebygga risken för koldioxidläckage, men denna förordning kommer också att uppmuntra producenter från tredjeländer att använda mer växthusgaseffektiv teknik, så att mindre utsläpp genereras per producerad enhet.

(13)Som ett instrument för att förhindra koldioxidläckage och minska växthusgasutsläppen bör CBAM säkerställa att importerade produkter omfattas av ett regelverk som tillämpar koldioxidkostnader som är likvärdiga med dem som annars skulle ha betalats inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem. CBAM är en klimatåtgärd som bör förebygga risken med koldioxidläckage och stödja EU:s ökade ambition att begränsa klimatförändringarna, samtidigt som förenligheten med WTO:s regler säkerställs.

(14)Denna förordning bör tillämpas på varor som importeras till unionens tullområde från tredjeländer, utom när deras produktion redan omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, då detta system tillämpas på tredjeländer eller territorier, eller när produktionen omfattas av ett system för koldioxidprissättning som är helt kopplat till EU:s utsläppshandelssystem.

(15)För att tredjeländer eller territorier som är helt integrerade i eller knutna till EU:s utsläppshandelssystem ska kunna uteslutas från CBAM i händelse av framtida avtal, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av förteckningen över länder i bilaga II. Omvänt bör dessa tredjeländer eller territorier uteslutas från förteckningen i bilaga II och omfattas av CBAM, när de inte faktiskt lägger på utsläppshandelssystemets priser på varor som exporteras till unionen.

(16)Denna förordning bör tillämpas på kontinentalsockeln och på den exklusiva ekonomiska zon som medlemsstaterna har deklarerat i enlighet med Förenta nationernas havsrättskonvention 40 , i syfte att förebygga risken för koldioxidläckage i offshoreanläggningar.

(17)De växthusgasutsläpp som regleras av CBAM bör motsvara de växthusgasutsläpp som omfattas av bilaga I till EU:s utsläppshandelssystem i direktiv 2003/87/EG, dvs. koldioxid (CO2) samt, i tillämpliga fall, dikväveoxid (N2O) och perfluorkolväten (PFC). CBAM bör inledningsvis tillämpas på direkta utsläpp av dessa växthusgaser från produktionen av varor fram till tidpunkten för import till unionens tullområde, och efter utgången av en övergångsperiod och efter ytterligare bedömning, samt på indirekta utsläpp, vilket motsvarar tillämpningsområdet för EU:s utsläppshandelssystem.

(18)EU:s utsläppshandelssystem och CBAM har ett gemensamt mål att prissätta växthusgasutsläpp som är inbäddade i samma sektorer och varor genom användning av särskilda utsläppsrätter eller certifikat. Båda systemen är av reglerande karaktär och motiveras av behovet av att minska växthusgasutsläppen, i enlighet med det miljömål som fastställts i unionen.

(19)EU:s utsläppshandelssystem sätter ett absolut tak för växthusgasutsläppen från de verksamheter som omfattas av dess tillämpningsområde och möjliggör handel med utsläppsrätter (inom ett system med utsläppstak), men för att säkerställa att handelsflödena inte begränsas bör CBAM inte fastställa kvantitativa importbegränsningar. Dessutom gäller EU:s utsläppshandelssystem för anläggningar som är baserade i unionen, men CBAM bör tillämpas på vissa varor som importeras till unionens tullområde.

(20)CBAM-systemet har vissa särdrag jämfört med EU:s utsläppshandelssystem, bland annat när det gäller beräkningen av priset på CBAM-certifikat, möjligheterna att handla med certifikat och deras giltighet över tid. Detta beror på behovet av att bevara CBAM:s effektivitet som en åtgärd för att förhindra koldioxidläckage över tid och att säkerställa att hanteringen av systemet inte blir alltför betungande när det gäller skyldigheter för verksamhetsutövare och resurser för förvaltningen, samtidigt som en likvärdig grad av flexibilitet bibehålls för verksamhetsutövarna inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem.

(21)För att bevara sin effektivitet som en åtgärd mot koldioxidläckage måste CBAM nära återspegla priset i EU:s utsläppshandelssystem. På marknaden för EU:s utsläppshandelssystem fastställs priset på utsläppsrätter genom auktioner, men priset på CBAM-certifikat bör på ett rimligt sätt återspegla priset på sådana auktioner genom genomsnitt som beräknas på veckobasis. Sådana veckovisa genomsnittspriser återspeglar nära prisfluktuationerna i EU:s utsläppshandelssystem och ger importörerna en rimlig marginal för att dra fördel av prisförändringarna i EU:s utsläppshandelssystem, samtidigt som det säkerställs att systemet förblir hanterbart för de administrativa myndigheterna.

(22)Inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem är det totala antalet utfärdade utsläppsrätter (utsläppstaket) avgörande för tillgången på utsläppsrätter och ger säkerhet om de maximala växthusgasutsläppen. Koldioxidpriset bestäms av balansen mellan tillgången och efterfrågan på marknaden. Knapphet är nödvändig för att det ska finnas ett prisincitament. Eftersom det inte är möjligt att införa ett tak för antalet CBAM-certifikat som importörerna har tillgång till, skulle detta, om importörerna hade möjlighet att överföra CBAM-certifikat till senare år och handla med dem, kunna leda till situationer där priset för CBAM-certifikat inte längre skulle återspegla prisutvecklingen i EU:s utsläppshandelssystem. Detta skulle göra det svårare att få samma incitament för minskning av koldioxidutsläpp för inhemska och importerade varor, och skulle främja koldioxidläckage och motverka det övergripande klimatmålet för CBAM. Det skulle också kunna leda till olika priser för verksamhetsutövare från olika länder. Begränsningarna av möjligheterna att handla med CBAM-certifikat och att föra dem framåt motiveras därför av behovet av att undvika att undergräva CBAM:s effektivitet och klimatmål och att säkerställa att verksamhetsutövare från olika länder behandlas på samma sätt. För att importörerna ska kunna behålla möjligheten att optimera sina kostnader bör det dock i denna förordning föreskrivas ett system där myndigheterna kan återköpa en viss mängd överskott av certifikat från importörerna. Denna mängd fastställs till en nivå som ger importörerna en rimlig marginal för att dra maximal nytta av sina kostnader under certifikatets giltighetstid, samtidigt som den övergripande prisöverföringseffekten bibehålls, vilket säkerställer att åtgärdens miljömål bibehålls.

(23)Eftersom CBAM tillämpas på import av varor till unionens tullområde i stället för på anläggningar, skulle vissa anpassningar och förenklingar också behöva tillämpas i CBAM-systemet. En av dessa förenklingar bör bestå av ett deklarationssystem där importörerna ska rapportera de totala verifierade växthusgasutsläpp som är inbäddade i varor som importerats under ett visst kalenderår. En annan tidsplanering än efterlevnadscykeln för EU:s utsläppshandelssystem bör också tillämpas för att undvika eventuella flaskhalsar till följd av skyldigheter för ackrediterade kontrollörer enligt denna förordning och enligt EU:s utsläppshandelssystem.

(24)Medlemsstaterna bör tillämpa sanktioner vid överträdelser av denna förordning och se till att de genomförs. Beloppet för dessa sanktioner bör vara identiskt med de sanktioner som för närvarande tillämpas inom unionen vid överträdelser av EU:s utsläppshandelssystem i enlighet med artikel 16.3 och 16.4 i direktiv 2003/87/EG.

(25)EU:s utsläppshandelssystem är tillämpligt på vissa produktionsprocesser och verksamheter, men CBAM bör inriktas på motsvarande import av varor. Detta kräver att importerade varor tydligt identifieras genom klassificering i Kombinerade nomenklaturen 41 (KN) och att de kopplas till inbäddade växthusgasutsläpp.

(26)Produkttäckningen för CBAM bör återspegla den verksamhet som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, eftersom systemet bygger på kvantitativa och kvalitativa kriterier kopplade till miljömålet i direktiv 2003/87/EG och är det mest omfattande regleringssystemet för växthusgasutsläpp i unionen.

(27)Att fastställa en produktomfattning för CBAM som återspeglar den verksamhet som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem skulle också bidra till att säkerställa att importerade produkter beviljas en behandling som inte är mindre gynnsam än den som beviljas likadana produkter med inhemskt ursprung.

(28)Även om CBAM:s slutliga mål är en bred produkttäckning skulle det vara klokt att börja med ett visst antal sektorer med relativt homogena produkter där det finns risk för koldioxidläckage. Unionssektorer som anses löpa risk för koldioxidläckage förtecknas i kommissionens delegerade beslut 2019/708 42 .

(29)De varor som omfattas av denna förordning bör väljas ut efter en noggrann analys av deras relevans i fråga om sammanlagda växthusgasutsläpp och risken för koldioxidläckage i motsvarande sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, samtidigt som komplexiteten och den administrativa bördan begränsas. I synnerhet bör man vid det faktiska urvalet ta hänsyn till basmaterial och basprodukter som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, i syfte att säkerställa att importen av energiintensiva produkter till unionen är likvärdig med EU:s produkter när det gäller koldioxidprissättning inom EU:s utsläppshandelssystem, och för att minska riskerna för koldioxidläckage. Andra relevanta kriterier för att begränsa urvalet bör vara följande: För det första, sektorernas relevans när det gäller utsläpp, dvs. huruvida sektorn är en av dem som har de största sammanlagda växthusgasutsläppen. För det andra, om sektorn löper en betydande risk för koldioxidläckage, enligt definitionen i direktiv 2003/87/EG. För det tredje, behovet av att finna en balans mellan en bred täckning av växthusgasutsläpp och begränsad komplexitet och administrativ börda.

(30)Användningen av det första kriteriet innebär till att följande industrisektor kan förtecknas i fråga om sammanlagda utsläpp: järn och stål, raffinaderier, cement, organiska baskemikalier och gödselmedel.

(31)Vissa sektorer som förtecknas i kommissionens delegerade beslut (EU) 2019/708 bör dock i detta skede inte tas upp i denna förordning på grund av sina särdrag.

(32)Organiska kemikalier omfattas inte av denna förordning på grund av tekniska begränsningar som gör att det inte är möjligt att klart definiera inbäddade utsläpp för importerade varor. För dessa varor är det tillämpliga riktmärket enligt EU:s utsläppshandelssystem en grundläggande parameter som inte möjliggör en entydig tilldelning av utsläpp som är inbäddade i enskilda importerade varor. En mer riktad tilldelning till organiska kemikalier kommer att kräva fler data och analyser.

(33)Liknande tekniska begränsningar gäller för raffinaderiprodukter, för vilka det inte är möjligt att otvetydigt hänföra växthusgasutsläppen till enskilda produkter. Samtidigt är det relevanta riktmärket i EU:s utsläppshandelssystem inte direkt kopplat till specifika produkter, såsom bensin, diesel eller fotogen, utan till all raffinaderiproduktion.

(34)Aluminiumprodukter bör dock ingå i CBAM eftersom de löper stor risk för koldioxidläckage. Dessutom konkurrerar de i flera industriella tillämpningar direkt med stålprodukter på grund av att de har liknande egenskaper som stålprodukter. Inkludering av aluminium är också relevant eftersom CBAM:s tillämpningsområde kan komma att utvidgas till att omfatta indirekta utsläpp i framtiden.

(35)På samma sätt bör rör och rördelar omfattas av CBAM:s tillämpningsområde trots deras låga inbäddade utsläpp, eftersom ett uteslutande av dem skulle öka sannolikheten för att inkluderandet av stålprodukter i CBAM kringgås genom att handelsmönstret ändras och inriktas på produkter i senare led.

(36)Däremot bör denna förordning inte tillämpas på vissa produkter vars tillverkning inte medför betydande utsläpp, t.ex. järnskrot (enligt KN-nummer 7204), ferrolegeringar (KN-nummer 7202) och vissa gödselmedel (KN-nummer 3105 60 00).

(37)Import av el bör omfattas av denna förordning, eftersom denna sektor står för 30 procent av de totala växthusgasutsläppen i unionen. Unionens höjda klimatambitioner skulle öka klyftan i fråga om koldioxidkostnader mellan elproduktionen i unionen och utomlands. Denna ökning i kombination med framstegen med att ansluta unionens elnät till grannländernas elnät skulle öka risken för koldioxidläckage på grund av ökad import av el, varav en betydande del produceras av kolkraftverk.

(38)Eftersom importörer av varor som omfattas av denna förordning inte måste uppfylla sina CBAM-skyldigheter enligt denna förordning vid importtillfället, bör särskilda administrativa åtgärder tillämpas för att säkerställa att skyldigheterna fullgörs i ett senare skede. Därför bör importörer endast ha rätt att importera CBAM-varor efter det att de har beviljats tillstånd av de behöriga myndigheter som ansvarar för tillämpningen av denna förordning.

(39)CBAM bör baseras på ett deklarationssystem där en godkänd deklarant, som kan företräda mer än en importör, årligen lämnar in en deklaration om de inbäddade utsläppen i de varor som importeras till unionens tullområde och överlämnar ett antal CBAM-certifikat som motsvarar de deklarerade utsläppen.

(40)En godkänd deklarant bör tillåtas att begära en minskning av antalet CBAM-certifikat som ska överlämnas, motsvarande det koldioxidpris som redan betalats för dessa utsläpp i andra jurisdiktioner.

(41)De inbäddade deklarerade utsläppen bör verifieras av en person som ackrediterats av ett nationellt ackrediteringsorgan som utsetts i enlighet med artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 765/2008 43 eller enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 44 .

(42)Systemet bör göra det möjligt för verksamhetsutövare vid produktionsanläggningar i tredjeländer att registrera sig i en central databas och göra sina verifierade inbäddade växthusgasutsläpp från produktion av varor tillgängliga för godkända deklaranter. En verksamhetsutövare bör kunna välja att dess namn, adress och kontaktuppgifter inte ska vara tillgängliga för allmänheten i den centrala databasen.

(43)CBAM-certifikat skiljer sig från utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem för vilka daglig auktionering är ett väsentligt inslag. Behovet av att fastställa ett tydligt pris för CBAM-certifikat gör ett dagligt offentliggörande alltför betungande och förvirrande för operatörerna, eftersom dagspriser riskerar att vara föråldrade redan när de offentliggörs. Därför skulle ett offentliggörande av CBAM-priser på veckobasis på ett korrekt sätt återspegla prisutvecklingen för utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem och vara tillräckligt för samma klimatmål. Beräkningen av priset på CBAM-certifikat bör därför fastställas på grundval av en längre tidsram (på veckobasis) än den tidsram som fastställs i EU:s utsläppshandelssystem (dagligen). Kommissionen bör få i uppdrag att beräkna och offentliggöra detta genomsnittspris.

(44)För att ge de godkända deklaranterna flexibilitet när det gäller att uppfylla sina CBAM-skyldigheter och göra det möjligt för dem att dra nytta av fluktuationer i priset på utsläppsrätter från EU ETS bör CBAM-certifikaten vara giltiga i två år från och med inköpsdatumet. Den godkända deklaranten bör tillåtas att till den nationella myndigheten återsälja en del av överskottet av köpta certifikat. Den godkända deklaranten bör under året bygga upp den mängd certifikat som krävs vid tidpunkten för överlämnandet, med tröskelvärden som fastställs i slutet av varje kvartal.

(45)De fysiska egenskaperna hos el som produkt, särskilt omöjligheten att följa det faktiska flödet av elektroner, motiverar en något annorlunda utformning för CBAM. Normalvärden bör användas som standardmetod och det bör vara möjligt för godkända deklaranter att göra beräkningen av deras CBAM-skyldigheter gällande på grundval av faktiska utsläpp. Elhandeln skiljer sig från handeln med andra varor, särskilt eftersom den handlas via sammanlänkade elnät, med hjälp av elbörser och särskilda handelsformer. Marknadskoppling är en tätt reglerad form av elhandel som gör det möjligt att aggregera köp- och säljbud i hela unionen.

(46)För att undvika risken för kringgående och förbättra spårbarheten för faktiska koldioxidutsläpp från import av el och dess användning i varor bör det finnas ett antal strikta villkor för beräkningen av faktiska utsläpp. I synnerhet bör det vara nödvändigt att visa en fast nominering av den tilldelade sammanlänkningskapaciteten och att det finns ett direkt avtalsförhållande mellan köparen och producenten av den förnybara elen, eller mellan köparen och elproducenten som har utsläpp lägre än normalvärdet. 

(47)Parter i fördraget om energigemenskapen 45 eller parter i associeringsavtal, inbegripet djupgående och omfattande frihandelsområden, har förbundit sig till processer för minskning av koldioxid som så småningom bör leda till att man antar mekanismer för koldioxidprissättning som liknar eller är likvärdiga med EU:s utsläppshandelssystem eller till att de ansluter sig till EU:s utsläppshandelssystem.

(48)Integreringen av tredjeländer i unionens elmarknad är en viktig drivkraft för dessa länder att påskynda sin övergång till energisystem med höga andelar förnybar energi. Marknadskoppling för el enligt kommissionens förordning (EU) 2015/1222 46 gör det möjligt för tredjeländer att bättre integrera el från förnybara energikällor på elmarknaden, att utbyta sådan el på ett effektivt sätt inom ett större område, att balansera tillgång och efterfrågan inom den större unionsmarknaden och att minska koldioxidintensiteten i sin elproduktion. Integrering av tredjeländer i unionens elmarknad bidrar också till en trygg elförsörjning i dessa länder och i de angränsande medlemsstaterna.

(49)När tredjeländer en gång integreras i unionens elmarknad via marknadskoppling bör tekniska lösningar hittas för att säkerställa tillämpningen av CBAM på el som exporteras från sådana länder till unionens tullområde. Om tekniska lösningar inte kan hittas bör tredjeländer som är kopplade till marknaden omfattas av ett tidsbegränsat undantag från CBAM fram till senast 2030 enbart när det gäller export av el, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Dessa tredjeländer bör dock utarbeta en färdplan och åta sig att införa en mekanism för koldioxidprissättning som ger ett likvärdigt pris som EU:s utsläppshandelssystem, och de bör åta sig att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050 samt att anpassa sig till unionens lagstiftning inom miljö-, klimat-, konkurrens- och energiområdena. Detta undantag bör när som helst återkallas om det finns skäl att tro att landet i fråga inte fullgör sina åtaganden eller inte har antagit ett utsläppshandelssystem som är likvärdigt med EU:s utsläppshandelssystem senast 2030.

(50)En övergångsperiod bör gälla under perioden 2023–2025. En CBAM utan finansiell justering bör tillämpas, i syfte att underlätta en smidig tillämpning av mekanismen och därmed minska risken för störningar i handeln. Deklaranter bör kvartalsvis rapportera de faktiska inbäddade utsläppen i varor som importerats under övergångsperioden, med uppgifter om direkta och indirekta utsläpp samt eventuella koldioxidpriser som betalats utomlands.

(51)För att underlätta och säkerställa en väl fungerande CBAM bör kommissionen stödja de behöriga myndigheter som ansvarar för tillämpningen av denna förordning i fullgörandet av deras skyldigheter.

(52)Kommissionen bör utvärdera tillämpningen av denna förordning före övergångsperiodens utgång och rapportera till Europaparlamentet och rådet. Kommissionens rapport bör särskilt fokusera på möjligheterna att förbättra klimatåtgärderna mot målet om en klimatneutral union senast 2050. Kommissionen bör, som en del av denna utvärdering, ta initiativ till insamling av information som är nödvändig för att eventuellt utvidga tillämpningsområdet till indirekta utsläpp samt till andra varor och tjänster som löper risk för koldioxidläckage, och för att utveckla metoder för beräkning av inbäddade utsläpp på grundval av metoder för miljöavtryck 47 .

(53)Mot bakgrund av ovanstående bör en dialog med tredjeländer fortsätta och det bör finnas utrymme för samarbete och lösningar som kan ligga till grund för de specifika val som kommer att göras när det gäller detaljerna i utformningen av åtgärden under genomförandet, särskilt under övergångsperioden.

(54)Kommissionen bör sträva efter att på ett rättvist sätt och i linje med EU:s internationella åtaganden, tillsammans med de tredjeländer vars handel till EU påverkas av denna förordning, undersöka möjligheterna till dialog och samarbete när det gäller genomförandet av specifika delar av mekanismen som fastställs i denna förordning och tillhörande genomförandeakter. Kommissionen bör också undersöka möjligheterna att ingå avtal för att ta hänsyn till deras mekanismer för koldioxidprissättning.

(55)Eftersom syftet med CBAM är att uppmuntra till renare produktionsprocesser står EU också redo att samarbeta med låg- och medelinkomstländer för minskning av koldioxidutsläpp i deras tillverkningsindustrier. Dessutom bör unionen stödja mindre utvecklade länder med nödvändigt tekniskt bistånd för att underlätta deras anpassning till de nya skyldigheter som fastställs i denna förordning.

(56)Bestämmelserna i denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 48 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 49 . 

(57)För effektivitetens skull bör bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 515/97 50 tillämpas.

(58)I syfte att avhjälpa kringgående av bestämmelserna i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av förteckningen över varor i bilaga I.

(59)Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning 51 . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med utarbetande av delegerade akter.

(60)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 52 .

(61)Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder under hela utgiftscykeln, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, i tillämpliga fall, administrativa och ekonomiska sanktioner.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I
Innehåll, tillämpningsområde och definitioner

Artikel 1
Innehåll

1.Genom denna förordning inrättas en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna (CBAM) för att hantera växthusgasutsläpp som är inbäddade i de varor som avses i bilaga I, vid import till unionens tullområde, i syfte att förebygga risken för koldioxidläckage.

2.CBAM kompletterar det system som inrättats för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen genom direktiv 2003/87/EG genom att tillämpa likvärdiga regler på import till unionens tullområde av sådana varor som avses i artikel 2.

3.Mekanismen kommer gradvis att ersätta de mekanismer som inrättats genom direktiv 2003/87/EG för att förebygga risken för koldioxidläckage, särskilt gratis tilldelning av utsläppsrätter i enlighet med artikel 10a i det direktivet.

Artikel 2
Tillämpningsområde

1.Denna förordning ska tillämpas på varor som förtecknas i bilaga I och som har ursprung i ett tredjeland, när dessa varor, eller förädlade produkter från dessa varor som är resultatet av det förfarande för aktiv förädling som avses i artikel 256 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 53 , importeras till unionens tullområde.

2.Denna förordning ska tillämpas på de varor som avses i punkt 1, när dessa varor förs in till en medlemsstats kontinentalsockel eller till dess exklusiva ekonomiska zon.

3.Genom undantag från punkterna 1 och 2 ska denna förordning inte tillämpas på varor med ursprung i de länder och territorier som anges i avsnitt A i bilaga II.

4.Importerade varor ska anses ha ursprung i tredjeländer i enlighet med de regler om icke-förmånsberättigande ursprung som avses i artikel 59 i förordning (EU) nr 952/2013.

5.Länder och territorier ska förtecknas i avsnitt A i bilaga II, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)EU:s utsläppshandelssystem som inrättats i enlighet med direktiv 2003/87/EG är tillämpligt på det landet eller territoriet eller ett avtal har ingåtts mellan tredjelandet eller territoriet och unionen, vilket till fullo kopplar samman EU:s utsläppshandelssystem med tredjelandets eller territoriets system för handel med utsläppsrätter.

b)Det pris som betalas i det land där varorna har sitt ursprung läggs effektivt på dessa varor utan någon rabatt utöver de som också tillämpas i EU:s utsläppshandelssystem.

6.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på att fastställa villkoren för tillämpning av CBAM på varor som avses i punkt 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

7.Om ett tredjeland eller territorium har en elmarknad som är integrerad med unionens inre marknad för el genom marknadskoppling, och det inte har varit möjligt att finna en teknisk lösning för tillämpningen av CBAM på import av el till unionen från det tredjelandet eller territoriet, ska sådan import av el från landet eller territoriet undantas från tillämpningen av CBAM, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Tredjelandet eller territoriet har ingått ett avtal med unionen som fastställer en skyldighet att tillämpa unionsrätten på elområdet, inbegripet lagstiftningen om utveckling av förnybara energikällor, samt andra regler på området energi, miljö och konkurrens.

b)Den nationella lagstiftningen i det tredjelandet eller territoriet genomför de viktigaste bestämmelserna i unionens lagstiftning om elmarknaden, inbegripet om utveckling av förnybara energikällor och sammankoppling av elmarknader.

c)Tredjelandet eller territoriet har lämnat in en färdplan till kommissionen, med en tidsplan för antagandet av åtgärder för att genomföra de villkor som anges i leden d och e.

d)Tredjelandet eller territoriet har åtagit sig att verka för klimatneutralitet senast 2050 och har därför formellt formulerat och i tillämpliga fall meddelat Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar en långsiktig utvecklingsstrategi för låga växthusgasutsläpp i mitten av århundradet som är anpassad till detta mål, och har genomfört denna skyldighet i sin nationella lagstiftning.

e)Tredjelandet eller territoriet har, vid genomförandet av färdplanen enligt led c, visat betydande framsteg mot en anpassning av den inhemska lagstiftningen till unionsrätten på klimatområdet på grundval av den färdplanen, inbegripet i riktning mot koldioxidprissättning på en likvärdig nivå som unionen, åtminstone vad gäller elproduktion. Genomförandet av ett utsläppshandelssystem för el, med ett likvärdigt pris som i EU:s utsläppshandelssystem, ska vara slutfört senast den 1 januari 2030.

f)Tredjelandet eller territoriet har infört effektiva system för att förhindra indirekt import av el till unionen från andra tredjeländer som inte uppfyller kraven i leden a–e.

8.Ett tredjeland eller territorium som uppfyller villkoren i punkt 7 a–f ska förtecknas i avsnitt B i bilaga II till denna förordning och ska lämna in två rapporter om uppfyllandet av villkoren enligt punkt 7 a–f, en före den 1 juli 2025 och en annan före den 1 juli 2029. Senast den 31 december 2025 och senast den 31 december 2029 ska kommissionen, särskilt på grundval av färdplanen enligt punkt 7 c och de rapporter som mottagits från tredjelandet eller territoriet, bedöma om det tredjelandet eller territoriet fortsätter att uppfylla villkoren i punkt 7.

9.Ett tredjeland eller territorium som förtecknas i avsnitt B i bilaga II till denna förordning ska tas bort från den förteckningen

a)om kommissionen har skäl att anse att landet eller territoriet inte har visat tillräckliga framsteg för att uppfylla något av kraven i punkt 7 a–f, eller om landet eller territoriet har vidtagit åtgärder som är oförenliga med de mål som anges i unionens klimat- och miljölagstiftning,

b)om tredjelandet eller territoriet har vidtagit åtgärder som strider mot dess mål om minskade koldioxidutsläpp, och t.ex. ger offentligt stöd till inrättandet av ny produktionskapacitet som släpper ut mer än 550 g koldioxid från fossilt bränsle per kWh el.

10.Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 28 med avseende på att fastställa krav och förfaranden för länder eller territorier som stryks från förteckningen i bilaga II, avsnitt B, för att säkerställa tillämpningen av denna förordning på deras territorier vad gäller el. Om marknadskopplingen i sådana fall fortfarande är oförenlig med tillämpningen av denna förordning får kommissionen besluta att utesluta tredjeländer eller territorier från unionskopplingen och kräva uttrycklig kapacitetstilldelning vid gränsen mellan unionen och tredjelandet, så att CBAM kan tillämpas.

11.Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 28 med avseende på att ändra förteckningarna i avsnitt A eller B i bilaga II, beroende på om villkoren i punkterna 5, 7 eller 9 är uppfyllda.

12.Unionen får ingå avtal med tredjeländer i syfte att ta hänsyn till mekanismerna för koldioxidprissättning i dessa länder vid tillämpningen av artikel 9.

Artikel 3
Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

(1)varor: varor som förtecknas i bilaga 1.

(2)växthusgaser: växthusgaser som anges i bilaga I för var och en av de varor som förtecknas i den bilagan.

(3)utsläpp: utsläpp av växthusgaser till atmosfären från produktion av varor.

(4)import: övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

(5)EU:s utsläppshandelssystem: systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen med avseende på annan verksamhet enligt bilaga I till direktiv 2003/87/EG än luftfartsverksamhet.

(6)tredjeland: ett land eller territorium utanför unionens tullområde.

(7)kontinentalsockel: kontinentalsockeln enligt definitionen i Förenta nationernas havsrättskonvention.

(8)exklusiv ekonomisk zon: den exklusiva ekonomiska zon som definieras i Förenta nationernas havsrättskonvention och som av en medlemsstat har förklarats som exklusiv ekonomisk zon i enlighet med den konventionen.

(9)marknadskoppling: tilldelning av överföringskapacitet via ett unionssystem som samtidigt matchar order och tilldelar kapacitet mellan elområden i enlighet med kommissionens förordning (EU) 2015/1222.

(10)explicit kapacitetstilldelning: tilldelning av gränsöverskridande överföringskapacitet separat från handeln med el.

(11)behörig myndighet: den myndighet som varje medlemsstat har utsett i enlighet med artikel 11 i denna förordning.

(12)tullmyndigheter: medlemsstaternas tullförvaltningar enligt definitionen i artikel 5.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

(13)deklarant: en person som inger en tulldeklaration för övergång till fri omsättning i eget namn eller den person i vars namn en sådan deklaration inges i enlighet med förordning (EU) nr 952/2013.

(14)person: en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av personer som enligt unionslagstiftning eller nationell lagstiftning tillerkänns rättskapacitet utan att vara juridisk person.

(15)direkta utsläpp: utsläpp från de produktionsprocesser för varor som producenten direkt kontrollerar.

(16)inbäddade utsläpp: direkta utsläpp under produktionen av varor, beräknade enligt de metoder som anges i bilaga III.

(17)ton CO2e: ett ton koldioxid (CO2), eller koldioxid, dikväveoxid och perfluorkolväten enligt vad som avses för varor i bilaga I.

(18)CBAM-certifikat: ett certifikat i elektroniskt format som motsvarar ett ton inbäddade utsläpp i varor.

(19)överlämnande: avräkning av CBAM-certifikat mot deklarerade inbäddade utsläpp i importerade varor.

(20)produktionsprocesser: kemiska och fysiska processer som utförs för att producera varor i en anläggning. 

(21)normalvärde: ett värde som beräknas eller hämtas från sekundära data och som representerar inbäddade utsläpp i varor.

(22)faktiska utsläpp: utsläpp beräknade på grundval av primära data från produktionsprocesser för varor.

(23)koldioxidpris: det penningbelopp som betalas i ett tredjeland i form av en skatt eller utsläppsrätter inom ramen för ett utsläppshandelssystem för växthusgaser, beräknat på växthusgaser som omfattas av en sådan åtgärd och som släpps ut under produktionen av varor.

(24)anläggning: en stationär teknisk enhet där en produktionsprocess utförs.

(25)verksamhetsutövare: varje person som driver eller kontrollerar en anläggning i ett tredjeland.

(26)nationellt ackrediteringsorgan: ett nationellt ackrediteringsorgan som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med artikel 4.1 i förordning (EG) nr 765/2008.

(27)utsläppsrätt från EU ETS: en utsläppsrätt som avses i artikel 3 a i direktiv 2003/87/EG för annan verksamhet enligt bilaga I till det direktivet än luftfartsverksamhet.

(28)indirekta utsläpp: utsläpp från produktion av el, värme och kyla som förbrukas under produktionsprocessen för varor.

Kapitel II
Skyldigheter och rättigheter för godkända deklaranter av varor

Artikel 4
Import av varor

Varor får endast importeras till unionens tullområde av en deklarant som godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 17 (godkänd deklarant).

Artikel 5
Ansökan om godkännande

1.Varje deklarant ska, före import av varor som avses i artikel 2, ansöka hos den behöriga myndigheten på den plats där deklaranten är etablerad om ett godkännande att importera dessa varor till unionens tullområde.

2.Genom undantag från punkt 1 ska, om överföringskapacitet för import av el tilldelas genom uttrycklig kapacitetstilldelning, den person till vilken kapacitet har tilldelats för import och som nominerar denna importkapacitet vid tillämpningen av denna förordning betraktas som en godkänd deklarant i den medlemsstat där personen deklarerar importen av el. Importen ska mätas per gräns för tidsperioder som inte överstiger en timme och det går inte att göra avdrag för export eller transitering under samma timme.

3.Ansökan om godkännande ska innehålla följande uppgifter om deklaranten som måste vara etablerad i unionen:

a)Namn, adress och kontaktuppgifter.

b)Registrerings- och identitetsnummer för ekonomiska aktörer (Eori-nummer) i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 952/2013.

c)Huvudsaklig ekonomisk verksamhet i unionen.

d)Intyg från skattemyndigheten i den medlemsstat där deklaranten är etablerad om att deklaranten inte är föremål för ett betalningskrav för nationella skatteskulder.

e)En försäkran på heder och samvete om att deklaranten inte varit inblandad i några allvarliga eller upprepade överträdelser av tullagstiftningen, skattereglerna eller reglerna om marknadsmissbruk under de fem år som föregick året för ansökan, inbegripet att deklaranten inte har begått några allvarliga brott i samband med sin ekonomiska verksamhet.

f)Uppgifter som behövs för att bedöma deklarantens ekonomiska och operativa förmåga att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning och, om så beslutas av den behöriga myndigheten på grundval av en riskbedömning, handlingar som styrker den informationen, såsom resultaträkning och balansräkning för upp till de tre senaste räkenskapsår för vilka räkenskaperna avslutats.

g)Uppskattat penningvärde och importvolym för varor till unionens tullområde per varuslag, för det kalenderår under vilket ansökan lämnas in och för det påföljande kalenderåret. 

h)Namn och kontaktuppgifter för de personer på vars vägnar deklaranten agerar, i tillämpliga fall.

4.Sökanden kan när som helst dra tillbaka sin ansökan.

5.Den godkända deklaranten ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om alla ändringar av de uppgifter som lämnats enligt punkt 3 som uppstår efter det att beslutet fattades och som kan påverka det beslut som fattas enligt artikel 17 eller innehållet i godkännandet enligt artikel 17.

6.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på standardformatet för ansökan och de tidsfrister och det förfarande som ska följas av den behöriga myndigheten vid handläggningen av ansökningar om godkännande i enlighet med punkt 1 och med avseende på reglerna för den behöriga myndighetens identifiering av deklaranterna för import av el. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Artikel 6
CBAM-deklaration

1.Senast den 31 maj varje år ska varje godkänd deklarant lämna in en deklaration (CBAM-deklaration) till den behöriga myndigheten, för det kalenderår som föregår deklarationen.

2.I CBAM-deklarationen ska följande uppgifter anges:

a)Den totala mängden av varje typ av vara som importerats under det kalenderår som föregår deklarationen, uttryckt i megawattimmar för el och i ton för andra varor.

b)De totala inbäddade utsläppen, uttryckt i ton CO2e per megawattimme för el eller, för andra varor, i ton CO2e per ton av varje typ av vara, beräknat i enlighet med artikel 7.

c)Det totala antal CBAM-certifikat som motsvarar de totala inbäddade utsläppen och som ska överlämnas, efter avdrag för det koldioxidpris som betalats i ett ursprungsland i enlighet med artikel 9 och den justering som behövs för att återspegla den utsträckning i vilken utsläppsrätter från EU ETS tilldelas gratis i enlighet med artikel 31.

3.När de importerade varorna är förädlade produkter som är resultatet av förfarandet för aktiv förädling enligt artikel 256 i förordning (EU) nr 952/2013 ska den godkända deklaranten, i CBAM-deklarationen, rapportera de totala utsläpp som är inbäddade i de varor som hänförts till förfarandet för aktiv förädling och som förtecknas i bilaga I till den här förordningen, även om den förädlade produkten inte förtecknas i den bilagan.

4.Om de importerade varorna är förädlade produkter som är resultatet av förfarandet för passiv förädling enligt artikel 259 i förordning (EU) nr 952/2013 ska den godkända deklaranten, i CBAM-deklarationen, endast rapportera utsläppen från förädlingsprocessen utanför unionens tullområde, förutsatt att den förädlade produkten förtecknas i bilaga I till den här förordningen.

5.Om de importerade varorna är återinförda varor enligt artikel 203 i förordning (EU) nr 952/2013 ska den godkända deklaranten separat, i CBAM-deklarationen, rapportera ”noll” för de totala inbäddade utsläpp som motsvarar dessa varor.

6.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter vad gäller standardformatet och förfarandet för inlämning av CBAM-deklarationen och arrangemangen för överlämnande av CBAM-certifikat enligt punkt 2 c. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Artikel 7
Beräkning av inbäddade utsläpp

1.Inbäddade utsläpp i varor ska beräknas enligt de metoder som anges i bilaga III.

2.Inbäddade utsläpp i andra varor än el ska fastställas på grundval av de faktiska utsläppen i enlighet med de metoder som anges i punkterna 2 och 3 i bilaga III. När de faktiska utsläppen inte kan fastställas på ett tillfredsställande sätt ska de inbäddade utsläppen fastställas med hjälp av normalvärden i enlighet med de metoder som anges i punkt 4.1 i bilaga III.

3.Inbäddade utsläpp i importerad el ska fastställas med hjälp av normalvärden i enlighet med den metod som anges i punkt 4.2 i bilaga III, såvida inte den godkända deklaranten väljer att fastställa de inbäddade utsläppen på grundval av de faktiska utsläppen i enlighet med punkt 5 i den bilagan.

4.Den godkända deklaranten ska bevara dokumentation över de uppgifter som krävs för att beräkna de inbäddade utsläppen i enlighet med kraven i bilaga IV. Dokumentationen ska vara tillräckligt detaljerad för att kontrollörer som ackrediterats i enlighet med artikel 18 ska kunna verifiera de inbäddade utsläppen i enlighet med artikel 8 och bilaga V och för att den behöriga myndigheten ska kunna granska CBAM-deklarationen i enlighet med artikel 19.1.

5.Den godkända deklaranten ska bevara dokumentationen över uppgifter som avses i punkt 4, inbegripet kontrollörens rapport, till och med utgången av det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationen lämnades in eller skulle ha lämnats in.

6.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på närmare bestämmelser om de delar av beräkningsmetoderna som anges i bilaga III, inbegripet fastställande av systemgränser för produktionsprocesser, emissionsfaktorer, anläggningsspecifika värden för faktiska utsläpp och normalvärden och deras respektive tillämpning på enskilda varor samt fastställande av metoder för att säkerställa tillförlitligheten hos data som ligger till grund för fastställandet av normalvärdena, inbegripet detaljnivå för data och verifiering av data. Vid behov ska det i dessa akter föreskrivas att normalvärdena kan anpassas till särskilda områden, regioner eller länder för att ta hänsyn till särskilda objektiva faktorer såsom geografi, naturresurser, marknadsvillkor, dominerande energikällor eller industriella processer. Genomförandeakterna ska bygga på befintlig lagstiftning för verifiering av utsläpp och verksamhetsdata för anläggningar som omfattas av direktiv 2003/87/EG, särskilt genomförandeförordning (EU) 2018/2067.

7.De genomförandeakter som avses i punkt 6 ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Artikel 8 
Verifiering av inbäddade utsläpp

1.Den godkända deklaranten ska säkerställa att de totala inbäddade utsläpp som deklareras i den CBAM-deklaration som lämnats in i enlighet med artikel 6 verifieras av en kontrollör som är ackrediterad i enlighet med artikel 18, på grundval av de verifieringsprinciper som anges i bilaga V.

2.För inbäddade utsläpp i varor som produceras i registrerade anläggningar i ett tredjeland i enlighet med artikel 10 får den godkända deklaranten välja att använda verifierade uppgifter som lämnats till deklaranten i enlighet med artikel 10.7 för att fullgöra den skyldighet som avses i punkt 1.

3.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på de principer för verifiering som avses i punkt 1 vad gäller möjligheten att frångå skyldigheten för kontrollören att besöka anläggningen där relevanta varor produceras och skyldigheten att fastställa tröskelvärden för att avgöra om felaktigheter eller avvikelser är väsentliga samt med avseende på den styrkande dokumentation som krävs för verifieringsrapporten.

De genomförandeakter som nämns i första stycket ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Artikel 9
Koldioxidpris som betalas i ett ursprungsland

1.En godkänd deklarant får i sin CBAM-deklaration begära en minskning av antalet CBAM-certifikat som ska överlämnas för att ta hänsyn till det koldioxidpris som betalats i ursprungslandet för de deklarerade inbäddade utsläppen.

2.Den godkända deklaranten ska bevara den dokumentation, bestyrkt av en oberoende person, som krävs för att visa att de deklarerade inbäddade utsläppen omfattats av ett koldioxidpris i varornas ursprungsland samt bevara bevis för den faktiska betalningen av det koldioxidpriset, vilket inte får ha omfattats av någon exportrabatt eller någon annan form av kompensation vid export.

3.Den godkända deklaranten ska bevara den dokumentation som avses i punkt 2 till och med utgången av det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationen lämnades in eller skulle ha lämnats in.

4.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter om fastställande av metoden för att beräkna minskningen av antalet CBAM-certifikat som ska överlämnas, och vad gäller omräkningen av det koldioxidpris som betalas i utländsk valuta till euro till den årliga genomsnittliga växelkursen i enlighet med punkt 1, och vad gäller kvalifikationerna hos den oberoende person som bestyrker informationen samt bevisen för det koldioxidpris som betalats och frånvaron av exportrabatter eller andra former av kompensation vid export som avses i punkt 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Artikel 10
Registrering av verksamhetsutövare och anläggningar i tredjeländer

1.Kommissionen ska, på begäran av en verksamhetsutövare vid en anläggning som är belägen i ett tredjeland, registrera informationen om verksamhetsutövaren och dess anläggning i en central databas som avses i artikel 14.4.

2.Den begäran om registrering som avses i punkt 1 ska innehålla följande information som ska införas i databasen vid registreringen:

a)Verksamhetsutövarens namn, adress och kontaktuppgifter.

b)Varje anläggnings lokalisering, inklusive fullständig adress och koordinater uttryckta i longitud och latitud med sex decimaler.

c)Anläggningens huvudsakliga ekonomiska verksamhet i tredjelandet.

3.Kommissionen ska underrätta verksamhetsutövaren om registreringen i databasen. Registreringen ska gälla i fem år från och med den dag då den anmäldes till verksamhetsutövaren för anläggningen.

4.Verksamhetsutövaren ska utan dröjsmål informera kommissionen om alla ändringar av de uppgifter som avses i punkt 2 som uppstår efter registreringen och kommissionen ska uppdatera de relevanta uppgifterna.

5.Den verksamhetsutövare som avses i punkt 1 ska vara skyldig att

a)fastställa de inbäddade utsläppen, beräknade i enlighet med de metoder som anges i bilaga III, per typ av varor som produceras vid den anläggning som avses i punkt 1,

b)säkerställa att de inbäddade utsläpp som avses i led a verifieras i enlighet med de verifieringsprinciper som anges i bilaga V av en kontrollör som ackrediterats i enlighet med artikel 18,

c)bevara en kopia av kontrollörens rapport samt dokumentation över de uppgifter som krävs för att beräkna de inbäddade utsläppen i varor i enlighet med bilaga IV under en period av fyra år efter det att verifieringen har utförts.

6.De register som avses i punkt 5 c ska vara tillräckligt detaljerade för att möjliggöra verifieringen i enlighet med punkt 5 b och för att göra det möjligt för varje behörig myndighet att i enlighet med artikel 19.1 granska den CBAM-deklaration som lämnats av en godkänd deklarant till vilken de relevanta uppgifterna lämnats ut i enlighet med punkt 8.

7.En verksamhetsutövare får lämna ut de uppgifter om verifiering av inbäddade utsläpp som avses i punkt 5 till en godkänd deklarant. Den godkända deklaranten ska ha rätt att använda de lämnade uppgifterna för att fullgöra den skyldighet som avses i artikel 8.

8.Verksamhetsutövaren får när som helst begära att bli avregistrerad från databasen.

Kapitel III
Behöriga myndigheter

Artikel 11
Behöriga myndigheter

1.Varje medlemsstat ska utse den behöriga myndighet som ska fullgöra skyldigheterna enligt denna förordning och underrätta kommissionen om detta.

Kommissionen ska göra en förteckning över alla behöriga myndigheter tillgänglig för medlemsstaterna och offentliggöra denna information i Europeiska unionens officiella tidning.

2.Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna utbyter alla uppgifter som är nödvändiga och relevanta för att de ska kunna fullgöra sina funktioner och skyldigheter.

Artikel 12
Kommissionen

Kommissionen ska bistå de behöriga myndigheterna i fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna förordning och samordna deras verksamhet.

Artikel 13
Tystnadsplikt och utlämnande av uppgifter

Alla uppgifter som den behöriga myndigheten erhåller vid utövandet av sin verksamhet och som är av konfidentiell natur eller tillhandahålls på konfidentiell grund ska omfattas av tystnadsplikt. Uppgifterna får inte röjas av den behöriga myndigheten utan uttryckligt tillstånd från den person eller den myndighet som överlämnat dem. De får delas med tullmyndigheterna, kommissionen och Europeiska åklagarmyndigheten och ska behandlas i enlighet med rådets förordning (EG) nr 515/97.

Artikel 14
Nationella register och central databas

1.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska inrätta ett nationellt register över deklaranter som är godkända i den medlemsstaten, i form av en standardiserad elektronisk databas med data om dessa deklaranters CBAM-certifikat, och för att sörja för konfidentialitet i enlighet med villkoren i artikel 13.

2.Den databas som avses i punkt 1 ska innehålla konton med uppgifter om varje godkänd deklarant, särskilt

a)den godkända deklarantens namn och kontaktuppgifter,

b)den godkända deklarantens Eori-nummer,

c)CBAM-kontonumret,

d)antal, försäljningspris, inköpsdatum, datum för överlämnande, eller datum för återköp, eller datum för den behöriga myndighetens annullering av CBAM-certifikat för varje godkänd deklarant.

3.Uppgifterna i den databas som avses i punkt 2 ska vara konfidentiella.

4.Kommissionen ska upprätta en central databas som är tillgänglig för allmänheten och som innehåller namn, adresser och kontaktuppgifter för verksamhetsutövarna och uppgifter om anläggningars lokalisering i tredjeländer i enlighet med artikel 10.2. En verksamhetsutövare får välja att dess namn, adress och kontaktuppgifter inte ska vara tillgängliga för allmänheten

Artikel 15
Central förvaltare

1.Kommissionen ska fungera som central förvaltare för att upprätthålla en oberoende transaktionsförteckning som registrerar köp, innehav, överlämnande, återköp och annullering av CBAM-certifikat, samt för att säkerställa samordning av nationella register.

2.Den centrala förvaltaren ska utföra riskbaserade kontroller av transaktioner som registrerats i nationella register genom en oberoende transaktionsförteckning för att säkerställa att det inte förekommer några oriktigheter i samband med köp, innehav, överlämnande, återköp och annullering av CBAM-certifikat.

3.Om oegentligheter konstateras till följd av de kontroller som utförts enligt punkt 2 ska kommissionen informera den eller de berörda medlemsstaterna för vidare utredning i syfte att korrigera de konstaterade oriktigheterna.

Artikel 16
Konton i de nationella registren

1.Den behöriga myndigheten ska tilldela varje godkänd deklarant ett unikt CBAM-kontonummer.

2.Varje godkänd deklarant ska ges åtkomst till sitt konto i registret.

3.Den behöriga myndigheten ska upprätta kontot så snart det godkännande som avses i artikel 17.1 har beviljats och underrätta den godkända deklaranten om detta.

4.Om den godkända deklaranten har upphört med sin ekonomiska verksamhet eller om godkännandet återkallats, ska den behöriga myndigheten avsluta deklarantens konto.

Artikel 17
Godkännande av deklaranter

1.Den behöriga myndigheten ska godkänna en deklarant som lämnar in en ansökan om godkännande i enlighet med artikel 5.1, om följande villkor är uppfyllda:

a)Deklaranten har inte varit inblandad i en allvarlig överträdelse eller upprepade överträdelser av tullagstiftningen, skattereglerna eller reglerna om marknadsmissbruk och inte har begått några allvarliga brott i samband med sin ekonomiska verksamhet under de fem år som föregick ansökan.

b)Deklaranten visar sin ekonomiska och operativa förmåga att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning.

2.När den behöriga myndigheten finner att villkoren i punkt 1 inte är uppfyllda, eller när sökanden inte har lämnat de uppgifter som anges i artikel 5.3, ska deklaranten nekas godkännande.

3.Om den behöriga myndigheten nekar att godkänna en deklarant får den deklarant som begär godkännandet, efter överklagande, lämna invändningar till den relevanta myndigheten enligt nationell lagstiftning, och myndigheten ska antingen ålägga den nationella administratören att öppna kontot eller vidhålla avslaget i ett motiverat beslut, om inte annat följer av proportionella krav i nationell lagstiftning som tjänar ett legitimt syfte som är förenligt med denna förordning.

4.Ett beslut av den behöriga myndigheten om godkännande av en deklarant ska innehålla följande uppgifter:

a)Den godkända deklarantens namn och kontaktuppgifter.

b)Den godkända deklarantens Eori-nummer.

c)CBAM-kontonumret.

5.En godkänd deklarant får när som helst begära att dess godkännande återkallas.

6.Den behöriga myndigheten ska kräva att en garanti ställs för att godkänna en deklarant i enlighet med punkt 1, om deklaranten inte var etablerad under hela de båda räkenskapsår som föregick det år då ansökan i enlighet med artikel 5.1 lämnades in.

Den behöriga myndigheten ska fastställa garantibeloppet till det högsta belopp, enligt den behöriga myndighetens uppskattning, av värdet på de CBAM-certifikat som den godkända deklaranten måste överlämna, i enlighet med artikel 22.

7.Garantin ska ställas som en bankgaranti som ska betalas vid första anfordran, av ett finansinstitut som är verksamt i unionen, eller genom någon annan form av garanti som ger likvärdig säkerhet. Om den behöriga myndigheten konstaterar att garantin inte säkerställer, eller inte längre är säker eller tillräcklig för att säkerställa beloppet för CBAM-skyldigheterna, ska den kräva att den godkända deklaranten antingen ställer en ytterligare garanti eller ersätter den ursprungliga garantin med en ny garanti, beroende på den godkända deklarantens val.

8.Den behöriga myndigheten ska frisläppa garantin omedelbart efter den 31 maj det andra året då den godkända deklaranten har överlämnat CBAM-certifikat i enlighet med artikel 22.

9.Den behöriga myndigheten ska återkalla godkännandet för en deklarant som inte längre uppfyller villkoren i punkt 1 eller som underlåter att samarbeta med den myndigheten.

Artikel 18
Ackreditering av kontrollörer

1.Alla personer som ackrediterats i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2018/2067 ska betraktas som ackrediterade kontrollörer enligt denna förordning.

2.Utöver vad som anges i punkt 1 får ett nationellt ackrediteringsorgan på begäran ackreditera en person som kontrollör enligt denna förordning efter att ha kontrollerat den dokumentation som styrker personens förmåga att tillämpa de verifieringsprinciper som avses i bilaga V för att fullgöra de skyldigheter i fråga om kontroll av de inbäddade utsläppen som fastställs i artiklarna 8, 10 och 38.

3.Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 28 med avseende på den ackreditering som avses i punkt 2, som specificerar villkoren för kontroll och tillsyn av ackrediterade kontrollörer, med avseende på återkallande av ackreditering och med avseende på ömsesidigt erkännande och inbördes utvärdering av ackrediteringsorganen.

Artikel 19
Granskning av CBAM-deklarationer

1.Den behöriga myndigheten får granska CBAM-deklarationen inom den period som avslutas med det fjärde året efter det år då deklarationen skulle ha lämnats in. Granskningen får bestå i att verifiera de uppgifter som lämnats i CBAM-deklarationen på grundval av de uppgifter som lämnats av tullmyndigheterna i enlighet med artikel 25.2 och andra relevanta bevis, och på grundval av varje revision som anses nödvändig, även i den godkända deklarantens lokaler.

2.Om en CBAM-deklaration i enlighet med artikel 6 inte har lämnats in ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den godkända deklaranten är etablerad bedöma deklarantens CBAM-skyldigheter på grundval av de uppgifter den förfogar över och beräkna det totala antalet CBAM-certifikat som ska överlämnas senast den 31 december det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationen skulle ha lämnats in.

3.Om den behöriga myndigheten har konstaterat att det deklarerade antalet CBAM-certifikat som ska överlämnas är felaktigt, eller att ingen CBAM-deklaration har lämnats in i enlighet med punkt 2, ska den justera antalet CBAM-certifikat som ska överlämnas av den godkända deklaranten. Den behöriga myndigheten ska underrätta den godkända deklaranten om justeringen och begära att den godkända deklaranten överlämnar de ytterligare CBAM-certifikaten inom en månad.

4.Mottagaren av det meddelande som avses i punkt 3 får överklaga meddelandet. Mottagaren av meddelandet ska informeras om det förfarande som ska följas vid överklagande.

5.Om CBAM-certifikat har överlämnats utöver det antal som krävs, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål återbetala den godkända deklaranten värdet av överskottet av CBAM-certifikat, beräknat till det genomsnittliga pris som den godkända deklaranten betalat för CBAM-certifikat under importåret.

Kapitel IV
CBAM-certifikat

Artikel 20
Försäljning av CBAM-certifikat

1.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska sälja CBAM-certifikat till deklaranter som är godkända i den medlemsstaten till det pris som beräknats i enlighet med artikel 21.

2.Den behöriga myndigheten ska se till att varje CBAM-certifikat tilldelas ett serienummer när det skapas och ska registrera serienumret, priset och försäljningsdatumet för certifikatet i det nationella registret på kontot för den godkända deklarant som köper det.

Artikel 21
Pris på CBAM-certifikat

1.Kommissionen ska för varje kalendervecka beräkna priset på CBAM-certifikat som genomsnittspriset av slutpriserna för utsläppsrätter från EU ETS på den gemensamma auktionsplattformen i enlighet med de förfaranden som fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 54 .

För de kalenderveckor under vilka det inte finns några planerade auktioner på den gemensamma auktionsplattformen ska priset på CBAM-certifikat vara genomsnittspriset av slutpriserna på utsläppsrätter från EU ETS för den sista vecka då auktionerna på den gemensamma auktionsplattformen ägde rum.

2.Detta genomsnittspris ska offentliggöras av kommissionen på dess webbplats den första arbetsdagen i följande kalendervecka och ska tillämpas från och med följande arbetsdag till och med den första arbetsdagen i påföljande kalendervecka.

3.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på att ytterligare definiera metoden för att beräkna genomsnittspriset för CBAM-certifikat och de praktiska arrangemangen för offentliggörande av priset. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Artikel 22
Överlämnande av CBAM-certifikat

1.Senast den 31 maj varje år ska den godkända deklaranten överlämna ett antal CBAM-certifikat till den behöriga myndigheten, vilka motsvarar de inbäddade utsläpp som deklarerats i enlighet med artikel 6.2 c och verifierats i enlighet med artikel 8 för det kalenderår som föregår återlämnandet.

2.Vid tillämpning av punkt 1 ska den godkända deklaranten säkerställa att det erforderliga antalet CBAM-certifikat finns tillgängligt på deklarantens konto i det nationella registret. Dessutom ska den godkända deklaranten säkerställa att antalet CBAM-certifikat på dess konto i det nationella registret i slutet av varje kvartal motsvarar minst 80 % av de inbäddade utsläppen, fastställda med hjälp av normalvärden i enlighet med de metoder som anges i bilaga III, för alla varor som den har importerat sedan början av kalenderåret.

3.Om den behöriga myndigheten konstaterar att antalet CBAM-certifikat på en godkänd deklarants konto inte uppfyller skyldigheterna enligt punkt 2 andra meningen, ska den myndigheten meddela justeringen och begära att den godkända deklaranten överlämnar de ytterligare CBAM-certifikaten inom en månad.

4.Mottagaren av det meddelande som avses i punkt 3 får överklaga meddelandet. Mottagaren av meddelandet ska informeras om det förfarande som ska följas vid överklagande.

Artikel 23
Återköp av CBAM-certifikat

1.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska på begäran av en deklarant som är godkänd i den medlemsstaten återköpa det överskott av CBAM-certifikat som återstår på deklarantens konto i det nationella registret efter det att certifikaten har överlämnats i enlighet med artikel 22. Begäran om återköp ska lämnas in senast den 30 juni varje år när CBAM-certifikat överlämnats.

2.Antalet certifikat som omfattas av återköp enligt punkt 1 ska begränsas till en tredjedel av det totala antal CBAM-certifikat som den godkända deklaranten köpt under det föregående kalenderåret.

3.Återköpspriset för varje CBAM-certifikat ska vara det pris som den godkända deklaranten betalade för certifikatet vid tidpunkten för köpet.

Artikel 24
Annullering av CBAM-certifikat

Senast den 30 juni varje år ska den behöriga myndigheten i varje medlemsstat annullera alla CBAM-certifikat som köpts under året före det föregående kalenderåret och som fanns kvar på kontona i det nationella registret för deklaranter som är godkända i den medlemsstaten.

Kapitel V
Gränsförvaltning av varor

Artikel 25
Förfaranden vid gränsen när varor importeras

1.Tullmyndigheterna ska inte tillåta import av varor såvida inte deklaranten har godkänts av en behörig myndighet senast vid varornas övergång till fri omsättning.

2.Tullmyndigheterna ska regelbundet lämna uppgifter om de varor som deklareras för import, inbegripet deklarantens Eori-nummer och CBAM-kontonummer, varornas 8-siffriga KN-nummer, kvantitet, ursprungsland, deklarationsdatum och tullförfarande, till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där deklaranten har godkänts.

3.Tullmyndigheterna ska utföra kontroller av varorna i enlighet med artikel 46 i förordning (EU) nr 952/2013, inbegripet de importerade varornas 8-siffriga KN-nummer, kvantitet och ursprungsland. Kommissionen ska inkludera riskerna i samband med CBAM vid utformningen av de gemensamma riskkriterierna och standarderna i enlighet med artikel 50 i förordning (EU) nr 952/2013.

4.Tullmyndigheterna får i enlighet med artikel 12.1 i förordning (EU) nr 952/2013 meddela den behöriga myndigheten i den medlemsstat där deklaranten har godkänts sådana konfidentiella uppgifter som tullmyndigheterna erhållit vid utövandet av sin verksamhet eller som har lämnats på konfidentiell grund. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska behandla och utbyta dessa uppgifter i enlighet med rådets förordning (EG) nr 515/97.

5.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på att fastställa uppgifter, tidpunkt och metoder för att förmedla uppgifter i enlighet med punkt 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Kapitel VI
Verkställighet

Artikel 26
Sanktioner

1.En godkänd deklarant som inte senast den 31 maj varje år överlämnar ett antal CBAM-certifikat motsvarande de utsläpp som är inbäddade i varor som importerats under det föregående året ska åläggas en sanktion som är identisk med den sanktion för överskridande utsläpp som anges i artikel 16.3 i direktiv 2003/87/EG, höjd i enlighet med artikel 16.4 i det direktivet, under det år då varorna importeras, för varje CBAM-certifikat som den godkända deklaranten skulle ha överlämnat.

2.Varje annan person än en godkänd deklarant som för in varor till unionens tullområde utan att överlämna CBAM-certifikat i enlighet med denna förordning ska åläggas den sanktion som avses i punkt 1 det år varorna införs, för varje CBAM-certifikat som personen skulle ha överlämnat.

3.Betalning av sanktionen ska under inga omständigheter befria den godkända deklaranten från skyldigheten att överlämna det utestående antalet CBAM-certifikat under ett visst år till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där deklaranten har godkänts.

4.Om den behöriga myndigheten konstaterar att en godkänd deklarant har underlåtit att uppfylla skyldigheten att överlämna CBAM-certifikat enligt punkt 1, eller att en person har fört in varor till unionens tullområde i enlighet med punkt 2, ska den behöriga myndigheten ålägga sanktionen och underrätta den godkända deklaranten eller, i den situation som avses i punkt 2, personen om

a)att den behöriga myndigheten har konstaterat att den godkända deklaranten eller personen inte fullgör skyldigheten att överlämna CBAM-certifikat för ett visst år,

b)skälen till denna slutsats,

c)beloppet för den sanktion som ålagts den godkända deklaranten eller personen,

d)det datum då sanktionen ska betalas,

e)den åtgärd som den behöriga myndigheten anser att den godkända deklaranten eller personen bör vidta för att fullgöra sin skyldighet enligt led a, beroende på fakta och omständigheter i fallet, och

f)den godkända deklarantens, eller personens, rätt att överklaga enligt nationella bestämmelser.

5.Medlemsstaterna får tillämpa administrativa sanktioner eller straffrättsliga påföljder för underlåtenhet att följa CBAM-lagstiftningen i enlighet med sina nationella bestämmelser utöver de sanktioner som avses i punkt 2. Dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 27
Kringgående

1.Kommissionen ska vidta åtgärder, på grundval av relevanta och objektiva data, i enlighet med denna artikel, för att hantera kringgående av denna förordning.

2.Kringgående omfattar situationer där en förändring i handelsmönstret avseende varor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde inte har någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än att kringgå de skyldigheter som fastställs i denna förordning och som består i att ersätta dessa varor med något modifierade produkter som inte ingår i förteckningen över varor i bilaga I men tillhör en sektor som omfattas av denna förordning.

3.En medlemsstat eller en part som påverkas eller gynnas av de situationer som beskrivs i punkt 2 kan anmäla detta till kommissionen om den under en tvåmånadersperiod jämfört med samma period föregående år ställs inför en betydande minskning av volymen importerade varor som omfattas av denna förordning och en ökning av importvolymen för något modifierade produkter som inte ingår i förteckningen över varor i bilaga I. Kommissionen ska kontinuerligt på unionsnivå övervaka alla betydande förändringar i handelsmönstret för varor och något modifierade produkter.

4.Den anmälan som avses i punkt 3 ska ange de skäl som den grundas på och innehålla relevanta data och statistik om de varor och produkter som avses i punkt 2.

5.När kommissionen, med beaktande av relevanta data, rapporter och statistik, även när dessa tillhandahålls av medlemsstaternas tullmyndigheter, har tillräckliga skäl att anta att de omständigheter som avses i punkt 3 inträffar i en eller flera medlemsstater, ska den anta delegerade akter i enlighet med artikel 28 med avseende på att komplettera denna förordnings tillämpningsområde i syfte att inkludera något modifierade produkter för att motverka kringgående.

Kapitel VII
Utövande av delegering och kommittéförfarande

Artikel 28
Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Befogenheten att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 2.10, 2.11, 18.3 och 27.5 ska tills vidare överlåtas till kommissionen.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.10, 2.11, 18.3 och 27.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

4.Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5.Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

6.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

7.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.10, 2.11, 18.3 och 27.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 29
Kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter

1.Kommissionen ska biträdas av CBAM-kommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Kapitel VIII
Rapportering och översyn

Artikel 30
Kommissionens översyn och rapportering

1.Kommissionen ska samla in den information som behövs i syfte att utvidga tillämpningsområdet för denna förordning till att omfatta indirekta utsläpp och andra varor än de som förtecknas i bilaga I, och utveckla metoder för beräkning av inbäddade utsläpp på grundval av metoder för miljöavtryck.

2.Före utgången av övergångsperioden ska kommissionen överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska särskilt innehålla en bedömning av möjligheterna att ytterligare utvidga omfattningen av inbäddade utsläpp till indirekta utsläpp och till andra varor som löper risk för koldioxidläckage än de som redan omfattas av denna förordning, samt en bedömning av styrningssystemet. Den ska också innehålla en bedömning av möjligheten att ytterligare utvidga tillämpningsområdet till inbäddade utsläpp för transporttjänster samt varor längre ned i värdekedjan och tjänster som kan löpa risk för koldioxidläckage i framtiden.

3.Kommissionens rapport ska, om det är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Kapitel IX
Samordning med gratis tilldelning av utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem

Artikel 31
Gratis tilldelning av utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem och skyldighet att överlämna CBAM-certifikat

1.De CBAM-certifikat som ska överlämnas i enlighet med artikel 22 ska justeras för att återspegla den utsträckning i vilken utsläppsrätter från EU ETS tilldelas gratis i enlighet med artikel 10a i direktiv 2003/87/EG till anläggningar som inom unionen producerar de varor som förtecknas i bilaga I.

2.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på att fastställa en beräkningsmetod för den minskning som avses i punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Kapitel X
Övergångsbestämmelser

Artikel 32
Tillämpningsområde

Under övergångsperioden för denna förordning ska CBAM-mekanismen tillämpas som en rapporteringsskyldighet enligt artiklarna 33–35.

Artikel 33
Import av varor

1.En deklarant som importerar varor ska vara skyldig att uppfylla en rapporteringsskyldighet enligt artikel 35.

2.Tullmyndigheterna ska senast vid den tidpunkt då dessa varor övergår till fri omsättning underrätta deklaranten om den skyldighet som avses i punkt 1.

3.Tullmyndigheterna ska, genom den övervakningsmekanism som inrättats i enlighet med artikel 56.5 i förordning (EU) nr 952/2013, till den behöriga myndigheten i importmedlemsstaten lämna uppgifter om importerade varor, inbegripet förädlade produkter som är resultatet av förfarandet för passiv förädling. Dessa uppgifter ska omfatta deklarantens Eori-nummer, det 8-siffriga KN-numret, kvantitet, ursprungsland och deklarant för varorna, deklarationsdatum och tullförfarande.

Artikel 34
Rapporteringsskyldighet för vissa tullförfaranden

1.För förädlade varor som är resultatet av förfarandet för aktiv förädling enligt artikel 256 i förordning (EU) nr 952/2013, ska den rapporteringsskyldighet som avses i artikel 33.1 inkludera de varor som hänförts till förfarandet för aktiv förädling och som förtecknas i bilaga I till den här förordningen, även om den förädlade produkten inte förtecknas i den bilagan.

2.Rapporteringsskyldigheten ska inte gälla import av

a)förädlade produkter som framställts enligt förfarandet för passiv förädling enligt artikel 259 i förordning (EU) nr 952/2013,

b)importerade varor som klassificeras som återinförda varor i enlighet med artikel 203 i förordning (EU) nr 952/2013.

Artikel 35
Rapporteringsskyldighet

1.Deklaranten ska för varje kvartal av ett kalenderår lämna in en rapport (CBAM-rapporten) med uppgifter om de varor som importerats under det kvartalet, till den behöriga myndigheten i importmedlemsstaten eller, om varor har importerats till mer än en medlemsstat, till den behöriga myndigheten i medlemsstaten enligt deklarantens val, senast en månad efter utgången av varje kvartal.

2.CBAM-rapporten ska innehålla följande uppgifter:

a)Den totala kvantiteten av varje typ av varor, uttryckt i megawattimmar för el och i ton för andra varor, angiven per anläggning som producerar varorna i ursprungslandet.

b)De faktiska totala inbäddade utsläppen, uttryckt i ton CO2e per megawattimme för el eller, för andra varor, i ton CO2e per ton av varje typ av vara, beräknat i enlighet med den metod som anges i bilaga III.

c)De faktiska totala inbäddade indirekta utsläppen, uttryckt i ton CO2e per ton av varje typ av andra varor än el, beräknade i enlighet med en metod som anges i en genomförandeakt som avses i punkt 6.

d)Det koldioxidpris som ska betalas i ett ursprungsland för de inbäddade utsläppen i de importerade varorna, som inte omfattas av någon exportrabatt eller någon annan form av kompensation vid export.

3.Den behöriga myndigheten ska lämna de uppgifter som avses i punkt 2 till kommissionen senast två månader efter utgången av det kvartal som rapporten avser.

4.Den behöriga myndigheten ska ålägga deklaranter som inte lämnar in en CBAM-rapport en proportionell och avskräckande sanktion.

5.Om den behöriga myndigheten fastställer att en deklarant har underlåtit att uppfylla skyldigheten att lämna in en CBAM-rapport enligt punkt 1 ska den behöriga myndigheten ålägga sanktionen och underrätta deklaranten om

a)att den behöriga myndigheten har dragit slutsatsen att deklaranten inte fullgör skyldigheten att lämna in en rapport för ett visst kvartal,

b)skälen till denna slutsats,

c)beloppet för den sanktion som ålagts deklaranten,

d)det datum då sanktionen ska betalas,

e)den åtgärd som den behöriga myndigheten anser att deklaranten bör vidta för att fullgöra sin skyldighet enligt led a, beroende på fakta och omständigheter i fallet, och

f)deklarantens rätt att överklaga enligt nationella bestämmelser.

6.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på den information som ska rapporteras, förfarandena för att lämna den information som avses i punkt 3 och omräkningen av det koldioxidpris som betalas i utländsk valuta till euro till den årliga genomsnittliga växelkursen. Kommissionen ges också befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på att ytterligare definiera de nödvändiga delar av beräkningsmetoden som anges i bilaga III, inbegripet fastställande av systemgränser för produktionsprocesser, emissionsfaktorer, anläggningsspecifika värden för faktiska utsläpp och deras respektive tillämpning på enskilda varor samt fastställande av metoder för att säkerställa tillförlitligheten hos data, inbegripet detaljnivån för och verifieringen av dessa data. Kommissionen ges vidare befogenhet att anta genomförandeakter med avseende på att utveckla en beräkningsmetod för indirekta utsläpp som är inbäddade i importerade varor.

7.De genomförandeakter som nämns i första stycket ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 29.2.

Kapitel XI
Slutbestämmelser

Artikel 36
Ikraftträdande

1.Denna förordning träder i kraft den [tjugonde] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2023.

3.Genom undantag från punkt 2:

a)Artiklarna 32–34 ska tillämpas till och med den 31 december 2025.

b)Artikel 35 ska tillämpas till och med den 28 februari 2026.

c)Artiklarna 5 och 17 ska tillämpas från och med den 1 september 2025.

d)Artiklarna 4, 6, 7, 8, 9, 14, 15, 16, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27 och 31 ska tillämpas från och med den 1 januari 2026.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

1.1.Förslagets eller initiativets titel

1.2.Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen

1.3.Typ av förslag eller initiativ

1.4.Mål

1.5.Grunder för förslaget eller initiativet

1.6.Tid under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen

1.7.Planerad metod för genomförandet

2.FÖRVALTNING

2.1.Regler om uppföljning och rapportering

2.2.Förvaltnings- och kontrollsystem

2.3.Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oriktigheter

3.BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

3.1.Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

3.2.Beräknad inverkan på utgifterna

3.2.1.Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna

3.2.2.Beräknad inverkan på driftsanslagen

3.2.3.Beräknad inverkan på anslag av administrativ natur

3.2.4.Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

3.2.5.Bidrag från tredje part

3.3.Beräknad inverkan på inkomsterna

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 

1.1.Förslagets eller initiativets titel

1.2.Berörda politikområden 

1.3.Förslaget eller initiativet avser 

× en ny åtgärd 

◻ en ny åtgärd som bygger på ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd 55  

◻ en förlängning av en befintlig åtgärd 

◻ en sammanslagning eller omdirigering av en eller flera åtgärder mot en annan/en ny åtgärd 

1.4.Mål

1.4.1.Allmänt/allmänna mål:

1.4.2.Specifikt/specifika mål:

1.4.3.Verkan eller resultat som förväntas

Beskriv den verkan som förslaget eller initiativet förväntas få på de mottagare eller den del av befolkningen som berörs.

1.4.4.Prestationsindikatorer

Ange indikatorer för övervakning av framsteg och resultat.

1.5.Grunder för förslaget eller initiativet 

1.5.1.Krav som ska uppfyllas på kort eller lång sikt, inbegripet en detaljerad tidsplan för genomförandet av initiativet

1.5.2.Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå (som kan följa av flera faktorer, t.ex. samordningsfördelar, rättssäkerhet, ökad effektivitet eller komplementaritet). Med ”mervärdet i unionens intervention” i denna punkt avses det värde en åtgärd från unionens sida tillför utöver det värde som annars skulle ha skapats av enbart medlemsstaterna.

1.5.3.Erfarenheter från tidigare liknande åtgärder

1.5.4.Förenlighet med den fleråriga budgetramen och eventuella synergieffekter med andra relevanta instrument

1.5.5.En bedömning av de olika finansieringsalternativ som finns att tillgå, inbegripet möjligheter till omfördelning

1.6.Beräknad varaktighet för och beräknade budgetkonsekvenser av förslaget eller initiativet

◻ begränsad varaktighet

–◻    verkan från och med [den DD/MM]ÅÅÅÅ till och med [den DD/MM]ÅÅÅÅ

–◻    budgetkonsekvenser från och med YYYY till och med YYYY för åtagandebemyndiganden och från och med YYYY till och med YYYY för betalningsbemyndiganden.

× obegränsad varaktighet

–Efter en inledande period från den 1 januari 2023

–beräknas genomförandetakten nå en stabil nivå.

1.7.Planerad metod för genomförandet 57   

✓ Direkt förvaltning som sköts av kommissionen

–◻ av dess avdelningar, vilket också inbegriper personalen vid unionens delegationer;

–◻    av genomförandeorgan

◻ Delad förvaltning med medlemsstaterna

◻ Indirekt förvaltning genom att uppgifter som ingår i budgetgenomförandet anförtros

–◻ tredjeländer eller organ som de har utsett

–◻ internationella organisationer och organ kopplade till dem (ange vilka)

–◻ EIB och Europeiska investeringsfonden

–◻ organ som avses i artiklarna 70 och 71 i budgetförordningen

–◻ offentligrättsliga organ

–◻ privaträttsliga organ som har anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter i den utsträckning som de lämnar tillräckliga ekonomiska garantier

–◻ organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat, som anförtrotts genomförandeuppgifter inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap och som lämnar tillräckliga ekonomiska garantier

–◻ personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom Gusp enligt avdelning V i fördraget om Europeiska unionen och som fastställs i den relevanta grundläggande rättsakten

–Vid fler än en metod, ange kompletterande uppgifter under ”Anmärkningar”.

Anmärkningar

2.FÖRVALTNING 

2.1.Regler om uppföljning och rapportering 

Ange intervall och andra villkor för sådana åtgärder:

2.2.Förvaltnings- och kontrollsystem 

2.2.1.Motivering av den genomförandemetod, de finansieringsmekanismer, de betalningsvillkor och den kontrollstrategi som föreslås

2.2.2.Uppgifter om identifierade risker och om det eller de interna kontrollsystem som inrättats för att begränsa riskerna

2.2.3.Beräkning och motivering av kontrollernas kostnadseffektivitet (dvs. förhållandet mellan kostnaden för kontrollerna och värdet av de medel som förvaltas) och en bedömning av den förväntade risken för fel (vid betalning och vid avslutande) 

2.3.Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oriktigheter 

Beskriv förebyggande åtgärder (befintliga eller planerade), t.ex. från strategi för bedrägeribekämpning.

3.BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 

3.1.Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel 

·Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”)

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd

·Nya budgetrubriker som föreslås

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd

3.2.Beräknad inverkan på utgifterna 

3.2.1.Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna 

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) Löpande priser

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) Löpande priser

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) Löpande priser

3.2.2.Sammanfattning av beräknad inverkan på de administrativa anslagen

–◻    Förslaget/initiativet kräver inte att anslag av administrativ natur tas i anspråk

–×    Förslaget/initiativet kräver att anslag av administrativ natur tas i anspråk enligt följande:

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Personalbehov och andra administrativa kostnader ska täckas genom anslag inom generaldirektoratet vilka redan har avdelats för förvaltningen av åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av anslag inom generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i fråga om budgetmedel.

3.2.2.1.Beräknat personalbehov

–◻    Förslaget/initiativet kräver inte att personalresurser tas i anspråk

–×    Förslaget/initiativet kräver att personalresurser tas i anspråk enligt följande:

Beräkningarna ska anges i heltidsekvivalenter

XX motsvarar det politikområde eller den avdelning i budgeten som avses.

Personalbehoven ska täckas med personal inom generaldirektoratet vilka redan har avdelats för förvaltningen av åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i fråga om budgetmedel.

Beskrivning av arbetsuppgifter:

3.2.3.Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen 

✓    Förslaget/initiativet är förenligt med den gällande fleråriga budgetramen

◻    Förslaget/initiativet kräver omfördelningar under den berörda rubriken i den fleråriga budgetramen

◻    Förslaget/initiativet förutsätter att flexibilitetsmekanismen utnyttjas eller att den fleråriga budgetramen revideras 65

3.3.Beräknad inverkan på inkomsterna 

◻    Förslaget/initiativet påverkar inte budgetens inkomstsida.

✓    Förslaget/initiativet påverkar inkomsterna på följande sätt:

 ✓    Påverkan på egna medel

 ◻    Påverkan på andra inkomster

 ◻    ange om inkomsterna har avsatts för utgiftsposter

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Anmärkning: CBAM förväntas inte generera några intäkter under övergångsperioden 2023–2025.

Under det slutgiltiga skedet, dvs. från och med 2026, kommer de årliga CBAM-intäkterna att bero på graden av utfasning av gratis tilldelning och motsvarande infasning av gränsjusteringsmekanismen.

2030 väntas de totala årliga intäkterna från uppgå till 2,1 miljarder euro från själva gränsjusteringsmekanismen och 7 miljarder euro från ytterligare åtgärder.

Ange vilka budgetrubriker i utgiftsdelen som berörs i de fall där inkomster i diversekategorin kommer att avsättas för särskilda ändamål.

Ange med vilken metod inverkan på inkomsterna har beräknats.

(1)    Artikel 2.1 a i Parisavtalet.

(2)    Meddelande från kommissionen av den 11 december 2019, Den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final, s. 4).

(3)    Kommissionen lade fram förslaget COM(2020) 563 final om ändring av kommissionens ursprungliga förslag om EU:s klimatlag för att inkludera ett reviderat EU-mål för utsläppsminskningar på minst 55 % fram till 2030. Den 10–11 december 2020 godkände Europeiska rådet i sina slutsatser detta höjda EU-mål.

(4)    Meddelande från kommissionen av den 17 september 2020 – Höjning av Europas klimatambition för 2030. (COM(2020) 562 final: Del 1/2).

(5)    Europeiska rådets slutsatser av den 11 december 2020. (EUCO 22/20 CO EUR 17 CONCL 8).

(6)    Tysklands ordförandeskap i Europeiska unionens råd (2020). Uppdatering av det nationellt fastställda bidraget från Europeiska unionen och dess medlemsstater.

(7)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

(8)    Kommissionens arbetsprogram för 2021. (COM(2020) 690 final). I bilaga I beskrivs alla instrument som ingår i paketet.

(9)    Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2021 om en WTO-förenlig EU-mekanism för koldioxidjustering vid gränserna.

(10)    Meddelande från kommissionen av den 12 maj 2021, Vägen till en frisk planet för alla (COM(2021) 400 final).

(11)    Artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(12)    Meddelande från kommissionen (2019) Den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final, s. 4).

(13)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

(14)    Artikel 4.3 i Parisavtalet.

(15)    [Publikationsbyrån: för in numret på den föreslagna översynen av EU ETS när det finns tillgängligt]

(16)    Tal om tillståndet i unionen av ordförande Ursula von der Leyen vid Europaparlamentets plenarsammanträde den 16 september 2020. https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/SPEECH_20_1655 .

(17)    Artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(18)    Meddelande från kommissionen (2021) Vägen till en frisk planet för alla. (COM(2021) 400 final).

(19)    Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).

(20)     https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/12228-EU-Green-Deal-carbon-border-adjustment-mechanism-_en

(21)     https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/12228-EU-Green-Deal-carbon-border-adjustment-mechanism-_en  

(22)    [Publikationsbyrån: för in länken till konsekvensbedömningen efter offentliggörandet]

(23)    [Publikationsbyrån: för in länken till studien efter offentliggörandet]

(24)    [Publikationsbyrån: för in länkar till sammanfattningen och det positiva yttrandet från nämnden för lagstiftningskontroll efter offentliggörandet.]

(25)    EUT C 326, 26.10.2012, s. 391.

(26)    Rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 av den 14 december 2020 om systemet för Europeiska unionens egna medel och om upphävande av beslut 2014/335/EU, Euratom (EUT L 424, 15.12.2020, s. 1).

(27)    Se slutsatser från Europeiska rådets möte den 17–21 juni 2020 .

(28)    Interinstitutionellt avtal av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (EUT L 433I, 22.12.2020, s. 28).

(29)    EUT C […], […], s. […]. [Publikationsbyrån: fyll i yttrandets nummer]

(30)    EUT C […], […], s. […]. [Publikationsbyrån: fyll i yttrandets nummer]

(31)    Meddelande från kommissionen av den 11 december 2019, Den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final).

(32)    Meddelande från kommissionen av den 12 maj 2021, Vägen till en frisk planet för alla (COM(2021) 400).

(33)    EUT L 282, 19.10.2016, s. 4.

(34)    Europeiska unionens råd ST/14222/1/20/REV1.

(35)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

(36)    IPCC, 2018: Global Warming of 1.5°C. An IPCC Special Report on the impacts of global warming of 1.5°C above pre-industrial levels and related global greenhouse gas emission pathways, in the context of strengthening the global response to the threat of climate change, sustainable development, and efforts to eradicate poverty [Masson-Delmotte, V., P. Zhai, H.-O. Pörtner, D. Roberts, J. Skea, P.R. Shukla, A. Pirani, W. Moufouma-Okia, C. Péan, R. Pidcock, S. Connors, J.B.R. Matthews, Y. Chen, X. Zhou, M.I. Gomis, E. Lonnoy, T. Maycock, M. Tignor, and T. Waterfield (eds.)].

(37)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

(38)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26).

(39)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 1).

(40)    Havsrättskonventionen, Montego Bay, 10 december 1982.

(41)    Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).

(42)    Kommissionens delegerade beslut (EU) 2019/708 av den 15 februari 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller fastställandet av sektorer och delsektorer som anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage, för perioden 2021–2030 (EUT L 120, 8.5.2019, s. 2).

(43)    Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

(44)    Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 av den 19 december 2018 om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 334, 31.12.2018, s. 94).

(45)    Rådets beslut 2006/500/EG av den 29 maj 2006 om Europeiska gemenskapens ingående av fördraget om energigemenskapen (EUT L 198, 20.7.2006, s. 15).

(46)    Kommissionens förordning (EU) 2015/1222 av den 24 juli 2015 om fastställande av riktlinjer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning (EUT L 197, 25.7.2015, s. 24).

(47)    Kommissionens rekommendation 2013/179/EU av den 9 april 2013 om användningen av gemensamma metoder för att mäta och kommunicera produkters och organisationers miljöprestanda utifrån ett livscykelperspektiv (EUT L 124, 4.5.2013, s. 1).

(48)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(49)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(50)    Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 22.3.1997, s. 1).

(51)    Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).

(52)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(53)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

(54)    Kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med direktiv 2003/87/EG (EUT L 302, 18.11.2010, s. 1).

(55)    I den mening som avses i artikel 58.2 a eller b i budgetförordningen.

(56)    Interinstitutionellt avtal av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (EUT L 433I, 22.12.2020, s. 28).

(57)    Närmare förklaringar av de olika metoderna för genomförande med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen återfinns på BudgWeb: https://myintracomm.ec.europa.eu/budgweb/EN/man/budgmanag/Pages/budgmanag.aspx  

(58)    Diff. = differentierade anslag / Icke-diff. = icke-differentierade anslag.

(59)    Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen.

(60)    Kandidatländer och i förekommande fall potentiella kandidatländer i västra Balkan.

(61)    Enligt den officiella kontoplanen.

(62)    Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder.

(63)    [Denna fotnot förklarar vissa initialförkortningar som inte används i den svenska versionen].

(64)    Särskilt tak för finansiering av extern personal genom driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster).

(65)    Se artiklarna 12 och 13 i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 14.7.2021

COM(2021) 564 final

BILAGOR

till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna

{SEC(2021) 564 final} - {SWD(2021) 643 final} - {SWD(2021) 644 final} - {SWD(2021) 647 final}

BILAGA I
Förteckning över varor och växthusgaser

1.För identifiering av varor ska denna förordning tillämpas på varor som förtecknas i följande sektorer och som för närvarande omfattas av de KN-nummer som förtecknas nedan, och ska vara de som anges i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 1 .

2.Vid tillämpningen av denna förordning ska de växthusgaser som avser varor inom de sektorer som anges nedan vara de som anges nedan för varje varutyp.

Cement

Elektricitet

Gödselmedel

Järn och stål

Aluminium

BILAGA II
Länder och territorier som inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning

1.Avsnitt A – Länder och territorier som inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning

Denna förordning ska inte tillämpas på varor med ursprung i följande länder:

–Island

–Liechtenstein

–Norge

–Schweiz

Denna förordning ska inte tillämpas på varor med ursprung i följande territorier:

–Büsingen

–Helgoland

–Livigno

–Ceuta

–Melilla

2.Avsnitt B – Länder och territorier som inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning när det gäller import av el till unionens tullområde

[För närvarande tom]

BILAGA III
Metoder för beräkning av inbäddade utsläpp

1.Definitioner

I denna bilaga och bilaga IV gäller följande definitioner:

(a)enkla varor: varor som framställs i en produktionsprocess och som uteslutande kräver insatsmaterial och insatsbränslen som inte har några inbäddade utsläpp.

(b)komplexa varor: varor som kräver insats av andra enkla varor i produktionsprocessen.

(c)specifika inbäddade utsläpp: inbäddade utsläpp i ett ton varor, uttryckt som ton CO2e per ton varor.

(d)emissionsfaktor för koldioxid: det viktade medelvärdet av koldioxidintensiteten för el som produceras från fossila bränslen i ett geografiskt område. Emissionsfaktorn för koldioxid erhålls genom att energisektorns koldioxidutsläppsdata divideras med bruttoelproduktionen baserad på fossila bränslen. Den uttrycks i ton koldioxid per megawattimme.

(e)energiköpsavtal: ett avtal enligt vilket en person förbinder sig att köpa el direkt från en elproducent.

(f)systemansvarig för överföringssystem: systemansvarig för överföringssystem enligt definitionen i artikel 2.35 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 2 .

2.Fastställande av faktiska direkta inbäddade utsläpp för enkla varor

Vid fastställande av de specifika faktiska inbäddade utsläppen för enkla varor som produceras i en viss anläggning ska endast direkta utsläpp räknas. För detta ändamål ska följande ekvation tillämpas:

där SEEg är de specifika inbäddade utsläppen för varorna g, uttryckt som CO2e per ton, AttrEmg är de tillskrivna utsläppen för varorna g och ALg är varornas aktivitetsnivå. Aktivitetsnivån är mängden producerade varor under rapporteringsperioden vid anläggningen i fråga.

tillskrivna utsläpp: den del av anläggningens direkta utsläpp under rapporteringsperioden som orsakas av den produktionsprocess som leder till varorna g vid tillämpning av de systemgränser för processen som fastställs i de genomförandeakter som antas i enlighet med artikel 7.6. De tillskrivna utsläppen ska beräknas med hjälp av ekvationen

där DirEm är de direkta utsläppen från produktionsprocessen, uttryckt i ton CO2e, inom de systemgränser som avses i den genomförandeakt som avses i artikel 7.6.

3.Fastställande av faktiska direkta inbäddade utsläpp för komplexa varor

Vid fastställande av de specifika faktiska inbäddade utsläppen för komplexa varor som produceras i en viss anläggning ska endast direkta utsläpp räknas. I detta fall ska följande ekvation tillämpas:

där AttrEmg är de tillskrivna utsläppen för varorna g och ALg varornas aktivitetsnivå, där det senare är den mängd varor som producerats under rapporteringsperioden i den anläggningen, och EEInpMat är de inbäddade utsläppen för de insatsmaterial (prekursorer) som förbrukas i tillverkningsprocessen. Endast insatsmaterial som förtecknas som relevanta för produktionsprocessens systemgränser i enlighet med den genomförandeakt som antagits enligt artikel 7.6 ska beaktas. De relevanta EEInpMat beräknas som

där Mi är massan av insatsmaterial i som används i produktionsprocessen, och SEEi är de specifika inbäddade utsläppen för insatsmaterialet. För SEEi ska verksamhetsutövaren vid anläggningen använda värdet för utsläpp från den anläggning där insatsmaterialet producerades, förutsatt att anläggningens data kan mätas på ett tillfredsställande sätt.

4.Fastställande av normalvärden som avses i artikel 7.2 och 7.3

Om faktiska övervakningsdata som avser direkta utsläpp i enlighet med punkterna 2 och 3 inte kan tillhandahållas på ett tillfredsställande sätt ska ett normalvärde tillämpas.

Vid fastställande av normalvärden ska endast faktiska värden användas för fastställandet av inbäddade utsläpp. I avsaknad av faktiska data får litteraturvärden användas. Kommissionen ska offentliggöra riktlinjer för den metod som används för att korrigera för rökgaser eller växthusgaser som används som insatsmaterial i processen, innan den samlar in de data som krävs för att fastställa de relevanta normalvärdena för varje typ av varor som förtecknas i bilaga I. Normalvärdena ska fastställas på grundval av bästa tillgängliga data. De ska ses över regelbundet genom genomförandeakter på grundval av mest aktuella och tillförlitliga uppgifter, inbegripet på grundval av uppgifter från ett tredjeland eller en grupp av tredjeländer.

4.1.Normalvärden som avses i artikel 7.2

Om den godkända deklaranten inte på ett tillfredsställande sätt kan fastställa de faktiska utsläppen ska normalvärden användas. Dessa värden ska fastställas på grundval av den genomsnittliga utsläppsintensiteten för varje exportland och för var och en av de varor som förtecknas i bilaga I utom el, ökad med ett påslag som ska fastställas i genomförandeakterna till denna förordning. När tillförlitliga data för exportlandet inte kan tillämpas på en typ av varor ska normalvärdena baseras på den genomsnittliga utsläppsintensiteten för de 10 procent anläggningar i EU som har sämst prestanda för den typen av varor.

4.2.Normalvärden för importerad el i artikel 7.3

Normalvärden för importerad el ska fastställas på grundval av antingen specifika normalvärden för ett tredjeland, en grupp av tredjeländer eller en region inom ett tredjeland, eller, om dessa värden inte finns tillgängliga, på EU:s normalvärden för liknande elproduktion i EU, i enlighet med punkt 4.2.2.

4.2.1.Särskilda normalvärden för ett tredjeland, en grupp av tredjeländer eller en region inom ett tredjeland

Specifika normalvärden ska baseras på bästa tillgängliga data som kommissionen har tillgång till för att fastställa den genomsnittliga emissionsfaktorn för koldioxid i ton koldioxid per megawattimme för prisbildningskällor i tredjelandet, gruppen av tredjeländer eller regionen i ett tredjeland.

Om specifika normalvärden fastställs för ett tredjeland, en grupp av tredjeländer eller en region inom ett tredjeland, och el importeras från ett annat tredjeland eller en annan region till tredjelandet, eller en annan grupp av tredjeländer eller regioner inom ett tredjeland i syfte att återexporteras till unionen, får inte samma specifika normalvärde användas.

4.2.2.Alternativa normalvärden

Om inget specifikt normalvärde har fastställts för ett tredjeland, en grupp tredjeländer eller en region inom ett tredjeland ska normalvärdet för el motsvara emissionsfaktorn för koldioxid i EU, uttryckt i ton koldioxid per megawattimme. Detta innebär det viktade medelvärdet av koldioxidintensiteten för el som produceras av fossila bränslen i EU. Viktningen återspeglar de fossila bränslenas produktionsmix i EU. Emissionsfaktorn för koldioxid erhålls genom att energiindustrins koldioxidutsläppsdata divideras med bruttoelproduktionen baserad på fossila bränslen i megawattimmar.

När det för varor med ursprung i ett tredjeland, eller för en grupp av tredjeländer som har ett betydande elutbyte med EU, på grundval av tillförlitliga data, kan visas att den genomsnittliga emissionsfaktorn för koldioxid för prisbildningskällor i det tredjelandet eller den gruppen av tredjeländer är lägre än den i EU eller lägre än det specifika normalvärdet, ska ett alternativt normalvärde baserat på den lägre genomsnittliga emissionsfaktorn för koldioxid fastställas för det landet eller den gruppen av länder.

Om alternativa normalvärden definieras för ett tredjeland eller en region i ett tredjeland, eller en grupp av tredjeländer eller regioner i tredjeländer, och el importeras från ett annat tredjeland eller från en annan region i ett tredjeland, eller från en annan grupp av tredjeländer eller regioner i tredjeländer till det tredjeland som omfattas av det alternativa normalvärdet, får inte samma alternativa normalvärde användas.

5.Villkor för tillämpning av faktiska inbäddade utsläpp i el

En godkänd deklarant får tillämpa faktiska inbäddade utsläpp i stället för normalvärden för den beräkning som avses i artikel 7.3 om följande kumulativa kriterier är uppfyllda:

(a)Den godkända deklaranten har ingått ett energiköpsavtal med en elproducent i ett tredjeland för en elmängd som motsvarar den mängd för vilken användning av ett visst värde begärs.

(b)Den anläggning som producerar el är antingen direkt ansluten till EU:s överföringssystem eller det kan visas att det vid tidpunkten för exporten inte fanns någon fysisk överbelastning i nätet mellan anläggningen och EU:s överföringssystem.

(c)En lika stor mängd el som den el för vilken användning av faktiska inbäddade utsläpp begärs har tydligt nominerats för den tilldelade sammanlänkningskapaciteten av alla systemansvariga för överföringssystem i ursprungslandet, destinationslandet och, i förekommande fall, varje transittredjeland, och den nominerade kapaciteten och elproduktionen i den anläggning som avses i led b avser samma tidsperiod som inte får vara längre än en timme.

(d)Uppfyllandet av ovanstående kriterier intygas av en ackrediterad kontrollör. Kontrollören ska minst en gång i månaden få delrapporter som visar hur ovanstående kriterier uppfylls.

6.Anpassning av normalvärden på grundval av regionspecifika egenskaper

Normalvärdena kan anpassas till särskilda områden eller regioner av länder där det råder särskilda förhållanden i form av objektiva faktorer, t.ex. geografi, naturresurser, marknadsvillkor, energimix eller industriproduktion. När data som är anpassade till dessa specifika lokala förhållanden finns tillgängliga och kan definiera bättre riktade normalvärden får dessa användas i stället för normalvärden baserade på EU-anläggningar.

Om deklaranter för varor med ursprung i ett tredjeland, eller en grupp av tredjeländer, på grundval av tillförlitliga data kan visa att de alternativa regionspecifikt anpassade normalvärdena är lägre än de normalvärden som fastställts av kommissionen, kan de förstnämnda användas.

BILAGA IV
Dokumentationskrav för uppgifter som används för beräkning av inbäddade utsläpp

1.Minimiuppgifter som ska bevaras av en godkänd deklarant för importerade varor:

1.Uppgifter som identifierar den godkända deklaranten:

(a)Namn.

(b)Den unika identitetsbeteckning som tilldelats av den behöriga nationella myndigheten.

2.Uppgifter om importerade varor:

(a)Typ och mängd av varje varuslag.

(b)Ursprungsland.

(c)Faktiska utsläpp eller normalvärden.

2.Minimiuppgifter som ska bevaras av en godkänd deklarant för inbäddade utsläpp i importerade varor baserat på faktiska utsläpp

För varje typ av varor som omfattas av denna förordning ska följande ytterligare uppgifter bevaras:

(a)Identifiering av den anläggning där varorna tillverkades.

(b)Kontaktuppgifter till verksamhetsutövaren vid den anläggning där varorna tillverkades.

(c)Den verifierade utsläppsrapporten, inklusive data om de inbäddade utsläppen för varje typ av deklarerad vara enligt bilaga V.

(d)Varornas specifika inbäddade utsläpp.

BILAGA V
Principer för verifiering och verifieringsrapportens innehåll

1.Principer för verifiering

Följande principer ska gälla för verifieringar som begärs i enlighet med artikel 8:

(a)Kontrollörerna ska utföra verifieringar med professionell skepsis.

(b)En utsläppsrapport ska anses vara verifierad och ändamålsenlig endast om kontrollören med rimlig säkerhet finner att rapporten är fri från väsentliga felaktigheter och väsentliga avvikelser i fråga om beräkningsreglerna i bilaga III.

(c)Kontrollören ska obligatoriskt göra anläggningsbesök, utom när särskilda kriterier för att avstå från anläggningsbesök är uppfyllda.

(d)För att avgöra om felaktigheter eller avvikelser är väsentliga ska kontrollören använda de tröskelvärden som anges i de genomförandeakter som antas i enlighet med artikel 8.

För parametrar för vilka inga sådana tröskelvärden har fastställts ska kontrollören använda en expertbedömning för att avgöra om felaktigheter, enskilt eller tillsammans med andra felaktigheter som motiveras av deras storlek och art, måste betraktas som väsentliga och kan påverka de avsedda användarnas, särskilt de behöriga nationella myndigheternas, användning av rapporten.

2.Verifieringsrapportens innehåll

Verifieringsrapporten ska innehålla följande uppgifter:

(a)Identifiering av den anläggning där varorna tillverkades.

(b)Kontaktuppgifter till verksamhetsutövaren vid den anläggning där varorna tillverkades.

(c)Den tillämpliga rapporteringsperioden.

(d)Kontrollörens namn och kontaktuppgifter.

(e)Ackrediterings-id, ackrediteringsorganets namn.

(f)Datum för anläggningsbesöket, i förekommande fall, eller skälen till att ett anläggningsbesök inte utfördes.

(g)Kvantiteter av varje typ av deklarerade varor som producerats under rapporteringsperioden.

(h)Direkta utsläpp från anläggningen under rapporteringsperioden.

(i)En beskrivning av hur anläggningens utsläpp tillskrivs olika typer av varor.

(j)Kvantitativa uppgifter om varor, utsläpp och energiflöden som inte är förknippade med dessa varor.

(k)När det gäller komplexa varor:

i.kvantiteter av insatsmaterial (prekursorer) som används,

ii.de specifika inbäddade utsläppen,

iii.om faktiska utsläpp används: identifiering av den anläggning där insatsmaterialet har producerats och de faktiska utsläppen från produktionen av detta material.

(l)Verifieringsutlåtandet.

(m)Information om väsentliga felaktigheter som påträffats och inte korrigerats, i tillämpliga fall.

(n)Information om avvikelser från beräkningsreglerna i bilaga III, i tillämpliga fall.

(1)    Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).

(2)    Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (EUT L 158, 14.6.2019, s. 125).