EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32022H2548

Rådets rekommendation (EU) 2022/2548 av den 13 december 2022 om en samordnad strategi för resor till unionen under covid-19-pandemin och om ersättande av rådets rekommendation (EU) 2020/912

ST/15535/2022/INIT

OJ L 328, 22.12.2022, p. 146–152 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

ELI: http://data.europa.eu/eli/reco/2022/2548/oj

22.12.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 328/146


RÅDETS REKOMMENDATION (EU) 2022/2548

av den 13 december 2022

om en samordnad strategi för resor till unionen under covid-19-pandemin och om ersättande av rådets rekommendation (EU) 2020/912

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR UTFÄRDAT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 b och e samt artikel 292 första och andra meningen,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Den 30 juni 2020 antog rådet rekommendation (EU) 2020/912 om de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU och ett eventuellt avskaffande av dessa restriktioner (1).

(2)

Sedan dess har den epidemiologiska situationen förbättrats väsentligt tack vare den ökande internationella vaccinationstäckningen med vaccin som ger bättre skydd mot allvarlig sjukdom och död samt spridningen av varianterna omikron BA.4 och BA.5 som dominerat internationellt sedan juli 2022 och tenderar att ge mindre allvarlig sjukdom än de tidigare Deltavarianterna.

(3)

Med hänsyn till den nuvarande och förväntade epidemiologiska situationen framstår det som lämpligt att rekommendera att restriktionerna för resor till unionen avskaffas. Alla medlemsstater och länder på vilka Schengenregelverket är tillämpligt återkallade restriktionerna redan under sommaren.

(4)

Genom rekommendation (EU) 2020/912 infördes bland annat en förteckning i bilaga I över tredjeländer, särskilda administrativa regioner och andra enheter och territoriella myndigheter (tredjeländer och regioner) som uppfyllde de epidemiologiska kriterier som fastställdes i den rekommendationen och därmed kunde undantas från restriktionerna för icke nödvändiga resor till unionen. I takt med att restriktionerna lättar behövs inte längre den förteckningen och den bör därför upphöra att gälla.

(5)

Men SARS-coronavirus-2 är fortfarande i omlopp. Därför bör medlemsstaterna vara beredda att agera på ett samordnat och proportionellt sätt om den epidemiologiska situationen försämras väsentligt, även om det beror på att en ny virusvariant av särskild betydelse eller en variant av intresse uppstått.

(6)

I synnerhet om den epidemiologiska situationen i tredjeländer och regioner väsentligt förvärras bör medlemsstaterna vid behov begränsa icke nödvändigt resande, med undantag för personer som vaccinerats, tillfrisknat eller som kan uppvisa ett negativt nukleinsyraamplifieringstest (NAAT) som tagits högst 72 timmar före avresan. Detta bör inte hindra medlemsstaterna från att vidta ytterligare åtgärder vid ankomst, exempelvis genom att ställa krav på ytterligare testning, självisolering eller karantän.

(7)

Om en medlemsstat inför restriktioner avseende covid-19 i enlighet med rådets rekommendation 2022/107 (2) bör medlemsstaterna inom rådets strukturer i nära samarbete med kommissionen, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och hälsosäkerhetskommittén samordna sig för att avgöra om liknande restriktioner bör tillämpas på resande från tredjeländer till medlemsstaterna. Information om eventuella nya åtgärder bör offentliggöras så tidigt som möjligt och i regel minst 48 timmar innan de får verkan, med beaktande av att det krävs viss flexibilitet vid epidemiologiska nödlägen.

(8)

I detta sammanhang bör EU:s digitala covidintyg som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2021/953 (3) och (EU) 2021/954 (4) även fortsättningsvis fungera som referens för bevis på vaccinering, tillfrisknande och testning. Detsamma bör gälla intyg från tredjeland vilka omfattas av ett genomförandebeslut som antagits i enlighet med artikel 3.10 eller artikel 8.2 i förordning (EU) 2021/953.

(9)

Om en virusvariant av särskild betydelse eller en variant av intresse uppstår i tredjeländer eller regioner bör medlemsstaterna även fortsättningsvis ha möjlighet att på ett samordnat sätt vidta brådskande, tidsbegränsade och flexibla åtgärder för att fördröja och förbereda sig för spridningen av virusvarianten av särskild betydelse eller varianten av intresse.

(10)

Denna rekommendation bör även reglera nödvändiga undantag från restriktionerna för resor från tredjeland till medlemsstaterna. Sådana resande som har ett nödvändigt behov eller en nödvändig funktion bör beviljas inresa till medlemsstaterna och andra länder som omfattas av Schengenregelverket även i situationer då nödbromsen tillämpas. Därför bör förteckningen över resenärer med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov anpassas, så att den begränsas till att endast gälla personer som måste kunna resa även i sådana situationer.

(11)

På samma sätt bör unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare som lagligen är bosatta i unionen alltid kunna återvända till den medlemsstat där de är medborgare eller där de är bosatta, vilket inte hindrar att åtgärder får vidtas vid ankomsten. Krav på uppvisande av intyg om vaccination, tillfrisknande eller testresultat bör inte ställas på barn under 12 år.

(12)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna rekommendation. Eftersom denna rekommendation är en utveckling av Schengenregelverket bör Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har fattat beslut om denna rekommendation, besluta huruvida landet ska genomföra den.

(13)

Denna rekommendation utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (5). Irland deltar därför inte i antagandet av denna rekommendation, som inte är tillämplig på Irland.

(14)

När det gäller Island och Norge utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (6) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (7).

(15)

När det gäller Schweiz utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (8) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (9).

(16)

När det gäller Liechtenstein utgör denna rekommendation, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (10) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (11).

(17)

För att Schengenområdet ska fungera korrekt bör samtliga medlemsstater besluta om eventuellt återinförande av restriktioner för icke nödvändiga resor till EU på ett samordnat sätt.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

Avskaffande av reserestriktioner

1.

Per den 22 december 2022 bör alla covid-19-relaterade restriktioner för resenärer till unionen avskaffas.

Krav i samband med resor vid en allvarligt förvärrad epidemiologisk situation

2.

Om det är nödvändigt för att hantera en allvarligt förvärrad epidemiologisk situation, antingen i medlemsstaterna eller i tredjeland, bör medlemsstaterna i rådet, vid behov, på ett samordnat sätt och i nära samarbete med kommissionen besluta att återinföra lämpliga krav som ställs på resenärer innan avresan. Kraven kan bestå av något eller allt av följande:

a)

Den resande ska senast 14 dagar innan inresan till unionen ha fått den senaste rekommenderade dosen av en primärvaccinationsserie med något av de covid-19-vacciner som godkänts i unionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 (12) eller med något av de covid-19-vacciner som genomgått Världshälsoorganisationens godkännandeprocess för användning i nödsituationer. Den dos som anges i vaccinationsintyget för en komplett primärvaccinationsserie av resande som är 18 år eller äldre ska ha administrerats för högst 270 dagar sedan; om mer än 270 dagar gått sedan primärvaccinationsserien slutfördes krävs att den resande har fått en extra vaccindos.

b)

Den resande ska innan inresan till medlemsstaterna sker ha tillfrisknat från covid-19 högst 180 dagar efter dagen för det första positiva NAAT-testresultatet.

c)

Den resande ska ha testat negativt för covid-19 i ett nukleinsyraamplifieringstest som tagits högst 72 timmar före avresan till medlemsstaterna.

3.

För att vid tillämpningen av punkt 2 avgöra om situationen är att betrakta som väsentligt förvärrad bör medlemsstaterna i synnerhet beakta hur covid-19 belastar deras sjukvårdssystem, framför allt vad gäller antalet inläggningar på sjukhus och antalet patienter på intensivvårdsavdelning, hur allvarliga de SARS-CoV-2-varianter som är i omlopp är och den information som Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar regelbundet tillhandahåller om hur den epidemiologiska situationen utvecklas.

4.

Om en eller flera medlemsstater med grund i rådets rekommendation (EU) 2022/107 (13) återinför restriktioner för resande inom unionen, bör medlemsstaterna diskutera om liknande restriktioner för resande från tredjeländer till medlemsstaterna bör införas med grund i den här rekommendationen, i nära samarbete med kommissionen och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 (14).

5.

Om restriktioner återinförs i enlighet med punkterna 2 eller 4 bör de resande kunna uppvisa en eller flera av följande handlingar:

a)

Giltigt bevis på vaccination med ett covid-19-vaccin som godkänts i unionen i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004.

b)

Giltigt bevis på vaccination med ett covid-19-vaccin som har genomgått Världshälsoorganisationens (WHO) godkännandeförfarande för användning i nödsituationer, men som inte finns med i förteckningen över vacciner som är godkända i unionen enligt förordning (EG) nr 726/2004.

c)

Giltigt bevis på tillfrisknande.

d)

Giltigt bevis på ett negativt nukleinsyraamplifieringstest som tagits högst 72 timmar före avresan.

6.

Inga krav före avresan bör ställas på barn under 12 år.

7.

Medlemsstaterna kan också vidta ytterligare åtgärder vid ankomsten i enlighet med unionslagstiftningen och nationell lagstiftning, exempelvis genom krav på ytterligare testning, självisolering eller karantän.

8.

Däremot gäller följande:

a)

Resande med en sådan nödvändig funktion eller ett sådant nödvändigt behov som anges i bilagan (15) bör inte vid ankomsten underkastas några åtgärder som skulle omintetgöra själva syftet med resan.

b)

När det gäller transportpersonal, sjöfolk och gränsarbetare bör medlemsstaterna inte kräva mer än ett negativt antigentest vid inresa till någon av medlemsstaterna.

c)

Flygbesättningar bör undantas från tester om de vistas i ett tredjeland i högst 12 timmar.

9.

Medlemsstater som vidtar ytterligare åtgärder vid ankomsten enligt punkt 7 bör ställa lämplig information till förfogande för de resande på ett lättillgängligt sätt.

Bevis på vaccinering, tillfrisknande och testning

10.

Utöver intyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953 bör medlemsstaterna även godta sådana intyg om vaccinering mot, tillfrisknande från eller testning för covid-19 vilka omfattas av en genomförandeakt som antagits i enlighet med artikel 3.10 eller artikel 8.2 i den nämnda förordningen.

11.

Om ingen sådan genomförandeakt har antagits, kan medlemsstaterna vid tillämpningen av denna rekommendation och i enlighet med nationell lagstiftning besluta att, med avseende på punkt 5, godta bevis på vaccinering, test eller tillfrisknande som utfärdats av ett tredjeland, med beaktande av behovet av att kunna kontrollera handlingens äkthet, giltighet och integritet samt huruvida den innehåller alla relevanta uppgifter som krävs enligt förordning (EU) 2021/953.

Hantering av virusvarianter av särskild betydelse eller varianter av intresse och ett nödbromssystem

12.

Om en virusvariant av särskild betydelse eller en variant av intresse upptäckts i tredjeländer eller regioner bör medlemsstaterna vidta brådskande åtgärder (”dra i nödbromsen”) för att begränsa spridningen av varianten till unionen. Som svar på att en sådan ny variant av särskild betydelse eller en variant av intresse uppstått i tredjeländer eller regioner bör man inom påföljande 48 timmar sammankalla ett möte inom rådets strukturer för att diskutera om det, i syfte att fördröja spridningen av den nya varianten, är nödvändigt att vidta samordnade åtgärder för resor till unionen, i nära samarbete med kommissionen och med stöd av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Om det är nödvändigt bör medlemsstaterna i rådet, på ett samordnat sätt, besluta om lämpliga krav. Medlemsstaterna får undantagsvis inom rådets strukturer införa en brådskande, gemensam och tillfällig restriktion för alla resor till deras territorier avseende tredjelandsmedborgare som vistats i berörda tredjeländer eller regioner vid något tillfälle under de 14 dagar som föregått avresan till medlemsstaterna. Detsamma bör gälla om den epidemiologiska situationen försämras snabbt och allvarligt på ett sätt som tyder på att en ny virusvariant av särskild betydelse eller en variant av intresse uppstått.

13.

De medlemsstater som sammanträder inom rådets strukturer i nära samarbete med kommissionen bör regelbundet se över situationen på ett samordnat sätt.

14.

Restriktionerna bör upphöra efter 21 kalenderdagar, om inte medlemsstaterna enligt förfarandet i punkterna 12 och 13 beslutar att förkorta dem eller förlänga dem med ytterligare en period.

15.

Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) bör offentliggöra och regelbundet uppdatera en karta som visar situationen i tredjeländer vad gäller virusvarianter av särskild betydelse och varianter av intresse.

Undantag från tillfälliga reserestriktioner

16.

Resenärer som har en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov som anges i bilagan bör inte omfattas av de reserestriktioner som avses i punkterna 2 och 12.

17.

Följande personkategorier kan omfattas av reserestriktionerna i punkterna 2 och 12 men bör få behålla möjligheten att återvända till unionen.

a)

Unionsmedborgare och sådana tredjelandsmedborgare som enligt avtal mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de berörda tredjeländerna, å andra sidan, åtnjuter samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare, samt deras familjemedlemmar (16).

b)

Tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta i enlighet med rådets direktiv 2003/109/EG (17) och personer som härleder sin uppehållsrätt från andra instrument i unionsrätten eller nationell rätt eller som innehar nationella viseringar för längre vistelse, samt deras familjemedlemmar.

Om dessa personer inte kan uppvisa ett giltigt digitalt covidintyg utfärdat av EU får de vid ankomsten underkastas de ytterligare åtgärder som anges i punkt 7.

18.

De ytterligare åtgärder som får tillämpas vid ankomsten enligt punkt 7 bör även fortsättningsvis tillämpas på resande som är undantagna från restriktioner i enlighet med punkterna 16 och 17.

Kommunikation och information till allmänheten

19.

Information om eventuella nya åtgärder enligt punkt 5 bör offentliggöras så tidigt som möjligt och i regel minst 48 timmar innan de får verkan.

Slutbestämmelser

20.

Vid tillämpningen av denna rekommendation bör personer bosatta i Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten/Heliga Stolen betraktas som sådana tredjelandsmedborgare som omfattas av punkt 17 b.

21.

Denna rekommendation ersätter rekommendation (EU) 2020/912. Den bör tillämpas från och med den 22 december 2022.

Utfärdad i Bryssel den 13 december 2022.

På rådets vägnar

M. BEK

Ordförande


(1)  Rådets rekommendation (EU) 2020/912 av den 30 juni 2020 om de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU och ett eventuellt avskaffande av dessa restriktioner (EUT L 208 I, 1.7.2020, s. 1).

(2)  Rådets rekommendation (EU) 2022/107 av den 25 januari 2022 om en samordnad strategi för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin och om ersättande av rekommendation (EU) 2020/1475 (EUT L 18, 27.1.2022, s. 110).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953 av den 14 juni 2021 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för att underlätta fri rörlighet under covid-19-pandemin (EUT L 211, 15.6.2021, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/954 av den 14 juni 2021 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för tredjelandsmedborgare som lagligen vistas eller är bosatta på medlemsstaternas territorier under covid-19-pandemin (EUT L 211, 15.6.2021, s. 24).

(5)  Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

(6)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(7)  Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

(8)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(9)  Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

(10)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(11)  Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 30.4.2004, s. 1).

(13)  Rådets rekommendation (EU) 2022/107 om en samordnad strategi för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin och om ersättande av rekommendation (EU) 2020/1475.

(14)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 av den 21 april 2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (EUT L 142, 30.4.2004, s. 1).

(15)  Se även kommissionens vägledning av den 28 oktober 2020 (COM(2020)686 final, 28.10.2020).

(16)  Enligt definitionen i artiklarna 2 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

(17)  Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 23.1.2004, s. 44).


BILAGA

Personkategorier som reser för utövandet av en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov:

i)

Hälso- och sjukvårdspersonal, forskare inom hälso- och sjukvård samt personal inom äldreomsorgen.

ii)

Gränsarbetare.

iii)

Transportpersonal.

iv)

Diplomater, personal vid internationella organisationer och personer som bjudits in av internationella organisationer, militär personal och biståndsarbetare och civilskyddspersonal.

v)

Transitpassagerare.

vi)

Passagerare som reser av tvingande familjeskäl.

vii)

Sjöfolk.

viii)

Personer som arbetar med kritisk eller på annat sätt viktig infrastruktur.

ix.

Personer i behov av internationellt skydd eller som har andra humanitära skäl.


Top