(i)

Föregripande: Migrationssituationen bör bevakas kontinuerligt och beslut bör fattas på grundval av en fullständig och samordnad situationsbild, främst i förebyggande syfte.

(ii)

Samordning: Krishanteringen bör ske med hjälp av åtgärder från alla relevanta interna och externa politikområden och alla berörda aktörer inom ramen för en samordnad och övergripande strategi.

(iii)

Snabba insatser: Åtgärder bör vidtas så snart de behövs för att förhindra att situationen eskalerar.

(iv)

Flexibel tilldelning av resurser: Resurser bör mobiliseras snabbt genom att de berörda aktörerna fullt ut utnyttjar flexibilitetsutrymmet inom olika finansieringsinstrument.

(v)

Solidaritet och rättvis ansvarsfördelning i enlighet med artikel 5 i förslaget till förordning om asyl- och migrationshantering.

—

medlemsstaterna och deras sambandsmän,

—

rådet,

—

Europeiska kommissionen, inklusive personal som är utstationerad på fältet och vid EU:s delegationer samt de europeiska sambandsmännen för migration,

—

Europeiska utrikestjänsten, inklusive EU:s delegationer och relevanta uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

—

EU-byråer (Easo, Frontex, Europol, eu-LISA och FRA), inklusive deras sambandsmän.

—

Sprida situationsmedvetenhet och tidig varning/prognoser. Om alla berörda parter har en aktuell och tillräckligt omfattande förståelse av händelser och nya tendenser bör det vara möjligt att bevaka situationen och ha god beredskap för samordnade insatser vid behov. Nya problematiska och kritiska situationer bör föregripas i tid. Alla aktörer bör mata in information och underlag i ett system för tidig varning/prognoser som ska utvecklas på EU-nivå. Arbetet med att utveckla ett sådant system bör samordnas av kommissionen och bygga på befintliga och möjliga framtida instrument.

—

Stödja utveckling av motståndskraft. En gemensam förståelse av situationen, dess drivkrafter och prognosen bör hjälpa medlemsstaterna att fokusera sitt arbete med att bygga upp sin kapacitet inför en eventuell ny migrationskris.

1.

2.

3.

4.

5.

När en medlemsstat har lämnat in en motiverad begäran enligt artikel 2.1 eller 6.1 i förslaget till förordning om hantering av krissituationer och force majeure på migrations- och asylområdet, kan den information som samlas in via nätverket stödja kommissionens analys och åtgärder i enlighet med artiklarna 2 och 6 i det förslaget.

När kommissionen gör en bedömning av en migrationssituation i en medlemsstat i enlighet med artikel 47 i förslaget till förordning om asyl- och migrationshantering, kan den information som samlas in via nätverket stödja kommissionens rapport om migrationstrycket i enlighet med artikel 48 i det förslaget.

Vad gäller civilskyddsbistånd bör Centrumet för samordning av katastrofberedskap säkerställa samordning mellan medlemsstaterna.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

—

Utöver det pågående samarbetet med tredjelandspartner samordnar sig kommissionen, i samarbete med utrikestjänsten, EU:s delegationer och medlemsstaterna, med de huvudsakliga tredjeländer som är ursprungs-, transit- och/eller destinationsländer, med särskild uppmärksamhet på EU:s grannländer, för att hjälpa dem att ytterligare förbättra sin mottagningskapacitet och bättre hantera migrationsströmmarna, i synnerhet skydda gränserna och bekämpa smuggling av migranter samt stärka samarbetet kring återvändande.

—

I samarbete med medlemsstaterna och utrikestjänsten sörjer kommissionen för ytterligare säkra korridorer och vidarebosättningsprogram i relevanta tredjeländer som är ursprungs-, transit- och/eller destinationsländer.

—

Kommissionen samarbetar med och säkerställer synergier mellan de viktigaste internationella organisationerna – särskilt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och Internationella organisationen för migration (IOM) – och centrala icke-statliga organisationer för lämpliga kompletterande åtgärder i det berörda ursprungs-, transit- och/eller destinationslandet.

—

Kommissionen ser över och aktiverar, på grundval av de identifierade behoven, den tillgängliga finansieringen inom alla relevanta (interna och externa) finansieringsinstrument, i tillämpliga fall även deras kriskomponenter, i enlighet med respektive rättsliga ramar och mål. Ett likartat tänkesätt instrumenten emellan är avgörande för att hantera ett långvarigt migrationstryck.

—

I exceptionella omständigheter undersöker kommissionen tillgången till ytterligare resurser som kan mobiliseras på grundval av bestämmelserna i den fleråriga budgetramen om ovannämnda finansiering inte är tillräcklig.

—

Kommissionen överväger, i samarbete med medlemsstaterna, gemensam användning av medel från EU:s budget och nationella budgetar, i avvaktan på ett beslut om deras fortsättning inom ramen för den kommande långtidsbudgeten.

—

När så är relevant och möjligt inrättar kommissionen, som komplement till medlemsstaternas befintliga arrangemang, en utökad bevakningsmekanism i tredjeländer och använder också de särskilda videokonferenserna per migrationsrutt om de inrättats inom ramen för beredskaps- och krisplanen för migration samt genom utstationering eller aktivering av sambandsmän i de huvudsakliga tredjeländer som är ursprungs-, transit- och/eller destinationsländer.

—

När ett statusavtal har ingåtts mellan EU och ett tredjeland utplacerar Frontex gränsförvaltningsenheter för att hjälpa de relevanta myndigheterna i det tredjelandet att kontrollera sina gränser.

—

Utrikestjänsten aktiverar sin krishanteringsmekanism när en allvarlig situation eller kris som rör eller involverar den yttre dimensionen av migration inträffar, med hjälp av lämpliga enskilda delar av krishanteringsmekanismen, dvs. krismötet, krisenheten, krisplattformen och arbetsgruppen.

—

Utrikestjänstens delegationer fullgör i nära samarbete med kommissionen sina respektive roller före, under och efter en kris, bland annat genom att tillhandahålla situationsmedvetenhet men även genom att utföra EU:s diplomatiska, politiska och operativa insatser.

—

Utrikestjänsten mobiliserar funktioner i den integrerade strategin för direktoratet för säkerhet och fred, den civila planerings- och ledningskapaciteten, den militära planerings- och ledningskapaciteten samt uppdragen inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i syfte att uppdatera den samordningsplattform som lämpar sig att ingå i funktionerna för situationsmedvetenhet och beredskap (motståndskraft).

—

Nationell beredskapsplanering/nationella beredskapsåtgärder för gränsförvaltning, mottagande och asyl aktiveras i medlemsstaterna vid EU:s yttre gränser.

—

Information om den operativa situationen, brister och behov vid EU:s yttre gränser tillhandahålls av medlemsstaterna.

—

På begäran av en medlemsstat vid EU:s yttre gränser kan unionens civilskyddsmekanism aktiveras för nödvändigt bistånd.

—

Gränsövervakningen skärps för att utvidga täckningen av de mest drabbade områdena, i samarbete med kommissionen och EU-byråerna.

—

Frontex ger på medlemsstaternas begäran stöd för att förstärka befintliga gemensamma insatser eller för att sätta in Frontex snabba gränsinsatser.

—

Easo utplacerar, i samordning med medlemsstaterna, relevant personal och utrustning för att bistå med mottagande och asyl.

—

Europol utplacerar, i samordning med medlemsstaterna, sin personal eller utrustning eller sina sambandsmän för att utföra säkerhetskontroller av anländande migranter.

—

Frontex stöder återvändandeinsatser i samordning med medlemsstaterna, genom att utplacera återvändandeexperter och genom att organisera och samordna återvändandeinsatser med charterflyg och reguljärflyg, även med ledsagare vid återvändande och övervakare av återvändande.

—

Europeiska unionens regionala insatsstyrkor (EURTF) inrättas av kommissionen i medlemsstaterna vid EU:s yttre gränser som en ram för att underlätta informationsutbytet och förbättra samordningen mellan alla berörda parter.

—

Hotspots och mottagningscentrum inrättas på platser med högt tryck, bemannade av relevanta nationella myndigheter och stödda av EU-byråerna med nödvändiga informationssystem för migration och säkerhet.

—

Kommissionen utstationerar personal till medlemsstaterna vid EU:s yttre gränser för att bistå vid samordningen av insatserna.

—

Kommissionen enas tillsammans med medlemsstaterna om central kriskommunikation till allmänheten och använder de mest effektiva kommunikationsverktygen, bland annat IPCR-plattformen, för att sprida dessa budskap och bekämpa desinformation.

—

Tillsammans med medlemsstaterna samarbetar kommissionen från fall till fall med de viktigaste internationella organisationerna (främst UNHCR och IOM) och centrala icke-statliga organisationer för att på lämpligt sätt komplettera åtgärderna i medlemsstaterna vid EU:s yttre gränser.

—

Kommissionen gör projekten för stöd till frivilligt återvändande och återanpassning tillgängliga för medlemsstaterna.

—

Kommissionen ser över och aktiverar, på grundval av medlemsstaternas behovsbedömning, den tillgängliga finansieringen inom alla relevanta (interna och externa) finansieringsinstrument, i tillämpliga fall även deras kriskomponenter.

—

I exceptionella omständigheter undersöker kommissionen tillgången till ytterligare resurser som kan mobiliseras på grundval av bestämmelserna i den fleråriga budgetramen om ovannämnda finansiering inte är tillräcklig.

—

Kommissionen överväger gemensam användning av medel från EU:s budget och nationella budgetar, i samarbete med medlemsstaterna, i avvaktan på ett beslut om fortsättningen inom ramen för den kommande långtidsbudgeten.

—

Stöd till medlemsstaterna vid EU:s yttre gränser via utrustning, material, personal, utplacering av specialiserad personal och frivillig omplacering av migranter samt personalbidrag till EU-byråernas insatser kan erbjudas av medlemsstater som inte är under tryck.

—

Medlemsstater som inte är under tryck kan bidra ekonomiskt till eventuella ytterligare ekonomiska lösningar som är nödvändiga för att genomföra de akuta åtgärderna.

—

Nationell beredskapsplanering/nationella beredskapsåtgärder för mottagande och asyl aktiveras i andra medlemsstater under tryck.

—

Information om den operativa situationen, brister och behov tillhandahålls av andra medlemsstater under tryck.

—

På begäran av en medlemsstat under tryck aktiveras unionens civilskyddsmekanism för nödvändigt bistånd.

—

Europeiska unionens regionala insatsstyrkor (EURTF) inrättas av kommissionen i andra medlemsstater under tryck som en ram för att underlätta informationsutbytet och förbättra samordningen mellan alla berörda parter.

—

Frontex stöder återvändandeinsatser i samordning med medlemsstaterna, genom att utplacera återvändandeexperter och genom att organisera och samordna återvändandeinsatser med charterflyg och reguljärflyg, även med ledsagare vid återvändande och övervakare av återvändande.

—

Easo utplacerar, i samordning med medlemsstaterna, relevant personal och utrustning för att bistå med mottagande och asyl.

—

Europol utplacerar sin personal och utrustning och sina sambandsmän för att utföra säkerhetskontroller av anländande migranter.

—

Kommissionen utstationerar personal till medlemsstater under tryck för att bistå vid samordningen av insatserna.

—

Kommissionen enas tillsammans med medlemsstaterna om central kriskommunikation till allmänheten och använder de mest effektiva kommunikationsverktygen, bland annat IPCR-plattformen, för att sprida dessa budskap och bekämpa desinformation.

—

Tillsammans med medlemsstaterna samarbetar kommissionen med de viktigaste internationella organisationerna (främst UNHCR och IOM) och centrala icke-statliga organisationer för att på lämpligt sätt komplettera åtgärderna i andra medlemsstater under tryck.

—

Kommissionen gör projekten för stöd till frivilligt återvändande och återanpassning tillgängliga för andra medlemsstater under tryck.

—

Kommissionen ser över och aktiverar, på grundval av medlemsstaternas behovsbedömning, den tillgängliga finansieringen inom alla relevanta (interna och externa) finansieringsinstrument, i tillämpliga fall även deras kriskomponenter.

—

I exceptionella omständigheter undersöker kommissionen tillgången till ytterligare resurser som kan mobiliseras på grundval av bestämmelserna i den fleråriga budgetramen om ovannämnda finansiering inte är tillräcklig.

—

Kommissionen överväger gemensam användning av medel från EU:s budget och nationella budgetar, i samarbete med medlemsstaterna, i avvaktan på ett beslut om fortsättningen inom ramen för den kommande långtidsbudgeten.

—

Stöd till andra medlemsstater under tryck via utrustning, material, personal, utplacering av specialiserad personal och frivillig omplacering av migranter samt personalbidrag till EU-byråernas insatser kan erbjudas av medlemsstater som inte är under tryck.

—

Medlemsstater som inte är under tryck kan bidra ekonomiskt till eventuella ytterligare ekonomiska lösningar som är nödvändiga för att genomföra de akuta åtgärderna.